Vi
som kommit in i föreningslivet lite passivt från början men sedan
blivit fanatiker, vi upphör aldrig att fundera över den kreativitet
och mänsklig utveckling som finns där. Det är ett livslärande
projekt att vara med i en förening och ger så mycket. Hur ska man
få in alla unga i gemenskapen och få dem att engaera sig i denna
livslärande enhet. Visst känns det betungande när man är ung och
har så mycket att göra men några timmar var tredje vecka det orkar
alla. Det åligger ledningarna att förenkla och stimulera vissa
föreningar har styrelser som bara är till för de som är i
ledningen och knappt det.
Igår
hade vi möte i vår folkdans och folkmusikförening det var härligt
att höra alla engagerade som är 70+ och brinner för musik och
dans. Man blir ung på nytt efter en sådan kväll det är bara
underbart och stimulerande och ett gott råd till en ungdom gå med i
en förening och engagera er det ger så mycket. Man vet inte det om
man får prova på. Hela mitt liv förändrades när jag gick med i
föreningslivet inte på direkten men succesivt och 20 år i
föreningar är jämförbart med en akademisk examen. Man lär sig
hantera svårigheter, arga människor, tekniska problem, tala
offentligt och skriva bra, ja allt som har med mänskligheten att
göra. Efter 72 år är det härligt att se tillbaka på en
föreningskarriär. Du som är ung gör den resan den ger så mycket
till dig, både glädje, bekymmer och även försörjning i måttlig
form. Men den bästa försörjningen får hjärnan.