Den senaste tiden har tre stora frågor virvlat runt i media, först den ekonomiska krisen och därefter bonusarna och nu pandemin. Det här är ju stora frågor åtminstone ekonomin och pandemin. I dessa frågor är det viktigt att rapporteringen är fyllig och saklig. När det gäller pandemin så har media övergått i en lugnare rapporteringsfas. Någon massdöd har vi heller inte sett ännu. Jag har dock full förståelse för de som är oroliga.

För att återgå till bonusarna så är de självklart stötande men i det stora sammanhanget ganska marginella summor. Det är tråkigt att vissa ledare skall vara så giriga och jag ifrågasätter deras kompetens att driva en verksamhet. En rimlig rörlig del tycker jag är bra för resultatet.

En fråga som inte diskuterats så mycket är placeringskompetensen hos dem som leder våra pensionsfonder. Vi har ju förlorat tusentals miljarder och vissa fonder har gått sämre än marknaden i övrigt. Här finns det verkligen skäl att sparka folk som bidragit till att pensionärerna fått det sämre. Dessa misslyckanden är enorma i förhållanden till bonusarna. Det går inte att bara skylla på världsekonomin. Det finns faktiskt kloka människor som med skickliga placeringar kommit ganska lindrigt undan den ekonomiska krisen.

En vettig åtgärd från regeringen och ägarna av andra pensionsfonder vore att skära rejält bland oskickliga placerare. Den här typen av frågeställningar klarar inte heller media och den undersökande journalistiken av, vilket jag som mediakonsument tycker är dåligt. Det är ett förmiddagsjobb att hitta någon som får en bonus men att hitta de ledande i en organisation som fullständigt misslyckats med sina placeringar kräver en större arbetsinsats.

För min del vill jag hellre se att misslyckande med verksamheten i första hand leder till ett mediadrev av varierade styrka och fringisar i andra hand. Min erfarenhet är att det i Sverige är tvärs om.

Under min motionsrunda, numera stavgång passerar jag en asfalterad väg där vägbanan här och där är täckt av överkörda platta och numera svarta grodor. De måste efter vinteride´ passera asfalten för att komma till ett vattenområde där de parar sig och lever sitt behagliga sommarliv.

Idag kom en eftersläntrare som satt mitt på vägen. Grodor är trevliga djur och det är kul att se dem i vattendragen. Med staven försökte jag putta på honom (den) men det tog sin tid. Första bilen kom ganska snabbt men bilföraren som var en stabil man i min ålder stannade och kommenterade förstående att ”ett liv är ett liv”. Efter många puttande fick jag den tröge i säkerhet på motsatta grässlänt för vidare färd mot det hägrande vattendraget.

Nåväl nu har jag gjort dagens goda gärning men insatsen kom mig att koppla händelsen till arbetslivet. Alltför många gånger har jag hört ”hur kan dom göra på det sättet” men sällan är det någon som vågar ta telefonen och försöka hjälpa till eller få fakta i sak. Oftast är det missförstånd eller bristande instruktioner, ledar- eller kamratskap. Jag har aldrig sett att det handlat om ren obstruktion.

Grodan har säkert sedan århundraden övervintrat på det här stället innan vägen kom. Att ändra på invanda beteenden hos människor är också en svår sak som ställer stora krav på ledarskap men också på medarbetarskap. Här finns det mycket att göra och det hjälper inte med högvis av instruktioner och diskussioner i sessionssalar. De som sägs där fastnar oftast i tapeterna.

Att tala med grodorna i slänten lönar sig nog inte. Däremot ett rejält rör under vägen hade kunnat rädda vårens återkommande grodmassaker.

Läs bloggen från den 24 april ”Följ med” och anmäl dig till utflykten!

Man kan inte säga att jag sliter ut teaterbänkarna. Häromdagen var jag på en entimmes- och enmansföreställning genom Riksteatern i en av Stockholms bygdegårdar. Jag & min Pessimist var föreställningens namn. Teater Scratch och Charlotte Lindmark stod för skådespeleriet. Du kan hitta mer om föreställningen på You Tube.

