Under mina 74 år har jag sett många genialt duktiga människor som blivit kändisar på sin kunskap eller begåvning. De senaste åren saknar jag den upptäckten, det syns inte så många personer som håller på att bli morgondagens kändisar och kunskapare. Visst finns de där någonstans men kanske min ålder gör att jag inte upptäcker dem. På något sätt har samhället blivit tråkigare det finns inga nybildare med långt hår udda kläder och åsikter. Har det hänt något med världen när ingen uppfinner den igen och igen. Det kommer inte ens nya maträtter utan mest kritik av att det befintliga är dåligt för hälsan och miljön. Vi lever ju i ett fantastiskt land med vackra vyer och välplanerat men jag hittar inte spetsen udden längre eller är det bara lite tillfällig stiltje. Sekelskiften brukar ju medföra revolutioner av vetenskap och kultur nu skrivs inte ens nya musikstycken och det känns avslaget i all välfärd. Jag saknar framåtanda och nyheter och jag ser inget och inga personer som kan ta hjälterollen med ny teknik, energi, musik och kultur. Jag kan bara hoppas på att det är jag som blivit gammal och mossig som inte ser de innovativa ungdomarna som utvecklar mänskligheten. I det lilla perspektivet ser jag att folk sitter hemma och kanske jobbar eller så hänger de bara vid köksbordet och inte gör något nytt spännande och produktivt. Vart finns 2020 års Hyland, Kamprad, Wallenberg, Elvis, Stenbeck osv.

Som fyrtiotalist är man mer femtiotalist då man får sina medvetna intryck att fastna inträder först då. Jag minns Kubakrisen och det krig som hotade världen då med hotet från kommunismen och atombomben som fanns laddad hos stormakterna. Det utlöste stora diskussioner på Maria skolgård bredvid röken eller ångan som bolmade ut från Tobaksmonopoolets fabrik mitt över gatan. Där satt vi och spekulerade om atombomber och Sovjet kontra USA. Givetvis höll vi på USA de hade ju de tuffaste bilarna och smartaste flygplanen. Sovjet var ju bara en grön sörja av omoderna bilar och kanoner och dötrista filmer. Sådana stollar kunde ju ingen på Söder gilla, möjligtvis någon mossig relik från 1920-talet. Fastän vi bara hade Sveriges Radio som sände mellan klockan 0600 till 2300. Sen fanns ju Expressen, Aftonbladet, DN och Stockholmstidningen och någon till. Men konstigt nog hade vi ganska bra koll på världsläget fastän mediebruset inte fanns. Man hörde ju talas om grannen som var nazist, kommunist eller rik högerman alla dessa hade kommit på näthinnan under kriget och diskuterades av föräldrarna. De flesta seriösa kunde ses som centerpartister, socialdemokrater eller folkpartister. Övriga var i folkmun någon slags drägg vilket har ändrat sig i dagsläget. Ja man kan se att värderingar ändrar sig under en livstid har jag sett med egna ögon. Det verkar som om Sverige hade de största stollarna när de så kallade hjältekungarna slaktade våra ungdomar på Europas slagfält.

För exakt två år sedan den 22 april 2018 var jag på väg hem från ett möte i Folkdansringen. Jag hade passerat rulltrapporna ner på Stadion T-banestation sen blev alllt bara svart i tre veckor. Jag var helt borta och hjärtat hade stannat som tur var kom min kamrat från folkdansgänget nästan omedelbart och satte igång med Hjärt-lungräddning den pumpningen på bröstet räddade mitt liv det var tuffa tryck revbenen gick sönder och efter en kvart kom ambulanden med en hjärtstarter och efter några försök satt hjärtat igång och stannade en gång till innan jag kom till intensiven på Karolinska. Det jag berättar nu har jag inte en aning om eftersom jag var död det är man när hjärtat slutat slå. Läkarna på Karolinska lyckades få mig levande men det tog minst tre veckor innan jag var vid någorlunda medvetande då hade jag varit på Nya Karolinska, Danderyd och tillbaka och sedan till Huddinge Sjukhus. När hjärtat har stannat då är man död i Sverige men jag blev uppstånden så jag är tränad i en dödsvariant. Jag såg inga änglar, gudar eller något annat övernaturligt det var som att somna på kvällen, jag fanns inte. Mitt hjärta är bypassopererat 1996 och hjärklaffen är hopklistrad med två ”mitraclip” 2019 och en inbyggd hjärtsarter sitter där också. Min erfarenhet är att vi har en synnerligen kunnig sjukvård med en kompetens som är på världsnivå. Mina läkare är i ständig kontakt med världens expertis i USA och Asien det är imponerande. Jag har idag fått två bonusår tack vare vår excellenta kunniga sjukvård i Sverige. Den som klagar på sjukvården i Sverige är omåttligt knickedick.

