Dagens TV lockar inte till något större engagemang, SVT har misslyckats i stort det är bara sporten som har en hög kvalité. Musikprogrammen är ytliga med pudrade och extrahårbeklädda damer och hårrakade herrar.  Gapskrik hoppande och konstlad glädje, de riktiga musikerna få stå i bakgrunden så de inte syns för mycket när glamouren ska dölja det mesta.

SR har fantastiska program som lyfter åhörarna intellektuellt och kulturellt. SVT har däremot fullkomligen misslyckats attrahera mig. Det är tur YouTube, Facebook och allt annat finns på nätet, datorn och smarttelefonen ger allt från Phytagaros sats till verkligen roliga skojfilmer. Tyvärr Svt har kommit på dekis det finns bara några få  som håller uppe stilen som exempelvis killen i ”Landet Runt”. Gamla nyhetsankare som breder ut sig i morgonprogrammen har vi sett nog av.

Livet börjar vid fyrtio det är oftast då man får ta tag i de stora uppgifterna. Tiden går fort när man har kul och finns i ledande positioner. Visst sliter det och ingen kan undgå att träffa på en och annan ”zombie” eller ”otrevlige Orvar”. Dessa glömmer man snabbt och åker på en våg av positiva vibbar som tar över och deletar zombieorvar.

Många resor blev det och det är först nu när gamla kort och diabilder scannas in som jag börjar minnas vart jag varit och vilka jag umgåtts med mer perifert. Många trevliga människor runt om i Europa som man undrar hur de har det nu. De foton jag tagit har jag heller inte hunnit titta på så det är rena aha-upplevelser att se dem. Nu åker de in i IT maskineriet genom scanning och de kan glida förbi i ett bildspel.

Såhär är det väl med alla som blir äldre man vill göra någon form av bokslut och summera upp alla glädjeämnen och helst glömma oförrätter. Tur att bilderna som jag helt glömt finns där!

En lagstiftad lägstalön är exempelvis 62 kr/tim eller ca: 8000 kr/mån i USA är det dit Centern och Calmfors vill ha oss i Sverige. Visst kan man fylla magen på den lönen men mer blir det knappt det ska ju dras skatt, arbetsresor, försäkringar mm. mm. Hyra är ju inte att tänka på inte heller kläder av någon omfattning.

Visst finns det pensionärer som lever på motsvarande summa men då kommer ett skattefritt bostadstillägg på 4000 kr/mån. Ska det gå ihop måste man ha två jobb och då är man uppe i 18 timmars arbetsdag vilket ingen människa klarar av. De som säger sig jobba snackar skit de sitter på en stol och deras effektiva arbete under dessa timmar kanske är högt räknat 5 timmar. För den lågavlönade som ska diska eller sopa golv går det inte att sitta på en kontorsstol och dröna.

I de lägst avlönade arbeten finns oftast inte möjligheten att vila utan det är att vara aktiv hela arbetstiden. Det är vidare helt omöjligt att exempelvis gå och stå i 16 timmar per dygn dag efter dag. Sextiotvåkronorslöntagaren tvingas dessutom att jobba även helgerna ska gå ihop. Ovanpå detta kommer den här lägstalönen bli normerande för de som idag har en bättre lön och sedan är den nedåtgående spiralen igång.

Har svårt att se att balsamering som ett stort problem. Det kostar 800 kronor att balsameras och det har åtminstone jag råd med. Det är också bra att det går en tid till begravningen då ges sörjande tid till eftertanke och reflektion innan begravningen det har i alla fall jag känt som fint. Att på ett nästan barbariskt sätt gräva ner sina anhöriga samma dygn känns inte alls bra för mig men här måste de anhöriga få sista ordet.

Det är bra att få en rejäl tid för eftertanke när en nära anhörig avlider. Sker dödsfallet oväntat i en harmonisk relation är det som en skilsmässa det gör förbannat ont och länge, kanske livsvarigt. Har man varit osams och utsatt för oförrätter så ska man vara ärlig och det är ingen stor sak att mista en fähund till anhörig vid dödsfall eller skilsmässa. Men i livskriser är det alltid bra med eftertanke och tid att landa, tyvärr ger livet sällan den möjligheten. Vid dödsfall finns den tiden åtminstone i avvaktan på begravning.

Det är hygieniskt att balsamera och det känns etiskt rätt mot den dödes efterlämnade kropp när det tar lite tid till begravningen. Det har blivit en stor debatt kring balsamering i Stockholm,  helt obegripligt för mig men mycket tveksamt för vissa. Jag tror att vi är för långt ifrån döden i vårt samhälle därför ska man nog ta det lugnt vid ett dödsfall. Det är ingen sjukdom att dö det är en del av livet!

http://www.dn.se/sthlm/svart-att-hindra-balsamering-i-stockholm/

Polisen har sedan länge abdikerat från de medborgarnära vardagsbrotten och vårt samhälle är i stark förvandling. Vi behöver ett nytänkande och någon form av "Polis Municipal" som tar tag i vardagsbrotten. Vi har vaktbolagen i köpcentra men det måste till något mer och det kan vara i privat regi men med ett bredare uppdrag än att jaga snattare i köpcentra.  Jag ser nästan aldrig den statliga polisen ute i Huddinge de har förmodligen viktigare uppdrag inne i polishuset i Flemingsberg. Det lär ju finnas några hundra där men vad gör dom. Sannolikt skriver de meningslösa rapporter till polisbyråkrater som inte har något med brottsuppklarning att göra.