Normalt står jag ut tre minuter med pessimister och sega människor. I den här pjäsen var pessimisten minst sagt trögtänkt, utan extremt snabb i repliken och giftig som en kobra. Att jag inte gick efter tre minuter berodde på att pessimisten efter ett tag blir en skojig figur som man skrattar åt. Den långsamme somnar jag snarare av.

Kanske skulle jag under åren i större omfattning ha gapskrattat när pessimisterna börjat med sitt kväkande. Oftast har jag inte orkat lyssna på dem. Visst kan det ibland vara bra med lite återhållsamhet men överdrivs det bör man le och gå vidare. Som tur är så finns det inte så många extrempessimister men det är kul att de kan bidra till en tänkvärd komedi.

Ett ordspråk är att optimisten uppfann flygmaskinen och pessimisten fallskärmen och båda behövs. Den senare i mindre omfattning som tur är. En egen fundering är att optimisten uppfann dörren och pessimisten låset.

Allting är möjligt och kan humlan flyga över mitt eftermiddagskaffe så är nog inte sista uppfinningen gjord och inte heller sista steget i evolutionsprocessen.

Vid ett möte igår presenterade AB Handelns Utredningsinstitut en utredning om ”Svenskarnas attityder till gränshandel med alkohol”. För min del blev presentationen en bekräftelse på det jag sedan 2004 sett i södra Sverige där alkoholen strömmar in under förespegling av olika privata festarrangemang.

Totalt hade 1423 personer intervjuats genom e-postenkät i Cint:s panel som enligt uppgift är en känd internetmetod för enkätundersökningar. Jag vill här gärna citera några headlines. Närmare hälften av de intervjuade tycker att det är ok att köpa hem illegal alkohol och 20 procent uppger att de under det senaste året köpt hem illegal alkohol. En fjärdedel känner någon som vet var man kan köpa illegal alkohol och över en tiondel handlar aldrig på Systembolaget.

Undersökningen torde vara statistiskt säkerställd eftersom det är fler än tusen som intervjuats. Den går på tvärs mot SoRADs undersökning med den reservationen att den här undersökningen handlar det i många fall om attityder. Det är ingen nyhet att det finns fler än tvåtusen och närmare tre tusen som mera frekvent sysslar med den här typen av yrkesmässig införsel. Här kan man se nästa led i kedjan, köparna. Den som vill kan räkna vidare på talen i utredningen och då är det snarare fler än färre kända langare.

Flera utredare har tittat på privatinförseln och de flesta förslagen har glömts bort av både den nuvarande och förra regeringen. Berörda myndigheter Tull och Polis har t.ex. avfärdat förslag om en gemensam styrka med fokus både på gränsöverskridandet och langningen. Registerlagstiftningen lägger andra hinder. Någonting måste göras men tyvärr verkar alkoholpolitiken paralyseras av skattenivåfrågan. Dagens alkoholpolitik kan inte lösas med gårdagens metoder.

Det finns flera åtgärder som kan vidtas. Gör en skatterättslig situation av införseln med särskild straffskatt om införseln bedöms för stor eller inte anmälts i förväg. Bilda en specialstyrka Tull-Polis. Lös registerfrågan, konfiskera hjälpmedel med samma hårdhet som gjordes i England, inför obligatorisk vägning där tullen också blir behörig myndighet, körkortsindragning vid upprepad förseelse, se till så att burkskatten tas ut i Tyskland.

Nu har jag med treminuters betänketid gett några förslag till åtgärder. Alla kanske inte är genomförbara men det finns säkert fler som är det.

Europadagen firas den 9 maj med olika seminarier i Kulturhuset och på Sergelstorg i Stockholm. En tanke är väl att aktivera oss svenskar inför valet till EU-parlamentet. Programmet på Kulturhuset är inte särskilt upphetsande utan på svenskt försiktigt vis är programpunkterna mest formulerade som frågor.