Då 1946 var det inte en gata utan en väg tio kilometer söder om Slottet där vår kung föddes några dagar senare. Jag vet inte varför mina föräldrar bosatte sig i Stuvsta i ett mindre tegelhus utanför staden. Inte så stort men ett riktigt ”Bror Duktig-hus”. Dubbelmurade tegelstenar med någon form av isolering däremellan och vitputsad yta. Ett bra hus murat av en riktig murare som sedan gjorde karriär i LO men huset var inte på dagens nivå av isolering men rejäl skorsten och fina gjutna trappor, snygga blomsterbänkar murade med rund sjösten av ett proffs. Då hette vägen Tallvägen och nu är det en genomfartsled. Nu knallar jag runt som pensionär i grannskapet och filosoferar över dåtidens grannar som mestadels var sommarstugeägare. I området går Stockholms första infartsväg om man kan kalla hästvägar för väg. På 1950 talet fick man för sig att bygga en paralell E4 som benämndes ”Flottsbroleden” som skulle brytas av vid Botkyrka Kyrka och passera mellan Tullingesjön och Albysjön och dra iväg mot Källbrink och sedan över Långsjön där man skulle stenfylla halva sjön för att få en motorled och därefter Svartlösavägen in mot Liljeholmen. Ja det var storslagna planer och inga hinder fanns en sjö ivägen den skulle man bara fylla igen. Nu blev det inte så och jag går mina rundor och funderar över alla skjutsstationer som fanns här på 17 och 1800 talet. I Korkskruven fanns en och en vid Flottsbron. Idag är allt borta bara tallar inga spår finns. Alla samhällen har sin historia mer eller mindre spännande men jag får hålla mig till 1950 talet och återkommer till det i morgon.

Allt det vi svenskar var beskyllda för som dåliga beteenden det ska vi göra nu. Nu när vi lärt oss att krama om varandra och kyssa på kinden sitta närma och hålla handen då händer det förskräckliga ett militärt kommando kommer från regeringen om meterlängds lucka som i det militära beordras. Gå för nära blir förhatligt och jag minns befälens kommandon om att här går vi inte ”bögmarscher”. Håll avstånd ja allt närma blev mer förkastligt än någonsin tidigare nu när vi börjat vänja oss bli sydeuropeer då är det förenat med döden att kyssa varandra. Internationaliseringen har gift oss longdistance förr kysste vi grannens dotter idag kysser vi någon på andra sidan jordklotet och det kan ge helvetsproblem. Nu när man vant sig med att krama om de man känner av ren vänskap då faller hela beteendet som en klump beroende på en smitta som förosakats av en blandning av ett virus från en fladdermus och något annat konstigt djur i Kina. Det är tråkigt att inte få krama om människor man gillar och inte sett på ett tag men det är bara att besinna sig. Nu går ju veckorna fort och snart har vi fått antikroppar mot fladdermussjukan från Kina och kan krama om varandra igen. Mitt liv går in på finalen så kanske hinner världen stabilisera sig och vi får kramas igen det känns så bra.

När jag var femton år såg jag fram mot den ”nya” mopeden som hägrade ett stort framsteg att kunna köra fem mil utan att trampa. En lyxtillvaro utan like väntade med lätt MC och bil för 500 kronor om några år. Regalskeppet Wasa höjde sig ovan vattenytan och vår ädla historia visade sig. Vad tänker femtonåringen idag vi har Kinasmittan som lägger sig över vår vardag, Detta är något som inte förekommit i modern tid det har bara varit framåtanda och nu blir sjukvården blockerad av äldre som inte kan andas. Det ligger hot i luften dessutom miljöfaror som ligger där som en stor hotbild. Det kan inte vara lätt att vara femton år tjugotjugo vad är framtidsdrömmarna och var finns den nya världen i allt dagens elände. Visst hade vi fyrtiotalister vårt helvete med atombombhotet och Vietnamkriget men nu är fighten mer mot hela universum. Visst är det tufft men alla goda förutsättningar finns där om man lyfter på stenarna. Vi har energi för evenerliga tider genom det som lagrats på klotet från vårt solljus. Vi bor på en fantastisk planet som vi måste vårda ordentligt för kommande generationer. Min generation lägger sig snart att dö och det kommer nya tider med utmaningar och helveten. Det blir en spännande tid för hudra år sedan travade hästar omkring med oss nu fräser bilarna runt knuten och vad är det som fräser runt knuten år 2120. Det ligger utanför mitt fält men jag tror det blir bra om alla kan vara lite förnöjsamma och mycket miljöframtidssträvande. Det vore kul att vara med men så fungerar inte vårt DNA det lägger sig att dö.

