Att England nu lämnar EU är en stor förlust för Sverige. Min erfarenhet från mötena var att vi oftast hade samma ståndpunkter och givetvis hade lättast att kommunicera. De tulltjänstemän som nu sköter kontakterna med EU får det lite svettigare. Tyskland, Irland och Frankrike kom jag bra överens med även om min franska är mycket svag. Det känns som det inte finns ett riktigt EU nu när England lämnat den Europeiska kontinenten. Det gäller att jobba på och givetvis kommer England att ha kontakter för att övervinna alla tänkbara handelshinder. I natt smäller det till lite grand men framåt nyår blir det större byråkratiska förändringar. Jag tycker att EU kunde ha blivit smartare än det är nu det är ingen optimal organisationsform. Det är bra att vi håller ihop Europa men frågan är om en union är överkurs.

Jag har tidigare skrivit att livet är det alla dessa dagar och jag vill utöka den tesen med ”livet en fantastisk resa”. Ser man det från Universum så är det en enorm resa men även här på Jordklotet och fysisk förflyttning så har mina resor betytt fantastiskt mycket. Det kunde ha blivit fler och längre resor men ett hjärtstopp gör det lite läskigt. Nu har jag talat om resa i distans men de stora resorna har skett i utvecklingen av person, arbete och familj. För min generation betyder arbetet mycket och det har gett mig ännu mer. Det har varit min akademiska utveckling där jag verkligen fått lära mig att leda, skriva och tala. Till detta har arbetet gett mig ekonomiskt utrymme, mindre eller lite i början och klart godkänt de sista åren. Jag minns min första lön när jag jobbade som springschas på Konsum efter skolan. Det krävdes Arbetsbok där arbetet noga beskrevs för att man inte skulle bli utnyttjad. Man kan ju fundera hur det funkade när en fjortonåring kunde ta en 50 kilossäck med potatis och cykla ut till kunden. Man blev ju vig och stark och det gav bra med dricks. Sen blev det flakmoppe och mycket lättare och kul att köra. Senare blev jag hålkortsoperatör på Mjölkcentralen och körde ut Avräkningar och specifikationer till mellansveriges bönder. Detta avlöstes av praktik på byggen i Skogås det var mätningar, köra Lindenkranar och traktor. Sen blev det militärtjänst i 12 månader på Gotland som pionjär och sprängexpert, gruppchef för en granatgevärsgrupp på ett stridsvagnskompani. En verksamhet som nästan gjorde mig till uteliggare, det blev för varm att sova i lägenhet. Jag slutar här vid de 20 åren och återkommer om någon är intresserad.

Ju äldre man blir och därmed tränger in i dödsbons öden ju mer frustrerad blir man över hur detta ibland sköts i internets värld. Visst är det mesta seriöst men när vi hamnar hos ensamstående utan bröstarvingar så är det min erfarenhet att här sker det grova rån i dödsbon och till detta en mängd småstölder. Risken för upptäckt är minimal när inte de närmaste hänger över tillgångarna med lupp. När upptäcktsrisken är minimal då finns det stora risker för grova stölder. Min rättstro bygger på att släktingar är de starkaste arvingarna, så är vår tradition i västvärlden och det största beviset är att den kungliga tronen ärvs. Jag tror att arvsrätten är en fundamental grundsten i ett demokratiskt samhälle. Alternativen ser inget vidare ut och förskräcker och det dyker upp plundrare hur man än gör. Jag har sett det mesta både som privatperson och tulltjänsteman och slutsatsen av den uppsatsen är att det vimlar av tjuvar klädda i vit skjorta och kavaj. Jag ser dessa personer mer som måsar som hackar i sig allt de kan. Till att börja med så borde formerna för testamenten hanteras på ett mer tidsenligt sätt i dagens IT samhälle. Personer som hanterar dödsbon måste ha en mycket hög vandel och gedigna kunskaper. Jag träffar på mycket seriösa och pålitliga personer men också rena skojare som skickligt döljer sin mörka sida. Nu gör väl min bakgrund som tulltjänsteman mig väldigt misstänksam man har ju sett mycket skumt ibland brottslingar men också ett och annat inom de rättsvårdande skikten.

