Tack för 2009 det har i stort varit ett bra år. Ekonomin har hämtat sig och de flesta av mina vänner har fått varit friska. Själv har jag hållit huvudet i form genom att dagligen skriva mina bloggar varje dag. Jag har inte räknat dem alla men de torde uppgå till ca: 270 st sedan jag startade. En del texter är riktigt bra och förtjänar en mer framträdande plats emedan några andra inte direkt gör mig stolt. Så blir det med alla konstverk.

Vi kan ju också summera ytterligare ett decennium och under mitt liv har jag hitintills bevistat sju decennier. För att hålla sig till de senaste 10 åren så har det ju hänt mycket nytt främst inom elektronikens områden. Datorn och tjockteven är helt utbytta och av annan kapacitet, bilarna har blivit bättre och säkrare, oljeeldningen är i stort utbytt mot värmepumpar. Negativt är terroristdåden och främst septembereleven. Vi får numera vända ut och in på oss för att få flyga.

Det som inte gått framåt är ledarskapet på arbetsplatserna. Det har blivit lägre i tak, begränsat åsiktsutrymme och mer av centralstyrning. Bättre är möjligheterna att jobba hemifrån och friheten har blivit större på de flesta arbetsplatserna åtminstone för de som har kvalificerade befattningar. Personligen tror jag mycket på ett helt nytt ledarskap som ett smart sätt kan vända de negativa åsikterna till en lika stark positiv kraft.

Jag hoppas vi alla får ett bra 2010 med ett utvecklat socialt, kulturellt och hälsosamt liv både privat och i arbetslivet. För att sia lite grann om 2010 så tror jag att tekniken fortsätter att utvecklas inom alla områden. Tyvärr är jag pessimistisk när det gäller utvecklat ledarskap och empati. Informationsflödet kommer att fortsätta att växa så sökmotorer alá Google med en utvecklad support inom många områden tillkommer. Microsoft och Internet Explorer får se upp om de inte ständigt förnyar sig. You Tube kommer nog att explodera ännu mer och bli en ännu större kommunikationspunkt. Förhoppningsvis får religionerna en alltmer svagare influens.

Jag har några nyårslöften och det första är att gå ner i vikt och bli mer aktiv fysiskt. Det andra är att aldrig mer läsa Expressen.

Ungefär tvåhundra nya lagar väntas träda ikraft den 1 januari 2010. Hur mycket av lagstiftning måste vi ha för att ett samhälle skall kunna fungera. Det finns idag ingen som kan hålla reda på alla lagar inte ens de lagövervakande har någon möjlighet att hålla reda på allt. En hel del av paragraferna går dessutom in i varandra och skapar blockeringar.

Positivt är när någon föreskrift upphör och nu slipper jag att klistra på kontrollmärket på min nummerskylt. Det finns säkert fler skyldigheter och även rättigheter som skulle kunna tas bort och förenklas. Exempelvis borde trafiklagstiftningen i mycket större omfattning kunna hantera överträdelser på samma sätt som parkeringsöverträdelser. Dagens fartkameror borde kunna privatiseras och överträdelser i större omfattning kunna hanteras som p-böter.

Något som borde skärpas är lagstiftningen mot grova våldsbrott. Det kanske inte är nödvändigt att processa om att en yngling får en lättare örfil av en pensionär. Jag blir däremot förbannad när jag igen läser om att en ung flicka mördats i Göteborg den här gången. Den gärningsman som utfört detta dåd och de som under åren gjort liknande förtjänar att spärras in i all sin livstid. Våldsbrott är enligt min mening grövre är narkotikabrott och borde straffas med längre straff, särskilt de brottslingar som ger sig på äldre och svagare personer eller beter sig särskilt grymt.

Fram till riksdagsvalet kommer jag noggrant att följa vad partierna säger om pensionärerna, pensionsnivån och skatterna och i första hand redogöra för det parti som enligt min syn är helt oacceptabelt att rösta på. Idag fick partierna i DN redogöra för sin syn genom ett nyårslöfte till landets pensionärer.

