I Danmark görs ett försök med att Posten delar ut matportioner till pensionärer och andra. Istället för postfack lär det bli värmefack på Postkontor och i Postbilarna. Där jag bor skulle det nog inte fungera särskilt bra om man har regelbundna måltider, lunchen kan lätt bli en middag. Brevlådan får kompletteras och förvandlas till någon slags värmelåda där även räkningarna blir heta.

Den som har brevinkast måste beställa smallunch om förpackningen skall komma in genom den smala öppningen. Lunchens färd in genom brevlådan och ner på golvet kan förändra den finaste läckerhet till lappskojs eller pytt i panna. Postterminaler som Tomteboda och Toftanäs förvandlas till storkök istället.

Postiljontiteln får väl kompletteras med Hovmästare och vill man ha något starkt och billigt till maten så är det spåret redan etablerat genom Internet-handeln med alkohol där vissa budfirmor redan fungerar som sommelierer. I och med detta har det skett en rejäl förnyelse av Posten som blivit någon slags restaurang och breven de kommer via Internetleverantören istället.

Nu gäller det att hitta på något nytt för sopåkaren också och där får man nog avstå från inkommande matleveranser men de kanske kan ta hand om städningen eller reklamutdelning så det blir retur direkt?

Förr luktade man på köttfärsen för att bedöma bäst före datum. Nu är det någon annan som sätter förpacknings- och slutsäljdag. Husmödrarna kikade strömmingen i ögonen och kunde bedöma när den var uppfiskad. Köttfärsen maldes när man såg på när plastfilmen lades över köttfärsen var det många husmödrar som tryckte hål i plasten och luktade. De gamla silltunnorna som stod hos handlarna luktade faktiskt ”skunk” och hur många år de stått där det visste bara handlarn.

Nu är allt individuellt förpackat redan på fabrik och det är nog omöjligt att återgå till något annat. Problemet är att sopkorgen blir fort full av styva plastförpackningar som förhoppningsvis blir fjärrvärme eller el. Det blir också olika pris på förpackningarna beroende på innehåll. Nåväl en promenad i saluhallen blir något av återgång till det gamla och jag går alltid in i Hötorgshallen eller Östermalmshallen när jag har vägarna förbi, men silltunnan av trä ser jag inte till längre.

I min ålder så drabbas många av våra folksjukdomar som hjärtfel, cancer, diabetes, reumatism och det är ett svårt lidande. Visst har forskningen kommit långt och mycket kan botas eller fördröjas i sjukdomsförlopp men det är fortfarande ett inte acceptabelt lidande.

Forskningen och utbildningsinsatserna inom dessa områden borde förstärkas ytterligare för att lösa cancergåtan och de övriga sjukdomarnas hemligheter. Jag tycker att staten kunde tillskjuta medel till Nobelstiftelsen så att ett pris kunde delas ut i medicin som specialinriktas på dessa sjukdomar. Fredspriset har ju blivit något av ett skämt och ekonomipriset är inte heller någon höjdare. Här finns det möjlighet till satsningar på väsentligheter istället.

Hoppet höll nästan på att överge mig när det gäller Sveriges flathet mot Bryssel. Nu kan jag återge ett citat från DN och Andreas Carlgren där han säger att ”Rovdjurspolitiken ska formas nära de människor som berörs, inte i Bryssel”. Det var ett ord i rättan tid och jag tycker att den vargkramande byråkraten från Bryssel har blivit tamare.

Kanske har vi kommit så långt i medlemskapet att våra politiker förstår att de i första hand skall föra Sveriges talan när de är i Bryssel. Det finns heller ingen anledning för en folkvald politiker att ge sig för en byråkrat. Vi får hoppas att vi i Sverige får formulera rovdjurspolitiken i framtiden för det är vi och ingen annan som berörs. Nu har jag i alla fall sett två politiker som vågar ta en match med Bryssel och det är Anders Borg och Andreas Carlgren.

I minst tio år har Ingvar Kamprads bok funnits till salu på IKEAs varuhus och i den boken finns en utförlig redogörelse om de stiftelser som Kamprad skapat. Där kan man läsa om det uppdrag granskning tar upp och ett mycket begåvat sätt att bevara ett imperium efter grundarens död. Ett problem med stiftelser är att man lätt kan förlora makten över en stiftelse eftersom styrelsen väljer sina egna ledamöter. Vi kommer alla att dö då kan någon annan lätt ta makten.

Jag rekommenderar Kamprads bok men det verkar som uppdrag granskning inte har tillräcklig kompetens för att förstå vad som står i boken, uppbyggnaden av stiftelserna är inte helt enkelt att förstå för den som inte vet något om stiftelser. Kanske orkades de i vanlig ordning bara med att läsa förordet. Det här är inget annat än ett angrepp från gammalvänstern med rötter i Sovjetideologi. Det är också förvånande att ett stort antal medverkande i kvällens debatt inte läst Kamprads bok det hör faktiskt till allmänbildningen. Det är uppdrag granskning som far med osanning inte Kamprad, läs boken.

Uppdrag granskning håller tydligen på med någon specialundersökning av IKEA. Jag har inte sett annat än en trailer och med den bakgrunden så tycker jag att uppdrag granskning har gjort ett bottennapp. IKEA har och betyder mycket för Sverige de har till en billig penning möblerat mitt hus och de flesta andra också. Det är helt enkelt en genial möbelaffär.