Tiden går fort när man har kul och det har jag haft de senaste trettio åren. Det lossnar i livet efter fyrtio och på något sätt ändras privatlivet. Äktenskap upphör och försvinner i dimman. På jobbet börjar det hända rejäla språng och utmaningar, det känns att man blivit mogen och kan ta för sig av utmaningar. Men det sliter på hjärtat och har man inte en akademisk utbildning blir påfrestningarna extra stora. Men livet har gett så mycket att man i praktiken är akademiker inom sina specialområden. Dagens teknik har gett fantastiska genvägar och utbildningar så i praktiken är man någon slags jur kand eller civilingenjör med stöd av den nya tekniken. Jag har fått många möjligheter och tagit dem och har inte misslyckats utan genomfört det som förväntades. Det har varit fascinerande att vara i samhällets brottsbekämpning och även i samhällets styrning en lärorik resa som krävt mod, misslyckanden och gett framgång. Mitt familjeliv har givetvis fördärvats men hankat sig framåt och blivit bra till slut. Mitt Tullverk har verkligen ställt upp och puschat mig framåt med några års undantag som bara gav mig mer kraft och operativ handling mot ålderdomligt ledarskap. Det har verkligen varit kul att jobba tullverkets organisation och det är fantastiskt vilken resa det varit. Jag rekommenderar den resan.

Det är kul när gamla vänner hör av sig och man får anstränga sig själv själv också och få lite nytändning. Det är arbetskamrater, föreningsvänner och grannar från förr som hör av sig. Då känner man att själv så är man lite dålig på att slå en signal och byta några ord. När två sjuttiofemåringar språkar då kommer man inte undan alla experutlåtanden om hjärta, ögon, mage, rygg och knän som spökar. Men jag har bara vänner som blivit väl behandlade av doktorn och så får man lite extra kunskap. Visst var det kul på 1970 talet då man tillsammans med grannar och ungar gjorde badet, solade, snackade och åt glass. Fruarna badade med bara bröst vilket nu har upphört av olika skäl. Det är kul med Facebook där kan man hitta gamla vänner runt hela jordklotet som var omöjligt 1969. Vi har haft tur som levt i fred och med hyfsade inkomster och pensioner så man kan logga ut med ett leende. Men det är lite knepigt att ena årtiondet lever man nästan ihop med vissa vänner och tjugo år senare så hörs man inte av fastän man inte är ovänner, det bara blir så. Nu är man ju med i ordenssällskap, veteranklubbar där man träffar gamla vänner och livet är som förr. Fastän man behöver inte stiga upp i gryningen för att gå till jobbet. Man lever ett lyxliv som pangschis!

Nu har jag snart kämpat mig igenom sjuttiofyra år och vintrarna har bara blivit mildare. Jag en älskare av skidåkning har ända seda 1950 talet märkt att vintrarna har ändrat karaktär. Det blir bara mildare för vart år som går. I år känns det som det verkligen har blivit vår mitt i vintern. Visst har det varit dåliga vintrar men nu är det synbart för alla så här vinterilla har jag inte sett det under mina 74 år på norra halvklotet. Den stackars Greta hånas av stollarna i finansvärlden som samlats i Davos för att snacka vinster. Man blir inte klokare av massor med pengar på banken och boende i slott snarare verkar de bli dummare för varje år som går. Det är inga genier som leder vår världsekonomi snarare framstår de som dumskallar i mina ögon när de inte lyssnar på vad Nobelpristagarna säger om klimatförändringarna. Något är på tok och det måste vi ta till oss. Vi lever på en planet som inte är oförstörbar och som är ett paradis för oss människor. Alternativet är en död planet som svävar fram i universum. Jag är glad att vi som begriper och har kunskap och att vi har vår Greta!

