Enligt en artikel i DN idag så dignar Tingsrätterna under det stora antal mål de har för närvarande. Det har varit en avsevärd ökning under det här året. För att underlätta något i alla fall för Tingsrätterna i södra Sverige så kunde den olovliga alkoholinförseln hanteras skatterättsligt. Kraftiga straffskatter när alkoholen inte deklarerats i förväg och när det är uppenbart att det inte är för eget bruk är en enklare utväg än att hantera frågan straffrättslig.

Med lite fantasi från lagstiftaren så kan den här typen av mål kraftigt reduceras. Självklart blir det en straffrättslig handling när insmugglad alkohol langas i sista försäljningsledet. I grossistläget d.v.s. vid gränsen när det inte kan styrkas langning så blir det en skattefråga. Några förändringar i alkohollagen kan hantera den här frågan. Eller är det möjligtvis så att rättsväsendet inte vill bli av med alkoholsmugglingen.

I DN:s artikel framgår också svårigheterna att få ut jämförbar statistik från rättsväsendet. Generellt kan man säga att det är svårt att harmonisera statistik inom det här området. Ingen har klarat ut hur många brott det begås dagligen i Sverige. Det är bara SoRAD som säger sig veta hur stor den illegala införseln av alkohol är till Sverige. Under mina år i södra Sverige såg jag inte röken av dom. De satt i Stockholm och räknade när ölkärrorna vällde in i Skåne. Jag tror i alla fall inte på deras statistik.

Jag har svårt att förstå mig på två typer av människor den ena är emot förbifart Stockholm och den andra är den som sitter dagligdags i köer över Essingeleden. Jag åker nästan aldrig över Essingeleden i rusningstid eftersom det handlar om upp till två timmars köande. Ibland är det omöjligt eftersom hänsyn måste tas till öppettider och bilen måste med för transport av varor.

För det mesta brukar jag ha förståelse för andra åsikter än min egen men när det gäller förbifart Stockholm så finns det bara två åsikter och det min och den som är fel. Alternativet är att tillämpa Sovjetisk politik och införa inflyttningsförbud till Stockholmsområdet och Mälardalen kryddat med deportering av dem som flyttat in senast. Den delen av historien har vi ju lämnat så det måste bli en förbifart.

Det flyttar in mellan 20´till 30´människor årligen till Stockholmsområdet och så länge det finns bränsle då kommer det att finnas bilar. När den epoken är slut då får man lägga spår på körbanorna så det blir alltid en nyttighet att bygga en väg eller bro. De som har fel måste inse detta faktum. Som läsaren säkert har förstått så tvingades jag åka Essingeleden idag.

Mitt största intresse är inte fotboll men nog trodde jag att de använde målkamera och annan teknisk utrustning till stöd åt de illa åtgångna domarna. Den största motståndaren är tydligen internationella fotbollsförbundet och det kunde man ju nästan ana. Det finns en fin gammal historia om det sedan århundraden konservativa fotbollsförbundet och det verkar inte ha hänt så mycket sedan dess.

Det har berättats mig att i mitten på artonhundratalet skulle man från England kalla till ett fotbollsmästerskap. Den unge och nye sekreteraren föreslog ordföranden att man skulle nyttja det nyinrättade internationella postverket för att bjuda in deltagarna. Då tittade den åldrige ordföranden på sekreteraren och sade ”vi tar brevduvorna som vanligt”. Inget verkar ha hänt i fotbollskretsar sedan dess. Ishockeyn verkar ju ha förstått det hela och dammat av kostymen all trångsynthet.

Har domarna svart på vitt vid sina domslut med hjälp av modern teknik så kan man undvika mycket bråk och slippa alla okvädesord mot domarna. Hela samhället tar hjälp av den moderna tekniken då måste ju även fotbollen göra det. Det behöver ju inte vara kameror på alla matcher. Det räcker säkert med de högsta serierna och har man råd att betala fotbollsspelare hundratals miljoner, ja då har man råd med några kameror och lite annan teknik.

Den elektroniska kameran erövrar nu alla delar av vårt samhälle. Den gör livet säkrare, den dokumenterar glädje och sorg, den ger oss kultur, avkoppling och kunskap. Jag tror att många är rädda för kameran för att den är så allsidig, talar alltid sanning och avslöjar nästan det mesta av mygel och människor som lever dubbelliv och spelar med falska kort i samhället. Med fler kameror så får vi ett bättre samhälle.

