Jag ser färre och färre personligheter som vågar släppa ut sina inre krafter. De flesta lägger en skugga över sin personlighet och är man offentlig person, ja då får man verkligen se upp. Även om det var striktare förr så fanns det ett större utrymmer för personligheter. Det var fler som överskred både vett och etikett samt några övertramp i sedlighet och moralismens strikta gränser. Vi lever i dubbelmoralens tidevarv och jag måste hålla med Putin att vi svenskar har ett stort mått av dubbelmoral och det tilltar.

Det är väl härligt med människor som spelar ut hela registret utan att vara plumpa. Vi har några artister som har en helt egen och härlig stil, på den politiska banan och ibland myndigheter har jag aldrig sett så många tråkmånsar som nu för tiden. Förklaringen till detta är mycket enkel de som har det där lilla extra de göms undan och befordras inte. Titta på herrarnas arbetskläder de kan ju gå på begravning direkt från jobbet utan att byta om. Även ansiktsdragen har anpassats till noll och kan användas vi vilken sorgehögtid som helst.

Visst skall allt vara seriöst men det är inte detsamma som att man måste vara tråkig. Man kan också se och vara så tråkig så man det blir en personlighet men då är man egentligen inte tråkig. De som jag kommer ihåg långsiktigt är personligheterna de andra går sakta men säkert in i en grå dimma och det är väl där de hör hemma. Jag såg ett program om Sten Broman och det var ett exempel på en mycket stor personlighet. Han hade dessutom en mycket yngre kvinna och inte skrev media massor av skit om detta. Hans kostymer var magnifika och språket excellent.

Nu är det fokus på kungahusen dels bröllopet i England och att den svenska kungen fyller 65 år den 30 april. Det känns faktiskt som monarkin som statsskick är passé och kungahuset är mer ett varumärke för Sverige och i sammanhanget ett väldigt bra varumärke. Det vore också Ebberöds bank att ersätta kungen med en president. Det räcker med statsministern och talmannen för att klara statschefens uppdrag.

Ett varumärke brukar kunna försörja sig självt så jag tror att finansieringen av kungahuset med råge skulle kunna leva på egna inkomster. Den här frågan kommer att lösa sig själv så det finns ingen anledning att skynda på. Visst är det kul med lite flärd och historia och bröllopet idag i Westminster Abbey väcker ett visst intresse hos alla och visst är det fint med alla hästar och vackra vagnar. Jag blir nästan omvänd när jag tittar på bröllopet. Men tänker man efter så är det här med kungligheter en aning mossigt och en rejäl rationalisering behövs i alla fall .

För att återgå till det svenska kungahuset så är 1946 en bra årgång och april en fin födelsemånad så det är bara att säga ”ha den äran” Carl Gustaf.

Vår höjdhoppare Patrik Sjöberg rapporterar om sexuella övergrepp av en idrottsledare och jag hoppas verkligen att inte alla av våra ungdomstränare nu utsätts för misstankar. De är ju egentligen ett slags samhällets hjältar som tränar våra ungdomar helt ideellt i ur och skur. När man lyssnar på intervjuvande reportrar så verkar de efterlysa någon form av ”skallgång” i tränarleden. Jag är helt övertygad om att nästintill alla tränare är helt vanliga människor och inte lider av den här typen av böjelse eller snarare sjukdom.

Min mor varnade mig tidigt och redan i sjuårsåldern för att det fanns ”fula gubbar” där man minst anade så när en manlig bekant gjorde närmanden på mig när jag var i 13 års åldern så blev han snabbt avvisad innan det blev något. Jag var redan då mentalt stark, jobbade efter skolan och mycket intresserad av tjejer och i viss mån sexuellt erfaren så jag tyckte inte att ett närmandet från en man var attraktivt. Efter det tillfället har ingen man gjort något närmande förutom en man på toaletten på Charles De Gaulle flygplatsen någon gång på 1990-talet då jag snabbt lämnade lokalen fortfarande kissnödig.

