När man kommer i samtal med pensionärer så diskuteras pensionen och att det inte är så fett numera. Jag kan bara hålla med men sen kommer beskattningsfrågan in och visst är det för jäkligt att pensionärer betalar högre skatt än de som jobbar. Egentligen borde pensionen vara skattefri om det gick att lösa tekniskt på något sätt.

Den stora problematiken ligger dock i att pensionsnivån inte säkras på ett riktigt sätt. Under åren urholkas nivån vilket leder till besvärligare ekonomisk situation ju längre man lever. Hamnar man i vården i livets slutskede kanske det inte spelar så stor roll. Politikerna talar gärna om skatten men är totalt eniga oavsett parti när det gäller att sänka nivåerna som egentligen är den stora frågan.

Det är ett problem samhällsekonomiskt att vi lever allt längre och går i pension relativt tidigt. Detta beror i sin tur på att arbetsgivarna som regel vill bli av med de äldre och att det inte finns alternativ att fortsätta sitt förvärvsliv av arbetsmiljöskäl. Det blir för jobbigt antingen fysiskt eller psykosocialt genom taskig behandling eller utfrysning.

Skall det här gå ihop på slutet så måste vi få ett system för arbete i arbetslivets slutskede. Det handlar om specialposter som mentorer och yrkeslärarbefattningar på arbetsplatsen, deltidspension, individanpassat arbete och en annan syn på äldre. Mer drastiskt uttryckt handlar det om respekt.

På ett byggvaruhus idag kom jag i samspråk med en mycket ung turkisk man. Han tittade på mig och sa ”vad illa svenskarna behandlar sina äldre”.  Än så länge känner jag mig säker och jag tror inte någon öppet vågar behandla mig illa, det är heller ingen som har försökt.

För några år sedan värmdes alla hus upp av olja eller el i mitt närområde. Nu är alla de som fortfarande gör det i minoritet. Det handlar nu om bergvärme eller luftvärmepumpar. En teknik som många såg som mycket marginell för 10 år sedan. Idag är det en självklarhet för de flesta.

Den ekonomiska vinsten för en normalvilla rör sig om minst 20 000 kr per år. Avskrivningen går fort om man samtidigt behövde byta ut sin oljepanna. I princip kastar de som inte byter värmesystem bort 20000 kr/år. Det handlar om rejäla besparingar. Min kostnad för att försörja värmepumpen med el kostar ca: 5000 kr per år det andra bjuder berget på.

Låt oss göra samma fundering kring bilen som för 10 år sedan i huvudsak var bensindriven. Idag handlar det också om E85 eller diesel. Endast dieseln innebär en besparing för den enskilde men också ur miljösynpunkt är den effektiv. Det måste dock finnas ett ännu effektivare bränsle som också ger ett incitament för den enskilde att byta bil.

Kan man göra radikala förändringar av energi vid uppvärmning måste det finnas samma möjligheter inom fordonssektorn. Alkohol som bränsle verkar inte vara någon vinnare eftersom den måste destilleras med vad det innebär av energiförbrukning. Varför inte i större omfattning köra på växtoljor av olika slag. Det finns säkert fler exempel som jag inte behärskar.

Behövs fast telefoni längre och är den ett hot mot utvecklingen. Ur alla synvinklar måste det vara bättre att ha trådlös telefoni och surfning på Internet. Det gäller särskilt när man börjar bli äldre. Var man än befinner sig har man telefonen och datorn med sig om man så vill.

Ur ett samhälleligt perspektiv så borde trådlös telefoni och surfing uppmuntras bland de äldre. Vi flytt till andra boenden är det samma telefon som följer med oavsett det är sjukhus eller andra tillfälliga boenden. Spårbarheten ökar drastiskt och det går att ha samma inloggningskoder år efter år.

Problematiken ligger i att kostnaderna är något större för mobila lösningar vilket av rationaliserings-, besparings-, och säkerhetsskäl borde kunna subventioneras ned till fast telefoni. Det borde vara en lägre taxa för pensionärer. Tyvärr uppstår väl då en mängd fusk med otillåten utlåning av ett abonnemang. Den frågan går att lösa.

Oavsett fördelarna för äldre så borde det fasta nätet i nuvarande form utrangeras för att få en ökad nåbarhet i samhället och bädda för en bättre teknisk utveckling. Fast telefoni är en nostalgisk kvarleva från förra århundradet som möjligtvis kan behövas övergångsvis några år till.

