Inget är som förr de gamla starka partierna går bakåt och nya fokus tillkommer. Egentligen diskuteras problem nu som skulle ha lösts 1962. Det handlar om den globala uppvärmningen och nedskräpningen av vår livsmiljö. Nu börjar alla få nos på denna viktiga fråga. När jag var liten så fattade inte dåtidens intellektuella denna kris som stod i farstun. Alla gjorde vågen för dessa teoretiker som inte fattade ett jäkla dugg. Våra förldrargenerations akademiker har nog varit ett av de dummaste som gått ut från ett universitet. De har tillåtit denna nedskräpning som nu påverkar jordklotets bestånd. Sammanfattningsvis har vi under 1900 talet haft mest dumskallar i den intellektuella världen. Redan på 1960 talet kunde jag märka den globala uppvärmningen och när jag tog upp den frågan så idiotförklarades jg nästan. Men den som gillar att åka skidor ser skillnad det gör man inte i lektionssalen på en akademisk instutition. Där får man ju också vara rädd om sin karriär också. Men nu 50 år försenad kommer tankarna och vetenskapen ikapp förra generationens oduglingar. Det är bara att hoppas på att nationerna kan hålla ihop och skapa ett hållbarare mänslighetens liv på det här klotet. Vi trodde att EU är ett fredsprojekt men det är nog snarare ett större miljöprojekt.

Jag avslutade min vandring på Jorden för ett år sedan men åteupplivades från det döda av en god vän, ambulansen och Nya Karolinska. Jag är djupt tacksam för denna insats som gav mig en chans att reflektera mer över livet för människan i Universum.

Man börjar sitt liv på samma sätt som att vakna upp ur medvetslöshet frånsett att tiden att bli vuxen igen går mycket fortare. När jag började min vandring 1946 tog det lång tid att få känslor och empati men jag kände mig van att leva från början. Det är den här hjärnan som spökar och ställer till det på gott och ont. Man stiger in i världen och känner sig van att umgås med andra, känner igen saker man aldrig sett förut och har svårt att assisionera i detalj. Många klagar på samhället men jag kan inte klaga växte upp i arbetarkretsar och det mesta fungerade. Hälsovården blev allt bättre och skolan var bra den gav initialt allt man behövde med sig ut i världen. Livet blev mer komplicerat när kärlek och sexualitet började surra i en mycket livskraftig kropp. Arbete var det viktigaste det gav välstånd och legitimitet i samhället men kärleken till alla flickor fans där samtidigt och hur man lyckades i båda dessa utmaningar är obegripligt. Arbetet gav bröd i munnen så det måste gå i första hand med en stor konkurrens med kärlek som är obegriplig och en blandning av respekt beundran och åtrå. Så det går åt helvete hur man än beter sig om känslorna följer med. Det dyker också upp frestelser som attraherar och är omöjliga att motstå. Jag tror att den passusen måste in i ett modernt äktenskapsförhållande. Jag tror jag slutar här och tar arbetet i morgon.

Visst är det så hur skall världen drivas framåt. Ja inte är det kol och olja som är framtidens bränsle. Några höjer kärnkraften till skyarna men de senaste 20 åren ger inte mig några bra vibbar. Ett kärnkraftverk i Finland skulle vara klart 2009 men är fortfarande inte klart. I USA stoppar man två kärnkraftsbyggen efter halva bygget och investerat någon miljard. Ett av våra kärnkraftverk var nära att haverera det här århundradet. Det här ger inte mig några bra vibbar utan ger bara kusliga signaler. Dagens kärnkraft är en förbrukad teknik och förlegad teknologi. Tyvärr ser man många som hyllar kärnkraften på Facebook. Ja det är folk med gammeltänk som inte är med i tiden och inte begriper farorna. De enda källorna som duger är sol, vind och vatten för att producera energi. Det är hög tid för Nobelpriset att börja prioritera sina pris och energi är ett viktigt val för mänskligheten. Ekonomipriset pekar jag ut som den dummers pris helt ovetenskapligt.

Det är ju ett speciellt regelverk för ålfiske. En fiskare som hade tillstånd att fiska 8 ton ål råkade få upp 11 ålar för mycket, ca: 10 kg som han givetvis rapporterade. Det är inte så enkelt att rädda en fångad ål. Till min stora förvåning har en åklagare stämt in honom till Tinget för detta nullitetsbrott. Ett exempel på dåligt omdöme och obegripligt att dra i stora reglaget för detta.

Det är först när man levt livet som man inser hur kort det var. Vilka misstag man själv gjorde och andra gjorde som förändrade ens liv. Familjens välgång är det nära som gör jävligt ont när det bär iväg. Visst kan det göra ont på jobbet men det är oftast inte personligt. Man inser att det är få människor som ser samma saker man själv ser i livet och arbetet. Det har varit ett intressant 1900-tal i arbetslivet där den svenska modellen och företrädarna för den har fått ihop det på slutet. Arbetslivet är produktivt och gott för samhället med duktiga medarbetare och globalt sett välavlönat. Stötande är dock att det avlider en person i veckan på jobbet med den brasklappen så har vi ett bra arbetsliv. Den svenska modellen har fungerat bra och det beror på att politiken hållit sig borta från avtal och parterna. Vist blir det några skamfläckar under åren men de är få och min bedömning är att om Riksdagen lagt sig i arbetet då hade vi haft det riktigt dåligt. Socialdemokratin har gjort bra ifrån sig genom att bara skapa former för avtalsreglering och inte lägga sig i konkreta frågor som de anställda och arbetsgivaren bäst reglerar tillsammans. Det har gett välfärd och ett gott liv för alla inte bara till några. Jag får ”Pommerska darran” när politiker lägger sig i avtalsrätten, de har noll kompetens i sådana frågor. Min och tidigare generationer får tacka för god ledning av Sverige innebärande att jag är lite för mätt varje dag.

 Som icke troende så tycker jag att helgdagarna är för mycket inriktade på religiösa grubblerier. Så dock inte första maj som ärarbetets dag och därmed mänsklighetens viktigaste dag. Idag hedrar vi arbetet som bygger våra samhällen , vårdar våra sjuka och utbildar våra barn. Samhällets viktigaste uppdrag formuleras och hyllas idag. Det finns ingen viktigare gemensam dag än idag. Allt vi människor behöver för att leva formuleras i arbete. Det är inte i religiösa trosbekännelser och religiösa predikningar och konstruerade helger som välfärden formas utan det är genom gemensamt arbete som vår överlevnad formas. Jag tycker arbetet kan ta över alla kyrkor, gudar och helga arbetet då skulle jag kunna blibesökare i gamla helgedomar och moskéer. Arbetet är de riktiga människornas trosbekännelse.