Jag hade fått förtroendet att inklarera ett stort tankfartyg fullt med råolja för raffinering i Nynäshamn 1969. En sådan viktig tullförrättning äger rum hos befälhavaren och många viktiga handlingar måste undertecknas och godkännas. Lasten måste överlåtas genom en s.k. protest från befälhavaren till mottagaren Nynäs Petroleum och miljonavgifterna för oljan måste genom tullens försorg tillförsäkras statskassan.
Samtidigt kom en representant för besättningen in till kaptenen och förklarade för mig att de skulle mönstra av och resa hem via Arlanda och hade en talande papegoja som de ville ha med sig. Papegojan talade perfekt engelska med mig och var ståtlig. Jag som ung byråkrat förklarade alla problem med tullbevakad transport till Arlanda och veterinärbesiktning med alla kostnader därtill. Jag hade trots min ungdom givetvis en mer pragmatisk lösning i bakhuvudet som jag övervägde under vånda. Tullmästaren Ström i Nynäshamn med bakgrund i skeppsgossekåren var en hårding som följde alla regler måste i så fall undanhållas detta kloka beslut.
Innan jag hann tänka och tala färdigt förlorade papegojan genom ett snabbt handgrepp av ägaren sitt huvud och var stendöd. Här borde jag ha lagt upp min argumentation på ett bättre sätt insåg den då 20 årige tulltjänstemannen omedelbart. En talade ståtlig nästan halvmeterlång papegoja förlorade livet och en sjöman sin vän. Tulltjänstemannen blev olycklig av en dålig kommunikation, formellt var det korrekt. En taxiresa direkt till Arlanda utan veterinär och byråkrati var lösningen, inte formellt korrekt men klokt och mänskligt.
Det är härligt att vara pensionär man kan vara lite av anarkist och ”so what”, fantastiskt efter alla år av korrekthet och hänsyn. Tänk om jag fick göra om hanteringen av papegojan.