De flesta av oss litar till våra känslor och får ibland stryk av denna mänskliga för- eller nackdel. Det är bara psykopaten som kan lyfta sig helt från denna i grunden fina mänsklighet. Det finns känslor i arbetslivet och det är få som kan se syntetiskt på det man gör dagligdags. Det är heller inte önskvärt att allt görs med beräknande matematik men det kan vara en ledtråd för känslor.

Mest förknippar man väl känslor till relationer mellan de som tycker om varandra och det är ju fantastiskt fint och härligt oavsett det handlar om en hjärtevän eller nära släkt. Blod är ju tveklöst tjockare än vatten och oavsett det uppstår tvister så finns det en plattform att återvända till om båda vill. Tyvärr övergår fina känslor många gånger över i hat och kan då sluta i en katastrof för båda parter oavsett skuld.

Det här är nog mänsklighetens gissel eller snarare framgångsfaktor. Det är bara djur och några procent av mänskligheten som är psykopater och dem får man se upp med. För det mesta mår de bäst av att ha ”koppel” på sig.

Polisbrist gör att krigsförbrytare går fria i Sverige och det kan ju vem som helst förstå. Polisen håller på med för mycket som de inte har med att göra. Trafiken är ett område som polisen kan lämna det går bra att ha P-vakter då går det att på affärsmässig basis bötfälla fortkörare, övervakning av internationell trafik mm. mm.

Det finns massor av välutbildade som mycket väl skulle kunna bli utredare hos polisen utan att först trampa gata och åka radiobil. Det är för övrigt två helt olika kompetenser som inom vissa områden kan direktrekryteras. Tullverket har varit väldigt framgångsrika med att direktrekrytera till förundersökningsverksamheten, det kan polisen också bli. Polisens prioriterade verksamhet behöver de bästa varför inte välja dessa.

Det är också hög tid att privatisera eller ha fristående organisationer för beivrande av brott som ligger lågt på straffskalan och är mer av enklare ordningskaraktär eller kan betraktas som mer fiskala som exempelvis trafikbrott och särskilt den tunga trafiken. Vi har brott av allvarlig karaktär som måste prioriteras men för den skull får inte de enkla ”brotten” glömmas bort, där kan andra krafter sköta det polisiära arbetet.

Det lär finnas omkring två miljoner pensionärer i Sverige och sådär en tredjedel är organiserade i någon av de större pensionärsföreningarna. De övriga är i ganska stor omfattning med i någon kamrat eller veteranförening med anknytning till den gamla arbetsplatsen. Där är verksamheten helt inriktad på den social kulturella samvaron.

Det vore ju mumma om alla pensionärer kunde samla sig i en gemensam organisation. Då skulle vi få ett reellt inflytande gentemot det politiska systemet nu är de stora pensionärsorganisationerna istället en del av det politiska systemet. Detta beror på PRO och SPF som har starka band till S respektive Borgerligheten. Att helt komma bort från viss partipolitisk lojalitet är nog svårt men det kunde vara bättre.

Pensionärerna har bara en gemensam nämnare och det är att de befinner sig inom de sista tjugo åren i livet. Ekonomiskt och hälsomässigt är det lika stora variationer som i den yngre befolkningen om än på en något lägre nivå. Det finns i alla fall all anledning att hålla samman pensionärskollektivet och det ställer stora krav på förbundsledningarna i de största organisationerna. Jag tycker de ska snegla på TCO:s och dess organisationer de har gjort stora framsteg och vänt en negativ medlemsutveckling.

Det behövs alla goda krafter för att både titta in i framtiden och även styra den. Vi är inne i en helt annan fas än industrisamhället och det behöv ett nytänkande i samma format som när industrialismen kom och marginaliserade jordbruksjobben.

Det är bra att Socialdemokraterna nu har en Framtidsminister och det vore läge för de andra partierna att göra något motsvarande och försöka få alla goda förslag på bordet. Det är bara att glömma gamla åsikter som varit huggna i sten och ompröva. Den stora utmaningen är att skapa lönearbete inom informations- och tjänstesektorn.

Kulturen är också en sektor som kan ge många jobb och kunna bidra till en utveckling av ett humanistiskt samhälle baserat på ny teknik och nya tankar.

Jag kan inte komma ifrån att vi i Norden finns på en högre intellektuell nivå som utkämpar våra strider fredligt på en skidstadion i Falun eller i demokratiska forum. I det primitiva Mellanöstern krigar man och till och med slår ihjäl varandra i någon guds eller religions namn.

Det är sunt och intellektuellt högtstående att kämpa i en idrottsarena eller i ett demokratiskt forum men att åka omkring som cowboys i stadsjeepar med automatkarbiner på ryggen visar enbart på en primitiv omogenhet som mår bäst av hållas kort i en någorlunda rumsren diktatur.

Förr talade man om patrask för folk som inte ville jobba och sköta sig. Idag är tydligen inte arbetet den dygd som det alltid varit förr. Det är socialt acceptabelt att tigga bo på trottoarer eller i kojor i skogen. På mitt 1950 tal hade benämningen tveklöst varit patrask utan omsvep och ordet användes av alla samhällsklasser.