Länder som har en polisstyrka municipal verkar ha nära till en polis som tar hand om våra vardagsbrott och tvister vid fordonskollisioner. Händer en olycka på en gata i Spanien så verkar den lokala polisen finnas i varje kvarter och är snabbt på plats med sina mopedmotorcyklar. I Sverige kommer det sent om sider en av utrustning tungt nedlastad polisbil om en halvtimme. Den lokala poliskåren kan mycket väl drivas i privat regi. Min vårdcentral bedrivs i privat regi och fungerar alldeles utmärkt så varför behöver lokalpolisen vara offentligt anställd.
http://www.dn.se/debatt/nya-polisorganisationen-klarar-inte-de-lokala-brotten/

Jag trodde det var fett som skapade min kärlkramp för 20 år sedan men så var det inte det var nyttigt socker som förstörde både kranskärl och mina tänder. I en vanlig livsmedelsbutik innehåller 80% av produkterna socker och visst behöver vi lite socker men nu lurar industrin i oss massor av onyttigt socker som skadar och dödar värre än normal fettförbrukning. Det är dags att inleda ”hets mot socker” precis som vi gjort mot tobak. Jag tror till och med att socker är farligare.

Vi borde införa en rejäl sockerskatt men det går väl inte för EU som är sockerkorrupta. Nu lurar vi våra barn och oss själva genom att äta sött av både bakverk och sötsaker. Jag kommer givetvis inte att kunna sluta med sötsaker men nu finns starka motståndstankar som kan hålla ner det söta. Jag kommer knappast att sluta med att ta en öl och öppna en flaska vin men läsk kommer att förpassas till slasken så långt mitt förstånd räcker till.

Lagom är ju ett svenskt ord som vi inte tillämpar men jag tror att det är en bra början i kampen mot sockrets sjukdomar som likt cancer dödar långsamt.

Det är med bestörtning jag åser hur beteenden som är mycket främmande för oss i Sverige nu får spridning. Idag rapporteras om en socialsekreterare som inte kan röra sig fritt bara för att hon följt de regler som gäller i svenska samhället. Det handlar om rättsstaten eller övergång till bananrepublik. Oavsett en offentlig tjänsteman fattar rätt eller fel beslut får kriminella inte hota familjen eller bränna upp hennes hem och fordon. Den typen av människor platsar inte i mitt samhälle. Här måste politiken vara tydlig och vidta kraftåtgärder.

Svagt av cheferna i Botkyrka Kommun att inte ställa upp det krävs något helt annat av chefer i det samhälle som nu skapas. Folk vågar inte vittna i våra Tingsrätter för att gangsters hotar och slår ihjäl folk. Här måste vi vara tydliga med stentuffa straff och även utvisning till länder där de kan hotas av dödsstraff. Sveriges demokrati är beroende av fristående myndigheter och domstolar och den som kränker den ordningen ska helt enkelt ut härifrån. Vår demokrati är större än en våldsverkare som hotar demokratin och våra medborgerliga rättigheter.
http://www.dn.se/sthlm/socialarbetaren-hotades-nu-lever-hon-med-skyddad-identitet/

Engelsmännen går ut tufft mot regler i EU och vinner som vanligt förhandlingen. Det finns mycket för Sverige att lära från England i förhandlingstaktik. Det finns egentligen bara en organisation som kört tuffare förhandlingar och det är Svenska Freds. Man kan tycka vad man vill om dem men de har nästan alltid lyckats i sina förhandlingar, tyvärr har de överträtt lagregler som kanske är att gå väl långt.

Åter till engelsmännen som fått igenom det de önskade sig från EU. Man kan bara önska att Sverige hade lika tuffa förhandlare och skarp taktik. Den svenska förhandlingsmodellen i EU är att kröka rygg. Under de år som vi haft med EG och EU att göra så har jag aldrig sett så usla förhandlare som våra svenska politiker och tjänstemän. De har bar en reträttväg och det är att vika ner sig.

I den offentliga debatten är det i princip bara lärare och poliser som har ett helvete på jobbet. Är det inte löner så är det arbetsmiljön som är Sveriges största jobbhelveten. Det handlar i huvudsak om dessa offentliga grupper och några till. Jag är helt övertygad om att det finns åtskilliga grupper som har större helveten och mer eller mindre misslyckade omorganisationer på jobbet.

Vi har just nu många religioner i Sverige men vi i Norden har ju Gudarnas Gud, Oden sedan tusentals år så det är väl bara för de andra Gudarna att ställa in sig i ledet.  Kanske kan vi i Sverige ena religionerna och bilda en ”religionskartell” alá lång facklig tradition. Det blir på något sätt lättare att hantera religiösa avarter om vi har en kartell som leds av Gudarnas Gud, Oden.

Odenkartellen kan ju på ett bättre sätt passa in i den svenska organisationsmodellen i ett sekulärt samhälle. Visst kommer väl vissa religioner sticka ut och kräva större förmåner än andra som exempelvis lärare och poliser i facket. Men tydligheten att religionsbildning ska politikerna hålla sig borta ifrån.

I fackliga har man ju ”lönemärket” att hålla sig till i Odenkartellen får det väl bli Fantomens goda märke som blir minsta gemensamma nämnare. Vi som vill vara oorganiserade kanske kan ansluta oss till det ”goda märket”.