Den här insaändaren var införd i Lanternan, Tulltjänstemännens tidning 1940. Våra värderingar förändras ständigt men jag skulle nog kunna vara som Matilda om min hustru var i karriären, det skulle kännas fint att stötta sin livskamrat.
"Ett 40-årsjubileum (1939)
Till STFs avdelning Malmö
Då jag av Svenska Tullmannaförbundets avdelning Malmö blev inbjuden att övervara avdelningens 40-årsjubileum, kände jag mig både stolt och glad. Stoltheten och glädjen förhöjdes ytterligare, när jag under den storstilade festen fick avlyssna de vackra ord, som uttalades om min avlidne käre man, Fredrik Hellström. Då blygsamheten avhöll mig från att yttra mig under festen, vill jag genom tidningen Landternan uttala mitt hjärtliga tack för allt vänligt bemötande, som kom mig till del och för allt vackert som sades om min man.
Särskilt tackar jag STFs ordförande, herr Carl Mårtensson som i sitt högtidstal mycket vackert berörde min mans insatser i Svenska Tullmannaförbundet. Om min man kunnat vara närvarande vid denna jubileumsfest, så skulle han innerligt glatt sig åt, att hans arbete burit en sådan frukt, och han erfarit, hur detta lilla frö, som han utsådde kl 1100 på aftonen den 28 juli 1899, då han lät klubban falla för befästande t av beslutet om bildandet av Sveriges Tullbetjänstes förening, som nu vuxit upp till ett stort träd, på vars grenar Sveriges Tullmannakår byggt upp sin här i fortsatt kamp för framgång och styrka.
-Än en gång ett hjärtlig tack.
Under festligheten höllos många vackra tal och däribland även tal för kvinnan.
Sedan Malmöavdelningens ordförande, herr Gunnar Friberg, i sitt anförande bland annat uttalat , saknades en kategori, nämligen kvinnan, tog herr Albin till orda, och uttallade sina stora farhågor över att få in kvinnan i föreningen. Någon motivering lämnade härför han emellertid icke. Jag vill därför säga min tanke om denna sak.
Naturligtvis håller jag mitt kön i all ära, men kvinnans inträde i STF tror jag icke skall vara lyckligt. Jag tror det skulle bliva till hinder för ideellt arbete. Nog finnes det föreningar, där kvinnan har sin plats, och där hon kan uträtta mycket gott och vara till hjälp för mannen, men inte i denna förening.
Hon kan emellertid ändå passivt arbeta för föreningen, i det att hon, när mannen kommer hem från ett föreningsmöte eller från sin tjänstgöring, visar honom en glad uppsyn eller giver honom ett vänligt mottagande, hör och deltager i vad han har att anförtro henne och på så sätt komplettera honom och bliva ett stöd för honom både i hemmet och i hans arbete. Men på en fest som denna har emellertid kvinnan sin givna plats. Vid sådana tillfällen skall hon lysa som en sol, vars livsgivande strålar skänka glans och färg över tillvaron. Då har hon uträttat mycket för föreningen i det att hon, vid minnet av en fest eller jubileum, alldeles säkert utgör en länk i den stora kedjan.
Det glädjer mig, att jag än en gång fått tillfälle att skriva i tidningen Landternan. Det påminner mig om om den tid, då min man var redaktör för denna tidning, och då jag var honom behjälplig med korrekturläsning och vid tidningens distribution.
Matilda Hellström"