Nu skall det bli hårdare tag mot de bilförare som har någon sjukdom som kan påverka bilkörningen. Det är helt fel väg att gå vi har tillräcklig lagstiftning idag. Det måste vara en läkare som gör den här bedömningen och det görs idag. När någon blir tillräckligt senil för att köra bil så griper de anhöriga in eftersom man mestadels är rädd om sina äldre. Blir det för mycket juridik i detta då kommer det att gå snett. Min erfarenhet är att då blir det fyrkantigt.

Problemet i trafiken är något helt annat och det är de som har för bråttom som orsakar olyckorna. Prova och kör husvagn får ni se. Tar man det lite lugnt i en korsning så vräker sig någon ut framför bilen med det tunga ekipaget. En färd på motorvägen visa att många inte kan hålla reda på var de har sin högra sida på bilen utan nästan tränger ut husvagnsekipaget på vägrenen. Omkörningar på landsväg där det är 75 m fri sikt är heller inte ovanligt.

Det är i den här grupperingen människor som har brått in i döden problemen i trafiken finns. Jag tycker man ska få köra 130 på motorvägar med vanliga personbilar men då måste chanstagarna bort från vägarna. Visst är det bra att vi får hjärtdonatorer men priset är för högt. Den här midsommarhelgen har minst 5 personer avslutat sina liv. Hade de tagit det lugnt och hållit avstånd då hade de kunnat gå till jobbet i morgon.

Nu känns det som det är dags för vår nationaldag och det är midsommarafton som sitter djupast i våra svenska gener. Dels är det vår högpunkt när det gäller vackra landskap, väderlek och miljö. Morgondagen Midsommarafton är min nationaldag, den 6 juni känns krystad. Vill man få lite kunglig glans så är det bara att hänvisa till Gustav Wasas intåg i Stockholm. Nu är det bara att njuta av den sköna sommarkvällen.

Ja just det 69 nya lagar eller förändringar av gamla lagar blir det att hålla reda på efter halvårsskiftet. Den lagförändring jag mest välkomnar är att den, som utövat en synnerligen grov misshandel som inneburit ett allvarligt hot mot någons liv, blir dömd till minst fyra års fängelse. Det har varit på tok för låga påföljder för den här typen av brott. Det är bra att samhället börjar säga ifrån på skarpen när det gäller våldsbrott.

Hur många gånger har man inte läst om unga män som blivit så kraftigt misshandlade att de fått hjärnskador för livet och förövaren bara fått något års fängelse. Vi i Sverige är motståndare till våld och då skall vi också reagera kraftigt mot våld av vad slag det vara månde.

Förr slog man varandra på käften men man slutade när den en parten gick i däck. Nu fortsätter man att sparka offret så att det uppstår hjärnsvullnad med stora skador som följd. Den som utövar så grovt våld hör inte hemma på våra gator och i vårt samhälle utan skall låsas in och nu är det minst fyra år. Jag tycker det kunde ha varit sex år.

Det är också bra att preskriptionstiden tas bort för mord, dråp och terroristbrott m.m. tas bort.

Det är inte utan att man tänker på boken Djurfarmen av George Orwell när man läser om det mycket oetiska grisarna i Danmark blir utsatta för. De får äta fett och blod från sin egen art. Även om boken djurfarmen är en satirisk roman och mer en allegori över det forna Sovjetunionen så känns det nästa som boken numera stämmer in på dagens djurhållning fast på ett annat sätt. Grisarna får nog svårt att ta över samhället som de tog över bondgården i boken.

Vi måste ha en hög etik när det gäller djurhållningen och vi har kommit långt i Sverige och enligt uppgift så finns inte det oetiska ”kannibalfodret” hos oss. Jag känner äckel när grisarna få äta av sin egen art även om det kanske inte är någon fara medicinskt. Jag gillar ju grisar och när jag möter de frigående grisarna kan jag aldrig låta bli att prata med och klia dem.

När jag har mött de frigående grisarna och de tittat på mig med sina stora ögon kan jag inte äta griskött på flera veckor. Vi måste i alla led av köttkedjan ha respekt för djur av alla de slag och behandla dem med hög etik. Det känns förbannat fel att grisar skall äta upp sina artfränder. För min del blir det bara svenskt fläsk i fortsättningen och betydligt mer sällan. De som gått ute smakar mycket bättre och vildsvin smakar bäst. Särskilt när köttet är rökt.

Retorik är en stor konst som aldrig kommer att bli bra hos några, andra har det medfött och de flesta får jobba rejält för att det skall bli bra. Ett av de bästa talen i glädje jag hört är det prins Daniel höll vid sitt bröllop. Att tala utan manus är stort och att dessutom hålla för den press han var utsatt för är ännu större. Att sedan få till ett tal som passar in i den stämning som råder gör det här talet historiskt.