Inte helt oväntat var det Folkpartiets talesman Carl B Hamilton som sin vana trogen på ett klumpigt sätt slängde igen dörren rätt i ansiktet på dagens alla pensionärer genom att enbart säga att ”det viktiga är att bekämpa krisen och det viktigaste för pensionärerna är att ekonomin växer”. De övriga hade åtminstone någon öppning till en skattesänkning för pensionärerna. Vi får se vad de nyårslöftena är värda.

För mitt vidkommande har Folkpartiet straffat ut sig och de kommer aldrig att få min röst med den här typen av nonsenslöften. Är de då beredda att slänga in det fåtal miljarder som behövs för att bromsen i pensionssystemet inte skall falla ut 2011 och 2012.

Trist att ett parti som Folkpartiet var det första att hamna på min svarta lista i pensionsskattedebatten. De övriga partierna håller i alla fall dörren öppen. Synd eftersom de har en av de duktigaste ministrarna Nyamko Sabuni som gör ett imponerande jobb i integrations- och jämställdhetsfrågorna.

Vartefter tiden lider så kommer de övriga att få bekänna färg men för närvarande är det i alla fall ett parti mindre att reflektera över.

Efter nyår är det dags för andra halvan av fyrtiotalisterna att gå i pension. Det handlar till att börja med om stora åldersgrupper födda 1945 och 1946. Gruppen pensionerade är nu nästan 2 miljoner personer med rösträtt och fler blir det innan det vänder. Det går inte att bortse från den gruppen, den är samhällsvan och initiativrik så det parti som inte håller tungan rätt i munnen får problem.

Regeringen talar om arbetslinjen och självklart är det rätt att de yngre skall ha jobb men det finns all anledning att gå vidare och ta tillvara den stora gruppen ”unga pensionärer” för att förbättra välfärden. Jag hörde på radio att de som föds idag kan räkna med att bli hundra år. Kommer det någonsin att vara möjligt att finansiera en pension i 35 år fram till 100 år, mycket osannolikt tror jag.

Precis som när man planerar första halvan av livet med uppfostran, skola och karriär måste andra halvan av livet numera gestaltas. Här kan man hoppa över uppfostran och gå direkt på komplettering av utbildning och en ny karriär. Då får arbetslinjen ytterligare upp till 700 000 personer att hantera. Så måste det bli annars är det bara ättestupan som gäller.

Vi kommer aldrig ha råd att ha kanske två miljoner att försörja och som dessutom ställer krav. Arbetslivet måste omstruktureras och precis som jämställdheten måste det i alla organisationer finnas en åldersplan med de anställda i åldersskikt förslagsvis med ca 10 %  20-30 år, 30 %  30-40 år, 20  %  40-50 år, 15  %  50-60 år, 10 %  60-70 år,  10 % 70-80 år,  5% 80-90 år. En slags kvotering på ålder och inte kön.

Jag vet flera IT-företag som jobbar på det här viset men inte så långt upp i åldrarna som 70-90. Vi har ett samhällsproblem framför oss om inte någon epidemi på ett smärtsamt sätt löser problemet. Många som åtnjuter pension jobbar ideellt idag vilket också måste räknas in framöver. Än så länge är arbetslinjen enkel men den måste nog snarast kompletteras med de grupper som finns i andra halvan av livet.

Den här frågan kommer nog av lätt insedda skäl inte upp i 2010 års valrörelse.

Jag gillar inte när det blir divergerande rapporter om ganska enkla företeelser som borde vara enkla att beskriva i media för oss alla. Under något år har det sagts att piloter och poliser riskerar att bli blinda av laserpekare. De borde klassas som vapen tycker någon.

I dagens DN påstår en lasermedicinsk forskare att laserpekarna är ofarliga och ögonen skadas inte. Om ögat utsätts för lasern under bråkdelar av någon sekund är de helt ofarliga. Att hålla en laserpekare riktat mot ögat en längre tid torde vara omöjligt i praktiken. Under längre tid kan det bli en bländningseffekt i något tiotal sekunder. Ungefär som när man tittar in i solen. Några bestående skador på ögat kan inte åstadkommas?