Jag tror att det är viktigt att tidigt lära barn att det finns människor med avvikande beteenden och det kan vara män som är intresserade av unga pojkar och i alla möjliga konstellationer mellan könen. Jag måste erkänna att jag under många år efter min barndomsupplevelse hade svårt för män som gillar män även om de inte stöter på mig. Jag är övertygad om att mina tjejkompisar i samma ålder hade det mer jobbigt än det jag hade. Oavsett sexuell läggning så finns det ju avvikande personer eller s.k. pedofiler och det är på dessa fokus måste ligga.

Jag brukar inte tycka illa om något men är det något som känns nästan hatiskt i mitt sinne så är det nasare av varierande slag som står utanför dörren och säger, stör jag? Oftast har man något viktigt att göra som att samtala, laga mat se på rapport eller skriva något intressant inlägg på bloggen. Just nu är det ihärdiga utlänningar sannolikt från Irland eller England som vill lägga plattor vid entrén. Tyvärr har de fått ett uppdrag i närheten och sedan trakasserar de övriga i området gång på gång. De verkar inte förstå annat än ett ”nejvrål”!

Det är som när någon matar råttorna då blir man översvämmad  av påträngande, ovälkomna besökare. För övrigt såg jag att media varnade för den typen av verksamhet och jag undrar hur insiktsfulla kan de vara som anlitar den här typen av nasare. Magnus Ladulås såg till att ”hemmet blev en egen borg” och vår lagstiftning vilar på den tesen än idag. Jag tycker rätt och slätt att all hemförsäljning, dörrknackning och tiggeri av vad slag det vara månde skall förbjudas, behöver jag köpa eller skänka något så finner jag lösningen i en butik eller på nätet.

I Sverige och Europa river man och lägger ner bilfabriker. Det är för sorgligt att våra bilmodeller inte längre är svenska och SAAB har en tuff match just nu. Visst beror det på marknaden att det inte är lika lätt att sälja bilar vissa tider men en del Europeiska märken lyckas ganska bra och i Kina väntar ju en gigantisk marknad. Med rätt företagsledningar och politiker hade det inte behövt bli så här.

Det är ju patetiskt att Sverige och EU har nekat en rysk investerare i sken av någon form av att hans pengar luktar. Vilka pengar luktar inte och det är väl bra att de investeras istället för att ligga i träda. Det vore ju faktiskt bra om SAAB fick leva vidare och det blev en axel in i Ryssland där finns också en stor marknad. Det är märkligt att för svenskt vidkommande är det alltid andra krafter som skall vara med och bestämma och som vanligt fördröjer EU.

Jag har varit solidarisk mot svensk bilindustri och haft SAAB och Volvo sedan 1967 men nu kör jag  Tyskt. Att vi inte har Volvo och SAAB kvar i svensk ägo skyller jag på dåliga Vd:ar och företagsledningar. Sveriges politiker kunde också stöttat Volvo och SAAB på ett helt annat sätt under årens lopp. Slutsatsen blir att vi har haft för dåliga företagsledningar och politiker, de bär tillsammans hela skulden för ett misslyckande i personbilstillverkningen.

När det bli lite varmare kvällar så finns dom där igen, de sönderslagna busskurerna av glas. Ingen normal människa ger sig på döda ting utan här måste det handla om psykiskt störda personer. Jag vet inte i vilken utsträckning polisen får tag på de här personerna. Det borde inte vara så svårt att ta fast dem med en liten övervakningskamera i en närbelägen stolpe där skadegörelsen är som mest frekvent. Lite dörrknackning i närområdet så var fallet löst.

En intressant iakttagelse är att det är minst lika stor skadegörelse i väletablerade villasamhällen som i mera socialt belastade områden vad jag kan se. Frågan är om inte dessa personer skulle må bäst av att vårdas på en psykiatrisk inrättning. Det är inte macho att slå sönder en busskur i glas, det är en psykisk abnormitet och ett avvikande samhällsbeteende.