Problemet är att gårdagens daglönares arbetsuppgifter har tagits över av maskiner. Den som kom ut från fängelset eller hämtat sig från sin alkoholism kunde alltid tjäna en god slant på att lossa gods från lastfartygen i Stockholms hamn. Det var bara att inställa sig i ”Borgen” under det runda huset mitt i Slussen.

Det fanns goda möjligheter för den utslagne eller ”patrasket” att få ett jobb om de ville. Även jag lossade båtar i hamnen när jag hade skördepermis från lumpen och där fanns studenter, personligheter och även patrask på väg upp ur skiten. En mycket intressant arbetsplats som inte finns längre i containerns värld.

På något sätt måste det skapas enkla arbetsuppgifter som ger utslagna en möjlighet att komma tillbaka i samhället. Idag blir en patrasktillhörighet livsvarig och enda trösten är att benämningen patrask ändrats till något mildare och domen inte är så hård verbalt men ändå värre i praktiken.

Tråkigt att höra om mobbing och våld i skolan och tyvärr har det alltid varit så mer eller mindre. Inte ens på min tid var man riktigt säker det fanns några som alltid muckade gräl som man fick undvika. Dessa personer gick sedan vidare in i yrkeslivet och jag är säker på att de tog med sig sina ”neanderthalfasoner” och jävlades med sina arbetskamrater.

Det ligger i skolan intresse att identifiera dessa skitstövlar som är både pojkar och flickor. De måste tidigt sättas åt sidan så de inte kan jävlas med övriga skolelever. Sannolikt har de en psykisk störning, begynnande psykopati eller liknande. Vissa människor måste man hantera robust redan i ungdomsåren annars blir de till ett helvete för andra medmänniskor hela livet.

Stockholm finns inte längre som enskild ort utan är en del i Mälardalen och lite vidare upp mot Gävle och ner mot Linköping. De snabba tågen knyter ihop de gamla städerna på ett helt annat sätt än tidigare. Arbete i bostaden ger också möjlighet att pendla några dagar i veckan vilket inte gör det så betungande.

Centralstationen i Stockholm är ett nålsöga och det är förbannat trångt på perrongerna i rusningstid, det är på gränsen till sin kapacitet. Det är hög tid att utveckla station syd och nord och göra dessa till möjliga platser att byta till andra färdriktningar. Stockholm kommer under överskådlig tid att vara det primära pendlarmålet.

Igår var jag i Uppsala och det är bara att konstatera att staden är en del av Stockholm eller vice versa om man så vill. Det tar 35 minuter med tåget och då hinner det stanna under Arlanda för på och avstigning. Personligen tycker jag att det börjar bli lite för trångt i Stockholm men det är för sent att flytta. Huddinge som under min barndom var ett sommarstugeområde är nu länets största kommun med över 100 000 invånare. Hur ska detta sluta?

Kommunalråd gråter för att det har inga möjligheter att ta emot flyktinganstormningen på ett seriöst sätt. Bostadsministern förbereder byggande av baracker som med politikern floskelspråk kallas moduler. Bygger man sedan dessa koncentrerat så kommer ett ghetto att skapas.

Visst finns det massor av utrymme i Sverige men det är inte som i USA under 1800-talet då man begav sig ut i bushen med prärievagn och byggde sedan ett blockhus, svedjebrände och odlade upp fri mark. Vi lever inte i den världen som vår förre statsminister Reinfeldt märkligt nog trodde.

Det är bara att inse att om vi skall ta emot hundratusentals av flyktingar då gäller avskilda flyktingläger. Den som tror något annat är naiv och den lösningen kommer att skapa andra problem som vi inte är vana vid. Den som var med vid andra världskriget såg något av detta i Sverige. Då var det inte flera hundra tusen som flydde krigets elände.

Lokalsamhällen kommer att klappa ihop och det gråtande kommunalrådet flyr och det blir allmänt kaos. Låt oss gå tillbaka till vettiga flyktingdiskussioner ett svenskt samhälle i kaos gynnar inte flyktingarna. Politiker ta ert ansvar Reinfelt var ett stolpskott i detta avseende.

Nu börjar politikerna mjukna när det gäller kameraövervakning när terrorister och galningar skjuter hej vilt omkring sig. En kamera ersätter enligt min åsikt 500 poliser om det händer något på en offentlig plats. De flesta grova brott som klaras upp görs efter att en kamera filmat förövaren att ersätta den kompetensen med poliser är mycket kostsamt och ineffektivt.

Det vore bättre att tala om ”kameraselektering” vilket det är i praktiken eftersom det är gärningsmän som eftersöks och inte alla vanliga människor som passerar förbi. Det handlar om selektering inte övervakning som är något helt annat. Debatten har därför kommit helt fel i den här frågan. Det heter kameraselektering och inte kameraövervakning om kameran är till för att identifiera grova brottslingar.

Jag har drivit den här frågan i över 10 år och nu börjar äntligen makthavarna vakna.