Vad är nu sant, är det de braskande rubrikerna eller är det insändaren där en forskare beskriver effekterna. Är det, det senare som är fakta då har många tappat i trovärdighet. I den här typen av frågor måste fakta redovisas. Det är också anmärkningsvärt att forskaren får tillgripa insändarinstrumentet för att få fram sin uppfattning. Är media enbart etablissemangets organ, det är i alla fal inte därför jag prenumererar på en tidning och betalar TV-licens.

Det mest obehagliga med laserpekare är ju att man kan tro att någon siktar på en med ett lasersikte och en kula kan komma vinande men det är ju en annan fråga. Laserpekare är ett bra hjälpmedel vid föreläsningar så jag hoppas forskaren har rätt.

I mitt oförstånd tänkte jag titta in på ett elektronikvaruhus och köpa ett USB-minne idag. Det var bara att notera att hela köpcentraområdet vid Kungens Kurva utanför Stockholm var i kaos. Parkeringarna överfulla och folk fick köa för att komma in. Det påminde om krogköerna fast i kollosalformat.

För min del så anser jag det förnedrande att köa för att gå på krogen och att göra detsamma för att komma in på stormarknader. Det blev inget USB-minne idag. För min del trodde jag att köplusten hade avtagit efter julruschen, men den verkar snarare ha stimulerat till ytterligare handel. Jag skulle aldrig ställa mig i dessa köer för att tjäna någon hundralapp på utgående produkter. Den här veckan blir man garanterat lurad om man handlar en reaprodukt.

Den s.k. rean fortsätter tydligen hela vecka för att man skall bli av med allt skräp som inte går att sälja vanliga dagar. Under mina år har jag aldrig sett några bra grejor på en rea utan det är mest skit. Det är oftast bättre att köpa något man tycker om och är lite dyrare. Den produkten har man längre och nästan sörjer när den inte håller ihop längre.

Den kommersiella julen avslutas på julafton och idag har den ”riktiga julen” infunnit sig, d.v.s. den kristna delen. Det är inte många som på djupet inser att det är en kristen högtid vi firar. Gårdagen var ju en köpmännens klimax där andra gudar härskade än det midnattsmässor och julottorna står för.

Visst är det fullt i kyrkorna på julottan men det går ju inte att en byggnad är fullsatt bara en gång om året. Skall religionerna överleva det här århundradet så krävs det förnyelse av både egenskaper och symboler. Det goda budskapet och filantropiska handlandet måste finnas kvar oavsett det är religionen eller någon annan som är huvudman.

Myndigheter och företag talar om värdegrund, vilket är ett slags religion som skall tryckas in i den enskilde. En ny typ av förkunnande och kanske skall det bli massor av sådana budskap inom olika områden som ersätter dagens religiösa filosofi. Jag är tveksam till den delen där för samhället grundläggande etik och moral skall vara ett uppdrag för arbetslivet. Här rullar konsultmiljonerna ut ur myndigheter och företag. Arbetslivet borde istället vara en del av den gemensamma etik och moraluppfattningen i samhället.

Hur det än är med det religiösa tron så är den kristna traditionen vid jul både vacker att titta på och musik och sång är upplevelser som vi delat med många generationer svenskar. Det finns en trygghet i att känna igen sig i dessa dagar av internationalisering. På julen är det extra fint att känna tillhörighet med den svenska traditionen.

För min del så har jag tagit till mig det goda budskapet och filantropiska handlandet. Gudatro och övernaturlighet är inget som hitintills har övertygat mig.

Jag tillönskar alla läsare och vänner i Sverige och utomlands en riktigt God Jul med trevlig gemenskap god mat och dryck. För min del så blir det julöl och Skanörsupen till julmaten. Det viktigaste är gemenskapen och att njuta av att alla besök på stormarknader, tunga kassar och julgranen som inte passar i julgransfoten, belysningar och städningen nu är avklarat och historia. 