Helikopterrånet verkar vara på väg att klaras upp och flera personer har blivit gripna. Det är svårt i ett litet land som Sverige att förbli okänd när man gör ett så spektakulärt rån. Det är också svårt för många att inte skryta om sin delaktighet.

Det skall bli intressant att se om pengarna hittas. Jag tvivlar på detta, sannolikt är de väl gömda för att komma till användning när de skyldiga friges. För vår polis vore det bra om det är de skyldiga som nu gripits. Det måste kännas nesligt att stå på parkett utan att kunna ingripa när ett rån utförs.

Det här rånet väcker många frågor om hur den framtida polisen skall se ut. Det kan inte vara lätt att ena minuten vara snäll och förebyggande ”kvarterspolis” för att i nästa stund kastas in i bekämpning av grova brott som bankrån och terrorism. Jag tror inte den människan finns som klarar allt detta. Det vimlar nog inte av dem i alla fall.

En del problem är mer triviala än andra men förtjänar ändå att nämnas i den allmänna debatten. När man besöker bekanta som bor i städer, det kan lika gärna vara Stockholm som i Helsingborg så är urindoften i porten numera en vanlig välomstdoft. Lukten blir obeskrivlig eftersom regnet inte kommer år att tvätta rent.

Riktigt så här illa är det inte i andra europeiska städer och det tror jag beror på att det där på restauranger och ölställen finns rejält tilltagna toaletter. I Sverige kan det vara trånga skrubbar där en enstaka toalett pressats in. Här borde man se till att toalettutrymmena är rejält tilltagna innan utskänkningstillstånd ges.

Jag vill också slå ett slag för kvinnorna som oftast får köa för att komma in på en toalett. Även stora teatrar i Stockholm har mycket få damtoaletter. Den stora kvinnliga emancipationen de senaste 30 åren har inte avspeglats i antalet damtoaletter.

Man kan ju ropa på polis eftersom det är en ordningsförseelse att kissa på offentlig plats. Jag kan ju tänka mig att beivra dessa brott inte har högsta prioritering. Förståelsen för den som är nödig finns nog hos oss alla och det är kanske lätt att se mellan fingrarna.

För att komma tillrätta med det här problemet krävs helt enkelt fler toaletter på restauranger, teatrar, idrottsarenor och allmänna platser. Då kanske vi kan få renare städer och slippa snusket och odören.

Ikväll vill jag bara hänvisa till de sju omvärldsspaningarna där ni har ett helt spektra av pensionärsfrågor av intresse. Det gäller för både nuvarande pensionärer och trettioåringar som förr eller senare drabbas av 60+.

Sju länkar och referat täcker en hel del av det vi människor förr eller senare drabbas av.

Många ”yngre” pensionärer vill inte kallas pensionär och inte heller vara medlem i en pensionärsorganisation. Efter ett halvår som ”ung” pensionär så har jag svårt att förstå de som ställer sig utanför gemenskapen. Under två hela dagar har jag haft förmånen att delta i olika pensionärssammanslutningar.

Det är helt fantastiskt att arbeta ihop med medmänniskor som har en mycket hög kompetens både i sakfrågor och i social kompetens. Jag vill hävda att dessa två egenskaper är t.o.m. högre bland pensionärerna än i arbetslivet. Här har arbetslivet mycket att lära och ta till sig.

Vid en reflektion är det slöseri att inte försöka ta till sig pensionärskompetensen. Dagens pensionärer har en mycket hög kompetens och mestadels en god kondition. Självklart blir förmågan sämre när åldrandet tilltar men det är också individuellt på en tidsaxel.

Ni som tycker att ni inte platsar i pensionärsgemenskapen gör ett misstag. Ni missar massor av intellektuell gemenskap och utveckling. Det finns massor av frågor som det är viktigt påverka. Jag lovar att ni kommer att känna er välkomna för att påverka och förändra. Nu är det fyrtiotalisterna som är på väg in i pensionsåldern. Låt oss fortsätta med att ta initiativet flera år till och alla är välkomna.

Ett mycket spektakulärt rån äger rum i Stockholm med hjälp av en stulen helikopter. Polisen står maktlösa på marken eftersom polishelikoptern inte kan starta efter bombhot. Rånarna undkommer med ett okänt byte. Till dessa nyheter vaknade jag i morse.

