Skallet från drevet mot landshövdingen på Gotland hinner inte tystna förrän centralistiska krafter vill förändra lagstiftningen och återföra beslutanderätten om undantag i strandskyddet till central instans. Även om små Länsstyrelser har svårt att hantera alla typer av ärenden så är de experter på sitt län. Byggnadsfrågor är absolut inget för centrala beslut även om det handlar om strandskydd. Det blir färre stora fel på lägre beslutsnivåer.

Det är så nära verksamheten och medborgarna som möjligt besluten skall fattas och det är större risk att det blir fyrkantiga beslut om de sker centralt. Jag har över 40 års erfarenhet av centrala beslut. De är till 90 % dåliga och särskilt i dagens byråkrati där man sällan skickar en fråga på remiss eller tillfrågar de som kan verksamheten. Antingen blir de centrala besluten för byråkratiskt fyrkantiga eller så bygger de på okunnighet och/eller föråldrad verklighetsuppfattning.

Mänskligheten lider fortfarande av sviterna från centralistiska stater och planekonomi. Låt inte nuvarande generations beslutsfattare genom blåögdhet återigen hamna i den fållan. Vi som haft den huvudsakliga gärningen under 1900-talet vet vad det handlar om. Tyvärr ser jag inte längre någon politisk kraft som aktivt jobbar med en delegeringsinriktning.

Landshövdingen på Gotland har råkat i blåsväder för en tveksam behandling av ett byggnadsärende. Här är problemet att hon varit för frikostig. Det normala vid byggnationer är att samhällsmedborgaren blir förfördelad. I det här fallet är det de förfördelade de som inte betraktas som så viktiga för Gotland. Man kan ha många synpunkter på den här typen av ärenden och i grunden är det nog också så att många ickebönder utnyttjar fastighetsbeteckningen jordbruksfastighet till bristningsgränsen.

När tog över ett nästan rivningsfärdigt hus utanför Stockholm drabbades jag av både hög fastighetsskatt och även förmögenhetsskatt. Jag funderade då över varför VD:ar med årsinkomster över 10 miljoner inte betalade förmögenhetsskatt. Det visade sig att de hade en s.k. jordbruksfastighet och då undkom man beskattningen fastän man inte var någon riktig bonde. En del andra fördelar med avdragsrätt för inköp följde också fastighetsbeteckningen.

När det gäller Gotland och Länsstyrelsen så skymtar jag ett allvarligare problem än ett stängsel och det är ledarskapet och förhållandet personal, chef.  Det skall mycket till innan någon i lönndom spelar in vad chefen säger och sedan dessutom går till media med detta. Jag har varit förbannad många gånger men att gå till media med en inspelning där går gränsen. Det finns faktiskt andra instanser som har myndighetstillsyn.

Det handlar också om öppenheten på myndigheten och visst kan det någon gång vara tillåtet att det kommer en och annan groda även ur chefens mun under en handläggningsprocess. Vilket arbetsklimat hamnar man annars i. När beslutet skall tas då får det bara vara saklig grund som gäller. Här har nog landshövdingen inte varit en tillräcklig konsekvensanalytiker när hon verkar missat att ta hänsyn till enkla grundfundamenta som likhet inför lagen.

Självklart skall det vara likhet inför lagen och vi skall alltid sträva mot detta. Jag fick en gång lära mig definitionen på makt och det är att ”kunna undandra sig lagföring”.

I den här frågan har nog regeringen ett betydligt svårare problem än en hotad strandremsa och det är arbetssituationen på Länsstyrelsen. Man kan också fråga sig om en så liten Länsstyrelse som den på Gotland kan upprätthålla alla specialiteter som behövs för en modern effektiv myndighetsutövning.

Igår bar det iväg rätt upp i luften och min första ballongfärd blev ett faktum. Det är härligt att sväva fram nästan ljudlöst och helt vindstilla eftersom man driver med vinden. Visst är det lite pirrande att luta sig ut över korgkanten och ha 600 meter ner till moder jord. En intressant iakttagelse var att ballongen var täckt av reklam för Carlshamns Lätt o Lätt margarin.

Att några minuter senare sväva över trädtopparna och nästan kunna plocka kottar gör inte frihetskänslan mindre.

Landningen är ett särskilt kapitel och eftersom hagen där korgen skulle sättas ner visade sig vara frekventerad av hästar blev den alternativa landningsplatsen minimal. Det räckte med en tio meter bred och hundra meter lång gräsremsa utmed en väg för att få ner ekipaget.