Att tala i stor sorg i stora sammanhang är också svårt och det är två personer som gjort det på ett bra sätt under mina år och det är kungen efter tsunamikatastrofen och även statsminister Ingvar Carlson gjorde bra ifrån sig vid minneshögtiden efter Olof Palmes död. Man märker vilka som har egna erfarenheter och kan leva sig in i situationen.

Om nu prins Daniel är den bästa talaren på senare tid så är BP-ordföranden Svanberg den sämsta talaren det här året. Han kunde inte hantera ett svårt tal och kombinera det med sina ansiktsuttryck i en svår situation. Jag tror att man aldrig skall ge sig in på att uttrycka svåra känslomässigt laddade saker på ett annat språk oavsett hur bra man än kan språket. Låt andra översätta så är man kvitt åtminstone en risk.

Jag tror att det talade ordets betydelse kommer att öka framöver beroende på att filmen vinner utrymme både när det gäller intervjuer och budskap. Det finns ingen som Churchill numera och inte ens i dess närhet men en av de skickligaste retorikerna i svensk politik är Carl Bildt. Han får t.o.m. journalisterna att tystna även om de nu försöker anfalla honom via hans tidigare uppdrag i ett oljebolag.

Den svenske åklagaren som inlett en förundersökning mot oljebolaget slösar bara med skattepengar enligt min uppfattning. Förundersökningen kommer med all säkerhet att läggas ner och brott kan ej styrkas och då har den kostat minst en miljon. Det hjälper inte med retorik när det inte finns något brott.

Slutligen var det kul att justitieministern idag kom med förslag till förenklingar i kameraövervakningen i den riktning jag skrev om i min blogg igår. Nu tror jag inte hon läst min blogg utan kameran är i tiden.

Så var det dags igen med skottlossning och i kväll var det i södra Stockholm. I Malmö och Helsingborg har det nästan varit vardagsmat med skottlossning som flera gånger slutat med bråd död. I dagens större städer är det alldeles för lätt att vara anonym. Det är lätt för gärningsmannen att slippa undan.

Rättsväsendet är också mån om att vi skall kunna förbli anonyma och har stora restriktioner för övervakningskameror. I den lilla byn för hundra år sedan gick det inte att vara anonym. Alla kände alla och det innebar en trygghet och säkerhet. I miljonstäder går det inte att lösa tryggheten på det sättet längre. Men jag har ett enkelt recept och det är kameran och den elektroniska filmen.

Vilken är skillnaden om den nyfikna damen i den lilla byn ständigt kikade bakom gardinen när någon gick förbi eller om det är en kamera. Jag kan inte inse skillnaden. I båda fallen så blir man registrerad och om jag får välja så blir jag hellre iakttagen av en kamera som oftast inte ljuger eller ser fel. Verkligheten kan alltid spela det nyfikna ögat ett spratt.

Vi vanliga människor skall inte behöva finna oss i att rena ”Al Capone dåd” blir vardagsmat i Sverige. Det är inte fler poliser vi behöver utan det är fler övervakningskameror. Om vi så har en polis i varje gathörn så hjälper det inte mot den här typen av våldsdåd. De som sysslar med den här typen av brott måste låsas in och det går ganska lätt om man vet hur de ser ut.

För hundra år sedan var torget mitt i staden platsen där det byttes sanningar och lögner, varor och pengar bytte ägare. Idag är det Internet, Google, Blocket, YouTube och massor av hemsidor. Nu byter även jag utseende på mitt ”torgstånd” och med lite mer av det jag tror mest på inför framtiden och det är bilden och särskilt den rörliga bilden. Nu ligger det ytterligare två TV-program på hemsidan där jag kommenterar några av mina intresseområden.

Det är lite märkligt att inte fler aktörer på den publika marknaden använder film på sina hemsidor i större omfattning. Jag tror att det beror på en seghet i organisationerna och att man förstorar svårigheterna med att få till något bra. Vi får hoppas att bredbandet räcker till när TV-filmerna rullar. Jag fortsätter nog ett tag till med skrivandet innan det bara blir film och prat.

Ingen kan ju undgå dagens bröllop och jag vill verkligen lyckönska Kronprinsessan Victoria och Prins Daniel. Hela historien är ju som en saga och kan mycket väl berättas som ”det var en gång en kronprinsessa”. Det är ju också ett stort steg för jämställdheten att en man nu kan gifta in sig i kungahuset och bli kunglig höghet. Det har ju enbart varit förbehållet kvinnor tidigare. Med detta bröllop som bakgrund rekommenderar jag republikanska klubben att ligga lågt de kommande 70 åren.