Livet består av en massa målsnören och vissa av dessa är åldersrelaterade andra sådana tror man att man kan styra mer eller mindre. Första målsnöret är födelseögonblicket sen kommer det slag i slag med förskola, lågstadiet, konfirmation, moped, sista dagen i skolan, körkort för bil, militärtjänst. Därpå följer ett antal mer eller mindre självplanerade målgångar som äktenskap, barn, skilsmässor o.s.v.

För att återgå till de mera exakta målgångarna så har väl sextiofemårsdagen varit ett av de mer breda målsnören som passerats. Nästa målsnöre kan väl knappast bli någon seger att passera. Men just nu är det femtio år sedan jag fyllde moped och regalskeppet Wasa tittade upp ur vågorna på Stockholms ström. Jag körde en treväxlad röd Monark som var ”lite trimmad”.

Idag verkar intresset för att ha moped vara måttligt hos ungdomar och ingen skulle ha bärgat Wasa om det upptäckts i nutid. Målsnöre för att uppnå femtonårsåldern kan man nog linda ihop och kasta bort, detsamma lär nog hända med sextiofemårssnöret. Det sista målsnöret kommer nog aldrig att tas bort.

Samhällets tjänare är alla som jobbar i den offentliga sektorn som poliser, SOS alarmering, tulltjänstemän och många många fler. Det gör mig upprörd att en person nekas ambulans och utsätts för en form av amatörmässigt förhör om hur sjuk eller frisk han är. Att han sen avlider i sin ensamhet är en humanitär katastrof. För de flesta av oss gäller att vi ringer för sent istället för onödigtvis. Oavsett hur en offentlig verksamhet bedrives i privat eller offentlig verksamhet så är alla från generaldirektör och vd och till den senast anställde samhällets tjänare och inget annat.

Förr var långfredagen årets tråkigaste dag särskilt om man var ung och ville roa sig. Allt var stängt och möjligtvis kunde det visas en urtråkig film om Jesus i övrigt var det locket på. Man kan undra hur vuxna människor på den tiden kunde acceptera något så urbota dumt. Om det nu funnits någon Jesus och korsfästning så tror inte jag att huvudpersonen var sådan att han ansåg att man måste ha tråkigt en långfredag.

Lidandets dag har hittats på av präster och sedan har övrig makt hakat på. Det är ju en kraftfull symbol att det är präster som kröner en kung. Nu är nästan allt öppet på långfredagen och Internet finns som en sista utväg om det blir tråkigt. För min del har jag nog förlorat ett tiotal bra dagar genom att långfredagen var så förbaskat tråkig när jag var ung. Man sörjer inte genom att ha tråkigt det gör man genom en grundmurad empati, det går faktiskt att vara glad och sörja samtidigt.

Det är inte särskilt svårt att förstå att organisationer som Röda Korset tappar medlemmar, det har ju varit både svindleri och höga ersättningar till ledarna för organisationen. Jag tror att den här typen av organisationer mår bäst av att ha en ledning som består av folk som redan har sitt på det torra och vill ha något meningsfullt att göra. Förr var det faktiskt så.

Varför inte satsa på  någon fallskärmsförsedd f.d. VD, kanske går det också att kombinera med att vara ordförande i sju bolag istället för åtta och ta generalsekreteraruppdraget gratis. Det går ju inte att leva upp alla miljonerna när man har fyllt de sextio. Varför inte krydda tillvaron med lite ideellt arbete i Röda Korset och även andra motsvarande insamlingsorganisationer.

Det går inte att ha en organisation av helt ideellt arbetande människor och sedan har de anställda skyhöga löner. Den tiden är förbi och nu när vi har massor av sysslolösa gubbar och gummor med rejäla fallskärmar, varför inte ta ett nappatag inom den ideella sektorn. Kan Ulla i Karlshamn jobba gratis och samla in kläder för Röda Korset då kan Svenne VD, med fallskärm i Stockholm också göra det. Det finns sådana exempel så det borde inte vara ett omöjligt arbete för en valberedning.