Landningen kändes som att gå i ett trappsteg. Piloterna på affärsflyget dunsar ner betydligt hårdare. I och med denna luftfärd blev jag efter en ansträngande packning av jätteballongen döpt i champagne som hälldes i ”håret” och utnämnd till ”Greve av Ullna”, en titel som förpliktigar.

Denna aktivitet var en av många i upplevelseindustrin. En verksamhet som har framtiden för sig. Prylar samlar man på sig under en hel livstid så att man till slut bor i ett lager. En upplevelse tar ingen plats man bevarar den i hjärnan, hjärtat och som elektronisk bild. Den kan tas fram av ägaren när han så vill.

Ett stort tack till alla mina tidigare kollegor i Skåne och Södra Sverige som gjorde denna upplevelse möjlig och ett särskilt tack för den fina titeln som följde med.

”Greven av Ullna”

Sjukvården är hårt belastad och i den situationen har sjukvården och läkarna tydligen blivit ålagda att utföra omskärelse av pojkar av religiösa skäl. Vissa läkare har nekat att utföra åtgärden och jag tycker de gör helt rätt och var finns de politiker som hittat på detta.

Sjukvård är till för att göra människor friska och inte utföra ingrepp av religiösa skäl. Om det nu skall göras så är det en uppgift för respektive samfund. Personligen tycker jag att det är fel att göra ingrepp som inte är medicinska på könsorganen oavsett det är man eller kvinna. De som utsätts för ingreppen är heller inte vuxna.

Ett sekulärt samhälle som vårt skall ha en öppen attityd mot alla trosinriktningar och icketro. Att vi sedan skall ta skattepengar till medicinskt meningslösa ingrepp, det är så närma missbruk av den sekulära uppfattningen man kan komma. Den här typen av ingrepp skall respektive trossamfund eller enskild stå för.

Enligt uppgift är det för att slippa ”köksbordkirurgin” sjukvården har fått uppdraget. Det finns andra metoder och till att börja med kan man prova med att trossamfunden inför någon form av egenkontroll av sina medlemmar när de vill bli upptagna i församlingen.

Vi har pensionärer som har stora problem att få vård inom nästan alla medicinska områden och de måste tveklöst gå före den här typen av kirurgi. Nästa gång är det någon annan trosinriktning som vill ta bort bitar från kroppen och varför skall i så fall inte indier också få sina prickar i pannan på landstingets bekostnad. Här är det någon som tänkt fel.

Man blir ju förvånad att personer som borde ha en hög moral och etik blir gripna för organhandel och korruption i stort format. Inte i min vildaste fantasi kan jag föreställa mig att rabbiner och toppolitiker i USA skulle bli gripna som misstänkta för den typen av brott.

Är suget efter rikedom så stort att man till och med ger sig in och skär ut organ ur sin nästa för att tjäna pengar. Det är ju inte småsummor som det handlar om. Den stackars donatorn fick tydligen en bråkdel och mellanhänderna tog det mesta.

Om det är så här illa i USA som är en rättsstat hur kan det då se ut i resten av världen.
Nu är de misstänkta så vi får väl avvakta till dom faller. Är uppgifterna i media rätt då måste det bli livsvariga fängelsestraff.

Förra veckan var det festival i Karlshamn i Blekinge. Enligt obekräftade uppgifter besöker 250000 personer festivalen. Det är fantastiskt att alla dessa karnevaler, marknader och rockfestivaler överlever det mesta och blomstrar i både Blekinge och Skåne.

Det är inte bara de små orterna i söder som nästan mangrant har sina festivaler utan även Malmö har en stor festival. Stockholm hade ju sin vattenfestival men orkade bara några år. Jag håller med om att det var lika bra att lägga ner vattenfestivalen, förnyelsen var ju obefintlig.

Kanske är det så att de mindre orterna har mer behov av lite fest då och då men nog borde en huvudstad ha lite mer ”go”.  Visst blir det mycket krimskrams men i Karlshamn var det många kulturinslag med både musik, dans och teater.

Diskriminering i arbetslivet av äldre har blivit ett uppdrag för Diskrimineringsombudsmannen och ärendena börjar nu strömma in. Av de ärenden som kommer in är en hel del sådana som inte är hänförliga till arbetslivet. Det är helt uppenbart att lagstiftningen även måste handla om all diskriminering av äldre.