Den otrevliga Kinasjukan drabbar samhället och oss alla genom den intensiva mediarapporteringen. Ingen medveten människa undgår detta gissel där också beskyllningar utges mot alla möjliga håll. I vår egen lilla värld mellan TV och dator bildar vi alla oss en uppfattning om vad det handlar om. Det blir lite klarare för varje dag och det är inte ungdomens sjukdom ej heller kvinnornas sjukdom. Det är vi gubbar som stryker med när vårt imunförsvar får fnatt och på några timmar stannar viktiga organ. Det finns fortfarande många otydligheter men det grundläggande tycks ha bitit sig fast och vår intelligentia kämpar nu med att skapa motmedel. Man kan nästan förstå hur våra förfäder kännde sig när digerdöden och alla farsoter härjade. De kom med fartyg och dagens smitta kommer med flyg runt världen. Det är heller inte sista smittan törs jag gissa. Man får vara glad att man har en bostad, mat och mediciner tillgängliga. Det är förståss lite trist att inte kunna umgås träffas och diskutera men man har ju datorn och TV samt en livgivande promenad att leva med. Den som lever med egen renovering av bostad har ju verkligen all tid för det. Vi som har svaga hjärtan får ju hitta andra livselexir. Idag är det mulet och tråkigt väder det piggar inte upp humöret men det är bara att ”bita ihop”.

Jag ser varje dag Hemtjänstens bil som glider förbi och stannar vid min äldre grannes infart. Jag ser också varje dag hur det gnälls på höga skatter men kan det bli bättre att man på livets höst får vårdas i sin kära bostad. Visst kan man ha synpunkter men grundskyddet för oss medborgare i SE är bra, visst kan det ske missar när ohälsa inte rapporteras men grundskyddet är mycket bra för de flesta. I tätbefolkade trakter är det mesta välordnat men vist är det svårt att upprätthålla god vård i glesbyggd. I sådana trakter är det omöjligt att tillfredsställa alla krav. Det innebär att det inte går att bo kvar i glesbyggd på ålderns höst eller om hälsan är på en mycket låg nivå. Kommuner som har färre än hundra tusen innevånare klarar inte sit uppdrag och borde inte få finnas till och omorganiseras. Ju mer jag ser av samhällets service dess mer imponerad blir jag vi lever i ett välfärdsland om vi lever i bebyggda trakter. Just nu sätts vårt land på prov när den elaka Kinasmittan strålar in över oss. Det kan innebära något positivt att myndigheter inser att vi måste ha lager av sjukvårdprodukter och mat mm.

Jag har full förståelse för de som inte betalar tillbaka startavgiften när en tävling ställs in beroende på Kina-smittan. Vi har många idella organisationer som kämpar för olika arrangemang i dessa tider av smittorisker och elände. Jag kan inte se några skäl för att dessa idella organisationer skall betala tillbaka anmälningsavgiften för inställda arrangemang beroende på Kina-smittan. Är det någon som skall betala är det Kina som i pritiva former äter fladdermöss och ställer till det för utvecklade länder som oss i Europa. Små klubbar som ordnar arrangemang i Sverige skall gå fria från dessa länders bristfälliga omsorg av smittospridning. Samtidigt så har envar världsmedborgare ett ansvar man kan inte lita på att alla länder är seriösa i världsmedborgarnas tidevarv. Vårt liv börjar med en risk och fortsätter så tills döden inträder. Varje kul grej är en risk och måste beaktas så, vi kan inte ha hängslen och livrem ständigt påkopplade en aktivitet är en risk och särskilt om en kommunistisk ulandsrepublik är inblandad. Vi som lever i Sverige lever i ett fantastiskt land med enorma förutsättningar som vi skall vara rädd om. Imponeras inte av Kina, Ryssland och USA vi har våra tråkiga riksdagmän de duger åt mig.

Den förädiska Kinasmittan lägger sordin över hela världssamhället och våra transporter. För några månader sedan kunde man boka en resa till varje bebodd plats på jordklotet, den förmånen finns inte längre. Situationen ställer stora krav på politiken och min bedömning är att våra politiker gör ett bra jobb, de har slutat med att tjafsa och skapar istället hållbara lösningar specialgjorda för svenska förhållanden. Jag tycker de gör ett bra jobb just nu och de har bra underlag att fatta beslut på. Visst kan man ha synpunkter på vissa beslut men vi vanliga har inte beslutsunderlaget utan bara vår erfarenhet som varierar. Just nu gäller det att rida ut all smärta och komma till en stabilitet för vår hälsa men också för världsekonomin och tillväxt som gagnar alla våra samhällen. Men just nu känns det som om jordelivet tagit paus dels i vårt lokalsamhälle där många jobbar hemmifrån och vissa verksamheter helt enkelt tagit paus. En situation som ingen av oss nu levande har varit med om tidigare. Jag kan tänka mig liknande förhållanden när stollen Hitler stod utanför vårt land eller när våra egna tokigahjältekonungar lekte krig med våra söners liv som insats. Vi lever just nu i en paus i onlineformat på sängkanten vilket är riktigt overkligt för den som är en ”hands on man” fyrtiotalist och i livets slutskede.