Det är också företagets skyldighet att förvalta sitt kapital så de har råd med ytterligare investeringar som gagnar oss medborgare. Så länge placeringar och kvittning av vinster görs enligt lagboken så skall ingen skugga falla på IKEA. Ingen har gjort mer än IKEA för glesbygden i Tornedalen när de etablerade ett varuhus i Haparanda. På parkeringen finns bilar från hela nordkallotten och hundratals har fått jobb, dessutom har de dragit till sig andra företag som skapat nya jobb.

Uppdrag granskning skapar inga jobb, snarare ser de till så folk blir arbetslösa. I det här fallet är de bara ute efter att väcka uppmärksamhet på ett ”äckligt sätt”. De ger sig dessutom på en äldre man i ett påhopp på ett upprörande sätt och en man som dessutom gjort mer för Sverige än alla andra.

På ren svenska tycker jag att det är ”för jävligt”. Blir programmet lika oförskämt som trailern då tycker jag det är dags att spola ner hela programidén och Josefssons gäng. Börja istället med seriös uppsökande journalistik det här är ett bottennapp som snarare gör mig mer köptrogen till IKEA.

Nu pågår ett av de viktigaste rekryteringsarbetena i Sverige och det är jakten på en ny socialdemokratiska partiledare. Frågan är om det är partiledaren som är den viktigaste rekryteringen. Den stora utmaningen för S är ju finansminister Anders Borg som i mina ögon är den skickligaste politiker jag sett efter Gunnar Sträng när han var i sin glans dagar. Men även han falnade på slutet i den s.k. pomperipossadebatten.

Jag tror att många röstar på Anders Borg och Fredrik Reinfeldt är nog inte så svårslagen numera. Han ser ju dystrare ut för varje dag och det skapar ingen vinnare i längden. Han påminner i tråkighet om Tage Elander men Tage såg inte så bekymrad ut och var ju åtminstone rolig en gång i Hylands hörna. Eftersom politiken knappast skiljer partierna åt så är det personen som är det viktigaste komponenten i framtidens val..

Vore jag valstrateg i S då skulle jag söka med ljus och lykta efter en karismatisk finansministerkandidat och en trygg och säker statsministerkandidat och det finns sådana men alla bor kanske inte i Stockholm. Lyft blicken till andra kommuner och landsting i Sverige det finns kloka människor överallt. Det skall bli intressant att se hur detta slutar men jag tror inte att S har ett tillräckligt slagkraftigt lag klart till 2014 om inte regeringen gör bort sig.

Det är inte ofta man får sänkt skatt men nu har det hänt. Tydligen har skattemyndigheten sänkt fordonsskatten och jag får en återbetalning med 91 kr på Swedbanks utbetalningsblanket. Det innebär ett besök på ett bankkontor och en avgift på 20 kronor. Det sista kan jag väl ha råd med men det får inte kosta pengar att få tillbaka på skatten att dessutom sitta och vänta halvtimmevis för att Transportstyrelsen har ålderdomliga återbetalningsrutiner tycker jag är urdåligt.

Transportstyrelsen borde givetvis ha dragit av 91 kronor på nästa fordonsskatteinbetalning eller frågat efter vilken bank och vilket konto de kunde sätta in pengarna på. Jag tycker det är dåligt av Transportstyrelsen att skicka utbetalningskort som påminner om de som fanns på postgirot för 50 år sedan när det finns andra metoder för betalning och återbetalning. Det här är riktigt mossigt Transportstyrelsen.

Har den här veckan haft sin konferens i Sälen, en gammal tradition sedan andra världskriget. Det är bra att folkrörelseorganisationerna och andra intressenter samlas med företrädare för försvarsmakten och diskuterar försvarspolitik. Ett tag hade nog konferensen överlevt sig själv men nu när vi gått över till en yrkesarmé så finns det all anledning att folkrörelserna är med och påverkar. Under några år fick jag förmånen att vara med och det var intressant dygnet runt.

Visserligen är vårt försvar inte så stort längre och jag tror inte heller att man kommer att kunna rekrytera unga människor under ungdomsåren för att sedan säga upp dem efter några år. Vem vill först riskera livet och därutöver riskera en civil yrkeskarriär. Det behövs nog ytterligare morötter för att locka personal särskilt när det snart uppstår brist på arbetskraft. Det är nog dags att ta ett rejält tag i försvarspolitiken, det går inte längre att ha en rågång mellan civil och militär verksamhet.

Blir man hädd, säger ordspråket och mitt stavningsprogram reagerar ilsket rött på det ordet hädd. Kanske kan man översätta det med bemött och jag skall försöka använda ordet hädd i fortsättningen för att se hur omgivningen reagerar. Huvudbonaden som klädsel är särskilt intressant där det under åren funnits olik trender för män som vegamössa, hatt, keps, basker, toppluva och nu skall det vara basebollmössa med skärm. Idag finns det egentligen ingen bra huvudbonad att ha när man är vardagsfint klädd.

Tidigare var också priset på kläderna avgörande om man var finklädd eller inte. Så är det inte längre, ett par märkesjeans kan ju kosta tusentals kronor och man kan få två par jättefina svarta byxor på Dressman för 300 kronor. Det är skönt att använda vanliga jeans till vardags och är det någon gång som Dressmanbyxorna för 150 kronor åker på, då kan man få kommentaren, ”vad fin du är idag” fastän jeansen kostar 700 kronor.