Jag tillönskar alla läsare och vänner ett riktigt Gott Nytt År med massor av spännande upplevelser och att både själ och kropp får sitt lystmäte. Varje år har ju sina utmaningar och 2011 kommer inte att vara något undantag.

Jag avslutar året med gratinerad hummer och jag har receptet från en kokbok från 1930-talet. Receptet är personligt förädlat och det går lika bra att använda den billigare och importerade hummern.

Gör först en sås genom att fräsa upp 2 msk smör och tillätta 2 ½ msk matlagningsmjöl späd med 2 dl vispgrädde och 1½ dl hummerspad samt en tärning fiskbuljong. Låt koka under omrörning i ca: 7 min Tag av kastrullen från plattan och rör ned 1 dl Västerbottenost och 1 msk smör, 2 äggulor och 1 msk Calvados alt. vitt vin och glöm inte Cayennepeppar. Såsen får nu inte koka mer utan skall svalna något. Mängden sås är baserad på 2 humrar och lite till.

Nu är det dags att klyva hummern detta sker enklast genom att sätta knivspetsen mellan ögonen och sedan dela hummern. Tag ur hummerköttet och skär det i små bitare. Rensa bort inälvor och hjärna försiktigt så inte skalet skadas. Knäck klorna på undersidan med en nötknäckare eller knivhandtag och låt köttet vara kvar.

Blanda nu ned hummerköttet i stuvningen som sedan läggs i hummerskalet med råge. Strö över riven ost, sikta över skorpströ och fukta ytan med lite smält smör.

Hummerhalvorna läggs på en bädd av grovsalt (om det finns) eller bakplåtspapper i en långpanna och gratineras i övervärme i ca: 10-12 minuter tills den fått färg. Lägg sedan humrarna på tallrik och garnera med t.ex. persilja. Som måltidsdryck föreslås ett glas vitt vin Zumbali ur en av de mest prisväda boxvinerna 

Överbliven stuvning kan blandas med räkor och gratineras på samma sätt i snäckskal eller på rostat bröd.

Det behöver inte bli så dyrt en hummer om 375 gram kostar ca: 50 kr på Lidl och resten av kostnaderna är försumbara. Du får en festmåltid för ca: 35 kr kuvertet och blir omåttligt populär.

Jag har efterfrågat varför det är så kallt och så mycket snö när det skall bli bara varmare och varmare. Idag försökte en ung man svaret i rapport att det rekordkalla vädret beror på den globala uppvärmningen. Vem tror den unga mannen han talar till, vi som har upplevt 64 vintrar och har sett alla varianterna under alla dessa år kan bara notera att här får han nog växa till sig något. Jag håller på att skotta ihjäl mig och det har jag inte gjort de senaste 64 åren. Möjligtvis några år på 1950-talet.

De flesta av oss går inte på anslagsbondfångeri utan vi vill ha forskningsfakta då går det inte att argumentera med breda penseldrag utan sakargument. Hade han kommit med sin predikan på 1970-talet då hade jag gått på hans argument men nu har jag en större erfarenhet. Vi hade nästan aldrig en vit jul under 30 år men det har vi nu med råge. Kanske kan man uttala sig 2210 om detta men att komma dragande med att det är kallare bara därför det är varmare, det går i alla fall inte jag på.

I Skärholmens köpcentrum söder om Stockholm hittade jag tre apotek inom en radie av 100 meter. Tar man sig fem hundra meter till Kungens Kurva så hittar man två apotek till och dessa har samma entré. Är detta verkligen i konsumentens intresse och hur ser det ut i orter där det inte bor så många människor, har de något apotek eller måste de åka miltals för att få sin hjärtmedicin och kloka råd.

Inget av de tre apoteken i Skärholmen hade Magnecyl, den värktablett jag några gånger om året behöver. Nu är det nya produkter som är väl inpackade och som kan vara livsfarliga vid missbruk. Jag vet ingen som har dött av Magnecyl som är en väl utprovad produkt av flera generationer svenskar. Tiden är ur led det vimlar av apotek men det finns inte Magnecyl längre.

Jag kan inte säga att vi har de mest begåvade samhällsplanerarna för tillfället. Järnvägens uppdelning av ägare av tåg, spår och växlar borde ha avskräckt när tågen går då fungerar inte växlarna och vice versa. Det dröjer nog inte länge till förrän det välsorterade Systembolaget också har ersatts av en mängd halvdana försäljningsställen som inte ens har glögg och Skåne.