Är man med i en förening så har man skyldighet att driva frågor. Annars kan man lika gärna stå utanför. Om man i Sverige råkar ha synpunkter på EU politiken då kastas man oftast in i motståndarbåset. Så har det varit alltifrån tiden för medlemsomröstningen hösten 1994 tills nu. 

Jag personligen och tull- och kustbevakningsfacket TULL-KUST var motståndare till att helt öppna gränserna för narkotikan. Genom en intensiv opinionsbildning skapad utifrån tulltjänstemännen kunskaper fick vi en lag som ger tulltjänstemän rätt att kontrollera vid inre gräns. Enbart vid Öresundsbron har det resulterat i beslag av 40 ton narkotika sedan år 2000.

Alkoholinförseln trodde jag att andra krafter skulle driva opinionsbildning kring. Så blev inte fallet och därför har vi nu ca: 3000 illegala systembolag som säljer smuggelsprit runt om i landet. Även om den svaga kronan påverkar vinsten för smugglarna så vänder sig försäljningen mot ungdomar som inte får köpa ut på systembolaget. Därför kommer den här kommersen att fortsätta.

Just nu har vi en ekonomisk kris i hela världen och den punkten tas upp på seminariet. På något sätt känns programpunkten ändå abstrakt tam och verkar kunna innehålla vad som helst. Tre av sex programpunkter slutar med frågetecken och ett utropstecken som borde vara ett frågetecken.

Skall vi få ett större intresse kring EU-frågor så måste det bli mera konkreta frågor och mindre skräpfrågor av konsumentkaraktär som mera retar upp än engagerar. Vi kan se på tullavgifterna som ökat från 3 miljarder till drygt 6 miljarder kronor att importen från icke EU-länder ökat drastiskt. Tillverkning verkar vara en sjunkande aktivitet inom EU. Jobben, efterfrågan, freden, energin och utbildningsnivåerna är för mig intressanta frågor som borde prioriteras.

Igår kom jag äntligen iväg på ett biobesök. Män Som Hatar Kvinnor blev valet. Strax innan föreställningen blev jag upplyst om att filmen är två och en halv timme. Det här blir jobbigt och tröttsamt trodde jag. Men ack vad fel jag fick. Filmen var intressant och spännande från start till slut och exakt så lång som behövdes för den mycket spännande intrigen.

En sak som förbryllar mig är att senaste årens kända svenska deckarförfattare väldigt ofta lägger in extremt våld som inte fanns i min tankevärld för trettio år sedan. Jag läste sk. hårdkokta amerikanska deckare som innehöll våld men inte på nutidens utstuderade förnedrande sätt. Dagens deckare beskriver ofta våld, sexuella övergrepp och tortyr i detalj. Kanske minns jag fel från förr.

Hur det än är så är våld något som vi på alla sätt måste ta avstånd ifrån. Personligen går jag ifrån en film där extremt våld förekommit ytterligare förstärkt i min syn på våld. Troligtvis finns det personer som tar till sig våld på ett helt annat sätt. Vi kan ju i tidningarna läsa hur en svagare part blir nedsparkad och misshandlad till döds eller förpassad till livsvarig invaliditet.

Hur som helst, film är film och skall så betraktas. Egna reflektioner om straff eller hämnd ställs ändå mot varandra. Även jag hamnar i vissa situationer på hämnarens sida eller känner stor sympati för att inte ingripa när förövaren råkar illa ut. Jag ser redan nu fram mot fortsättningen på den här serien filmer.

En intressant iakttagelse på biografer är att numera kan man köpa med sig jätteburkar av både popcorn och läsk. Jag kan inte låta bli att känna sympati för den stackars städaren som måste dammsuga popcorn och torka upp läsk efter varje föreställning i biograffabrikens salonger.

Glöm inte att titta in på omvärldsspaningarna.