Det kostar inte så mycket att köpa en bärbar dator som håller i många år. Kostnaden för bredband har legat ganska lågt men nu börjar bolagen fläska på prislappen och deras pris är nu mångdubblat mot när bredbandet drogs in och de jobbar i någon slags kartell och det blir dyrt för konsumenten. Nu är det nästa kostnad som fläskas på och det är utskrifterna där skrivaren är billig men när du ska köpa ny Toner då kostar det skjortan och tillverkarna gör allt för att stoppa pirattoner varför produkter från dessa bolag görs omöjliga i skrivarna. Man kan ju tänka hur det skulle bli om bilbolagen fick makten över oljebolagen då skulle vi få ett helvete med bränslekostnaderna. Datortekniken har revolutionerat vår värld och nu börjar företagen dra åt svångremmen och pressa oss konsumenter. Jag tror att datortekniken kommer att regleras på något sätt när de nu profiterar på konsumenterna.

Jag fyller på min doseringsburk med medicin av varierande styrka och kostnad varje vecka. Det märkliga är att jag tycker det var som igår jag fyllde på och ändå är det dags. Vart tar dagarna vägen för en pensionärsskalle de bara susar förbi. Jag har inte ens tråkigt det är fullt upp med möten och måsten varje dag och då går tiden fort. På jobbet hade man projekt och processer nu har man föreningsaktiviteter och viktiga möten i konstellationer man inte mött tidigare under mitt arbetsliv. Våra företag och myndigheter har olika modeller för samvaro har jag lärt mig under livet. Man har det inte tråkigt som pensionär det finns alltid något projekt på gång som ökar på hjärnaktiviteten och dagens IT samhälle gör behoven som ouppnåeliga och rätt som det är stannar hjärtat och denna fantastiska resa på Jordklotet med doseringsburk för läkemedel är över. Nu fyller jag på och högkostnadsskyddet har passerats och en ny oförutbestämd vecka startar om femton timmar.

Föreningen hade startat 90 år före min födelse och många generationer tulltjänstemän har varit medlemmar. När jag sveper över mina erfarenheter av manliga sällskap med mer eller mindre knepiga anslutningsformer om man ser till dagens praxis så hamnar de flesta med sin grund i mitten av 1800 talet. I min förening får bara män vara medlemmar och försök har gjorts att förändra detta men har inte lyckats. Personligen tror jag att den könsuppdelningen sjunger på sista versen. Alltfler kvinnor har högre befattningar i statens tjänst så dagens könsuppdelning känns sjunga på sista versen om föreningen skall överleva. Men grunden känns bra med en kollegial sammanhållning och en social verksamhet på topp för behövande änkor som också den har blivit aningen obsolet. Det intressanta är att medlemmarna ätit nässelsoppa och stuvad lake varje trettondagshelg i 163 år. Det tillhör inte enkelheterna att kunna inhandla och tillaga Lake år 2020 eller i dess närmaste årtionden. Lake har fått importerats från både Skottland och Finland. Förmågan att klubba Lake på isen har också tunnats ur. Jag tycker det är hedrande att få vara medlem och närvara, träffa tullchefer och vädra gamla erfarenheter och minnen.

Jag tror det var där på 1950 talet jag först mötte Owe Törnkvists röst. Det fanns ju ingen TV på den tiden så ville man möta de folkära artisterna så var det på Frukostklubben via Radio eller under sommaräventyret då Furuviksparken besöktes på en lördagskväll. Jag kan bara säga att det är en artist som hängt med i tiden ”hela tiden” och det är Owe Törnkvist en otrolig artist högst upp på min idollista och han hänger med än idag. Han rör sig vigt på scenen än idag 2020 och ordvitsarna blir bara skarpare med åren. Fantastisk kille som roat mig och många fler med en fantastisk livshistoria som vi alla känner av som barn på 1950 talet. Det var att gå till sjöss eller studera som drog. Kompisarna mönstrade på Svenska Amerkalinjen och diskade sig över Atlanten. Efter några resor mönstrade även deras farsor på och fick sitt livsäventyr som de förlorat beroende på elak Hitlers krig.

Men över alltihop svävar Owe Törnkvist en fantastisk man som vi skulle förlorat om han valt den akademiska vägen. Nu blev det härliga historier och rim i taktfasta låtar till min glädje och framtid. Ja varje år från 1955 har varit ”så vänder vi på bladet och vad finner vi där”. Nu vänder vi snart inte mer......