Under mina yrkesverksamma år har jag träffat på olika metoder att sniffa fram narkotika och andra farliga varor. Narkotikahunden var efter människan först på plan. Att känna doften av färsk cannabis eller amfetamin i stora mängder det kan nästan vem som helt göra om den är oförpackad. Är doften dold på något sätt är människan helt satt ur spel och hunden oumbärlig.

På 1980-talet kom tryffelsvinet som sades kunna finna narkotika. Vid ett annat tillfälle dök det upp en ”slagruteman” som påstod sig kunna hitta narkotika med hjälp av en slagruta. Vi gjorde ett prov och ”inte kunde han hitta narkotikan”. Hunden hittade däremot narkotikan direkt. Sedan har en mängd olika sniffers dykt upp på marknades utan att ha lyckats speciellt bra.

Nu har det kommit  ett förslag om att ”narkotikabin” eller ”sprängmedelsbin” som kan hitta dessa produkter. Jag tror inte heller dessa blir någon revolutionerande lösning. Skall vi ha bikupor vid gränskontrollerna och narkotikasökbin som surrar kring huvudet på resenärerna. En honungsburk eller lite nektar kan nog få det mest energiska arbetsbi att ändra fokus. En del människor är dessutom så allergiska att de dör av ett bistick. Jag håller på hunden som inte biter resenärer så ofta, förutom en gång vid Öresundsbron när narkotikasökhunden bet en busschaufför i baken.

Jag kan tänka mig reaktionen hos tulltjänstemännen eller polisen. Vem vill vara svinaherde, slagruteman, dammsugarman med en dammsugarliknande ”sniffer” eller nu senast ”biodlare” med egen bikupa i tjänstebilen och sedan hemma. På vintern vill nog bina inte jobba. Det är bra med nya tankar men det här med bin, slagruta och tryffelsvin har sina egna problem som skulle bli en strålande humorfilm som skulle kunna konkurrera med Nils Poppe och Tullbom.

Tåg som är över 50 år från Järnvägsmuseet kallas in för att klara den tuffa vintern. Nog är det märkligt att järnvägen inte hängt med i tiden. På bilsidan har vi 2010 fyrhjulsdrivna SUVar som klarar det som inte bilarna klarade 1960. För tågen verkar det gå åt andra hållet de får kalla in farfar och nästan dennes far.

Det vore bättre att ägna kraft åt den operativa verksamheten än dagens  stormöten där någon estradör predikar om ledarskap som visserligen är underhållande men knappast tillför verksamheten något. Det finns oftast erfarna personer i alla organisationer som har förmågan att ta hand om dessa frågor.

Sverige måste sätta all fokus på operativ verksamhet oavsett om det är offentlig verksamhet eller privat sådan. Kan vi åka tunnelbana en helgdagskväll måste det även gå att laga bilen på obekväm tid. De flesta organisationer har för stor överbyggnad och för liten operativ verksamhet. 

Jag skulle med stor lust vilja hugga in och organisatoriskt omfördela resurser till kärnverksamhet som alltid är den operativa verksamheten, man var bättre på detta förr.

Med stor saknad av papperstidningen under juldagarna så söker man alternativ tidning i avvaktan på måndagens papperstidning. Tidigare har jag gått in på kvällstidningarnas nätupplagor men deras journalistik är inget för mig längre. DN.se är faktiskt det bästa alternativet av de nättidningarna som jag har hittat. Där slipper man sensationsjournalistik och nonsenssnack och överdrifter. Det finns ytterligare fördelar med nätupplagan av DN den är gratis och du kan förstora bokstäverna med hjälp av datorn så när glasögonen inte räcker till så tar datorn över.

Slutligen ett tips om ett gratisgym den enda kostnaden är inköpet av en snöskyffel som håller i flera år. Sen är det bara att ha den med sig var man än går och hugger in med lite skottning vid busshållplatsen och sedan kan man förbättra skottningen kring sin butik eller arbetsplats. Med lite klurighet så växer musklerna för varje snölass man lyfter. I Stockholm har det inte varit så här kallt och mycket snö sedan 1700-talet så det är bara att ta för sig i gratisgymet.

På Internet kan man få reda på det mesta genom att ange sina födelsedata och för mitt vidkommande skulle t.ex. håret ha varit drygt nio meter om det inte klippts sedan födseln. Det finns ingen kompletterande beräkning för personer som tappar håret. En annan intressant upplysning är att mina naglar skulle vara drygt två meter om de inte klippts.

Har man inget särskilt för sig kan man ägna fortsättningen av julen med att söka efter sådana här väsentligheter. Nyhetsflödet upphör ju också under helgerna så det händer ju inget egentligen. Jag har aldrig förstått varför inte lobbyisterna firar jul vid annan tidpunkt och istället förser media med sina åsikter under dessa dagar. Idag kan man nog få vilken nyhet som helst publicerad.