Det är andra gången polishelikoptern utsätts för bombhot och inte kan starta i en krissituation. Det vore konstigt om inte några högt uppsatta i polisen får ta ansvar för denna skandal. Ett PAN-ärende på högre tjänstemannanivå. Det är mycket oprofessionellt att låta ett så strategiskt hjälpmedel som en helikopter stå obevakad. Vad hade hänt om det varit ett terroristangrepp eller kidnappning av någon företrädare för samhället från luften.

Förr stod det starklara stridsflygplan på Tullinge flygplats, det fanns också till för några år sedan militärhelikoptrar för räddningstjänst strax utanför Stockholm. Nu har vi bara obemannade och obevakade polishelikoptrar, ofattbart. Vi medborgare har rätt till ett bättre skydd. Återstationera de militära räddningshelikoptrarna och använd dessa. De är dessutom bättre utrustade för den här typen av uppdrag. Då löser vi både räddningstjänsten och polisiära arbetsuppgifter.

Det får vara slut på larvet att militär inte kan hjälpa till vid polisiära insatser. Att bedriva polisiär verksamhet utomlands med svensk militär går bra men i Sverige kan militären inte ens hjälpa till med transporter. Det går att reglera detta på ett smidigt modernt sätt. Det finns ingen risk för ett nytt Ådalen. Nästa gång är det något allvarligare som händer och då håller inte dagens handfallna förhållningssätt. Det gäller inte bara Stockholm utan alla strategiska platser där hot är tänkbara.

Enligt ekot tar det numera tre minuter längre tid för en ambulans att komma fram till den nödställde än det gjorde för sex år sedan då det tog sex minuter i snitt. Man skall nu placera ut sk. hjärtstartare i räddningsfordonen som oftast är snabbare på plats.
 
Man kan fundera på vad det beror på att utryckningstiden har ökat när vägarna har blivit bättre och det finns fler vägrenar att köra på. Kan det vara så att ambulanserna är stationerade på sjukhusen numera och inte på brandstationerna som var tidigare placering. Brandstationerna ligger oftast mer centralt i samhället än vad sjukhusen gör.

Det måste väl vara en angelägenhet för sjukvården att utryckningstiden minskar istället för att öka. Det här är ju en kvalitetsbrist av stora mått som borde åtgärdas omedelbart. Alternativet är att utrusta varenda taxibil med sjukvårdsutrustning vilket torde vara en praktisk omöjlighet.

Märkligt att ingen reagerat på den längre utryckningstiden för ambulanser!

Följ länken på omvärldsspaningen för att läsa mer.

Jag tänker ta mig friheten att skapa ett nytt ord idag och det är ”respektunderskott” som är översättbart på hur äldre blir sedda i dagens svenska samhälle. När jag talar med pensionärer så tar de förr eller senare upp hur de bemötts och med hur liten respekt de blivit behandlade med. Det mesta av äldrefrågorna har sin utgångspunkt i ett stort respektunderskott.

Respektunderskottet i Sverige kommer att drabba alla som lever. Det kommer smygande kring de femtio och accelererar tills folk börjar prata över huvudet på den äldre. I politiken är respektunderskottet för äldre nästan otäckt. Alla partier är eniga om de åtgärder som urholkar nivåerna i pensionen. Det handlar om nya beräkningsgrunder för uppräkning och AP fondens sänkning de kommande två åren. Facken har heller inget att erinra mot sådana åtgärder.

Om det nu är så att vi lämnar arbetslivet för tidigt och lever längre med konsekvens att pengarna inte räcker till så långa pensionsperioder. Låt oss då diskutera den frågan och inte göra som nu svälta de sämst ställda pensionärerna tillbaka till arbetslivet.

Visst är det bra med skattesänkningarna men det är nivåsänkningarna som långsiktigt urholkar köpkraften. Pensionärerna förfogar heller inte över sina egna pensionsavtal, det gör facken där de var anslutna och den arbetsgivarorganisation som tecknat avtalen. Med ett mer respektfull synsätt hade pensionärerna själva ägt sina avtal när de lämnat arbetslivet.

Jag har skrivit om detta förr men det måste sättas in i ett sammanhang av ett respektunderskott mot äldre som har sina rötter i undantag och fattigstugor där den yngre generationen och överheten bestämde. I många kulturer var det den äldste som bestämde. Vad jag har sett av nordisk historia så har det aldrig varit fallet här.

Kanske var livet så hårt här att det inte gick att ha mindre rörliga personer med sig i jägarsamhället. Det finns också ett slags frivilligt tillbakaträdande av dagens äldre som nog ligger i svenskens kynne. Dagens bekväma samhälle är dock som gjort för äldrestyre.