Låt de vänliga orden flöda och stå över kritik och vem som gjort mest till julen. Det är faktiskt den som gjort mest som kan ha störst glädje i sin egen själ. Och det är den som är den viktigaste ”hårddisken” för frid i sinnet.

Mina tankar går ikväll till de som skall jobba i natt för att vi skall få ett säkert samhälle. Vi har våra tulltjänstemän i Sverige och särskilt de på en svinkall  Öresundsbro, poliser, sjukvårdspersonal och elfolket som ser till att vi får ljus och värme, artister, väghållare och journalister. Ett särskilt tack till er alla för att ni jobbar i natt.

Biståndsminister Gunilla Carlsson gör rätt som ställer krav på att vårt bistånd genom SIDA skall ge resultat. Stora delar av personalen vid SIDA verkar ha skickat brev till regeringen om att ministerns krav på effektivitet är ”groteska”. Jag tror att ministern ger uttryck för en stor del av svenska folkets åsikter. Resultat är det som gäller och det är bara för personalen att gilla läget.

Jag har under min tid i offentlig verksamhet med beaktande av rättssäkerheten bara haft ett övergripande mål och det är resultat. Det har retat några ”latoxar” och bokstavsbyråkrater men deras åsikter är oväsentliga. Att SIDA skall ha någon form av oredovisbart flumresultat är helt oacceptabelt, det gynnar vare sig svenska skattebetalare eller mottagarna av bistånd.

Jag tror att det vore läge att helt omstrukturera SIDA, dvs. att lägga ner nuvarande myndighet och starta om med nya effektiva metoder och resultatinriktade medarbetare. Biståndet måste ge resultat för varje krona och t.ex. korruption i mottagarlandet kan vi aldrig acceptera. Hjälp till självhjälp med rejäla uppföljningsinsatser är bra utgångspunkter.

Humanitärt bistånd av akut slag måste också ses över så att det kan komma igång blixtsnabbt. Här är också effektiviteten av högsta vikt både för mottagarna och skattebetalarna. Det är ju tjänstefel om inte varje krona ger maximal effekt vid en katastrof. Det verkar som om SIDA måste ruskas om ordentligt.

Bilden är bevisligen ett av de bästa hjälpmedel polisen har. Senast var det ett helt oprovocerat våld där en helt oskyldig man fick ett knivhugg i bröstet i tunnelbanan. Som tur var fångade övervakningskameror upp galningen och bilderna publicerades av polisen. Bara några timmar efter publiceringen kunde en misstänkt gripas. Utan den bilden kunde du eller jag ha mött mannen och fått ett knivhugg som varit dödande.

Många brott som aldrig skulle ha lösts klaras nu upp genom att det finns kameraövervakning och jag tycker det är helt rätt och en skyldighet att rättsväsendet publicerar bilderna så att brottslingarna kan gripas och ytterligare lidanden kan undvikas. Jag kan inte förstå varför denna kameraövervakningsskräck från vissa höga jurister och några andra i mina ögon udda figurers integritetssnack ur dunkla bevekelsegrunder.

Hur många poliser vi än får så kommer inte brottligheten att försvinna och uppklarningsprocenten kommer att vara låg om inte kameror används i större omfattning. Det är också alltid rätt att offentliggöra bilder på våldsbrottslingar. Det är ett effektivt sätt att sätta dem ur spel. Detektiven allmänheten får då också en chans att tipsa och skydda sig.

Idag kan man ha en kamera i en penna som sticker upp i bröstfickan med timslånga inspelningsmöjligheter och jag hoppas fler utrustar sig med den möjligheten. Triviala kameror i hastighetsövervakningen har bevisligen gett oss säkrare vägar ur trafiksynpunkt då kan kameror också skydda oss från våld. Kameran är vår tids ”Kalle Blomkvist” som ser, hör och klarar upp det kriminella.