I många kulturer är de äldre de kloka som man frågar om råd. Tyvärr har den svenska kulturen urartat så att de som är några och de femtio inte längre respekteras. Jag tycker att det här borde finnas en heltäckande lagstiftning med sanktioner.

Idag lever många till de blir nittio år och mer. Det kan inte vara rimligt att man nästan halva livet inte skall bemötas med respekt och att den enorma kunskap och klokhet som livet gett inte betraktas som en tillgång i samhället.
 
Jag tyckte mig också kunna se att jämställdhetssträvandena på arbetsplatsen många gånger blev yngre kvinna mot äldre man. En mycket olustig inställning eftersom en diskriminerad grupp ställdes mot en annan. Jag hoppas att de som känner sig diskriminerade flitigt använder sig av DO. På  www.do.se kan du läsa hur man gör och hämta formulär för anmälan.

I DN idag ondgör man sig över att det är för många äldre som sitter nämndemän i våra tingsrätter. Visst är det bra med en jämn åldersfördelning men när det gäller rättsliga frågor där omdöme, etik och moral spelar in då är det inte dumt att vara äldre.

Jag har sett och även hört många exempel där yngre jurister eller tjänstemän är väldigt snabba att döma och kritisera utan det där lilla extra tänkandet. Ju äldre man blir desto mer erfaren blir man och världen är inte svart eller vit. I myndighetsutövande bedömningar är det mycket meriterande att vara lite äldre. Jag hade en annan uppfattning när jag var yngre.

Ett talande exempel på klokhet är när en god vän fick klagomål på sig för att deras tuppar ”tjoade” för mycket på morgonkvisten. En delegation anlände från länsstyrelsen med tjänstemän och jurister.

De yngre hade en mer millitant syn och framhärdade att tupparna skulle slaktas omedelbart. Den äldre ställde efter en del diskussioner försynt en ledande fråga till ägaren om inte tupparna var lite till åren komna. Ägaren svarade givetvis ja. Då sa den äldre och beslutande tjänstemannen, då får tupparna leva tills de självdör.

Den här typen av myndighetsövning behöver vi mer av. Det gäller att sätta det rätta perspektivet på en fråga och inte bara gå på lagens bokstav. Personligen tycker jag det är fint och tryggt att vakna upp och höra tuppens galande. Nästan omedelbart somnar jag in igen och känner den svenska landsbygdens rofyllda miljö.

När du reser på E4 norrut och passerar Docksta eller Köpmanholmen så rekommenderar jag att ta en tur till Ulvön med de reguljära båtarna. Ulvön är inte bara fiskeläget och surströmming.

Det finns en upplevelse i att cykla till Sandviken och ön är precis lika kuperad som höga kusten i övrigt. Stanna några minuter och du kommer att uppleva en tystnad som slår lock för öronen.

Här har det fiskats och brutits malm och det finns också några små jordbruk. Sverige har många fina platser och varför åka till Kanarieöarna när det finns minst lika intressanta öar hemmavid. Ulvön är en av dem.

För den som vill shoppa så finns det fler kvalitetsprodukter hos Fjällräven Outlet än det skräp som säljs på badorterna i Spanien.

För 32 år sedan och några månader gick jag och kungen och några andra i mål i Vasaloppet. Det var i dag ett trevligt återseende av Vasaloppsmålet och ett fint museum som dokumenterat väsentligheter kring loppet.

Även sådana blåbär som jag fanns i databasen så känns det extra bra att numera ingå i museets samlingar. Vasaloppet är en riksangelägenhet och för min del är det nästan en medborgerlig hedersplikt att ha kört loppet. Jag tänker inte tala om vilken tid jag hade, det får ni läsa i Mora. Står man i det bakre ledet då är det svårt att åka om 9500 skidlöpare.

Jag gillar alla delar av Sverige men på något sätt så känns Dalarna och särskilt Siljansbygden som den svenska nationens vagga och kynne. Det har varit flera ”Dalauppror” under århundradena och har inte regenter skött sig ja då har dalfolket tagit sig an frågan på ett eller annat sätt.

Sveriges nationaldag baseras ju också på Gustav Vasas intåg i Stockholm. Han var ju loppets förste åkare även om han själv var okunnig om detta. Det är starkt av arrangörerna att hålla igång traditionen och utveckla verksamheten till en åretruntaktivitet. Det senaste är cykel- och stavgångsvasan.