Vid ett tillfälle kunde jag läsa i en tidning ”motorcykelhjälm stals ur garage” . Man behöver inte vara något lobbygeni för att slå ut den nyheten. Nåväl nu skall jag ägna resten av kvällen att fundera över hur det är att ha 9 meter hår på huvudet och två meter naglar. Jag är övertygad om att jag kommer att föredra renrakat huvud och kortklippta naglar.

Alla har ju sin subjektiva syn på julen och julafton och det är väl få som firar en religiös jul. Det viktiga är samvaron som också blivit annorlunda beroende på alla skilsmässor och nya familjebildningar. Det är många som mår dåligt och en del håller god min andra reagerar på olika sätt.

För min del så är det julklappar som ger en lätt ångest och fantasin är som bortblåst. Det är enklare att skriva tio bloggar på en gång än att komma på en julklapp. Absolut skönast är att vara hemma och slippa försenade transportmedel och nya sängar. Under ett liv så är det många typer av upplevda julaftnar och det har nu blivit 64 st och alla har varit bra på sitt sätt. Roligast var det nog när jag fick mitt Märklintåg och när de yngsta barnen öppnar sina klappar.

Numera gäller det att fira julafton på egna villkor då känns det allra bäst. Nu finns njutningen i en lagom dos med mat julöl och snaps och en calvados till kaffet. Det räcker för att jag skall bli nöjd och glad och utan Märklintåg. Idag blir det inga smockor utan det får räcka med att önska alla En God Jul.

Är det något i Europa som alltmer liknar sovjetstaten så är det EU byråkratin i Bryssel. Nu senast lägger de sig i vargjakten i Sverige och jag tycker att våra ministrar med skärpa skulle sträcka upp dessa byråkrater i Bryssel. Är vi ett självständigt land så skall striden om vargjakt stå i Sverige och byråkraterna i Bryssel har inte med frågan att göra.

Jag tycker ministrarna i den här regeringen och de tidigare sedan EU-inträdet är alldeles för flata. Den enda minister som får godkänt är Anders Borg som säger ifrån på skarpen när de vill att vi ekonomiskt skall stödja länder som slarvar bort sina finanser. Är man med i en förening så gäller det att få igenom sina frågor och inte jamsa med som det görs nu. Våra företrädare i EU-parlamentet verkar inte vara annat än välbetalda rundningsmärken.

EU-byråkraterna har lagt sig i det kustnära fisket, vargjakten, gårdsförsäljning av alkohol, ekonomiska frågor som en sammanslagning av Volvo och Scania och en mängd andra frågor som är blågula. Jag tycker det är nog med maktfullkomlighet från några anställda tjänstemän i Bryssel. Skall regeringen få legitimitet för fortsatt medlemskap så är det dags att säga ifrån på skarpen. Det börja bli fjantigt med dessa mellan-, och sydeuropéer i tjänstemannaställning som tror sig veta något om norden, vårt kynne, klimat, djur och natur.

I Lag och avtals nyhetsbrev kunde jag idag läsa följande:
”Man är inte lika produktiv när man är 60 år som när man är 40, man kanske skulle ha lite lägre lön då. Det sade ekonomiprofessor Nils Gottfries när han i dag presenterade en forskningsrapport om lönebildningen.”

Hur tänker den här mannen kan man fråga sig, jag ser det som knarriga och dammtorra röster från det förgångna när medellivslängden kanske var 50 år eller något mer. Är inte erfarenhet en produktiv komponent som den äldre har med sig. Jag vet inte vad slags arbetskamrater den här professorn har men mina kompisar i 60 årsålder är som vilken fyrtioåring som helst fastän med mer livserfarenhet

Hur dåliga utredningar får man publicera i det här landet. Det går inte att klassificera människor på ålder utan det är på individbasis och jag har sett trettiofemåringar som kan karaktäriseras som Sveriges yngsta ”gubbar” i ordets rätta bemärkelse. Även om man inte är snabbast i trapporna så har erfarenheten många genvägar. I en blogg kan man sväva ut men i en forskningsrapport måste man vara seriös.
 
Den här rapporten måste fördömas och jag förutsätter att facket, arbetsgivarna och pensionärsorganisationerna reagerar kraftfullt. Personligen rekommenderar jag våra politiker att lägga både Nils Gottfries forskningsrapport och hans fortsatta uppdrag i ”Sverkers” berömda och rödmålade soptunna.