Det har varit en ganska behaglig sommar med extra varmt i juni och augusti. Det stora har varit Corona smittan som förgiftat vår vardag och tagit bort livsglädjen som är alla dessa möten som nu inte blev av. Vi lever i en teknisk och medicinsk värld men den här smittan som skuggar vår vardag den rår inte sjukvården på och den drabbar nästan bara åldringar. Den är dessutom lömsk som en gömd mina när den slår till då är man granne med döden. Den har dock haft lite gott med sig det stressiga samhället har fått lugna ner sig och miljöhoten har också tonats ner när flygplanen står på backen. Det har blivit några turer med husvagnen vilket är trevligt och en omväxling till vardagen. Semestra i Sverige är inte så tokigt det finns många intressanta platser och korsningar där intressanta händelser ägt rum. Sen har vi alla utsikter över det vackra landet där våra förfäder fick slita ont för att fylla cellerna med kolhydrater. Samtidigt kan man se de små köken där det dansades till fiol och dragspel till detta en snaps och lite sill. Det berättades sagor och upplevelser som inte finns nedtecknade men deras innehåll var värt dagens Nobelpris. När man avverkat de svenska storstugorna så finns det lika många till i Finland, Norge och Danmark. Nu närmar sig finalen på 2020 års sommar och vi kan se hösten på långt avstånd ungefär som mitt liv. Vi bor i ett härligt land tycker jag visst kan det bli bättre men våra folkvalda gör ett bra jobb men vi måste hålla efter dem.

Utvecklingen skyndar på och nu kan man binda asfalt med skogsavfall istället för dyr, ovänlig och miljöfarlig olja. Var dag upptäcker man att den gamla araboljan blir alltmer onödig till glädje för världens överlevnad. Därutöver återanvänds asfalten i större omfattning vilket glädjer mänskligheten. Våra asfaltvägar betyder mycket för oss, de ger oss större flexibilitet i våra transporter. I mina hemmakvarter är alla vägar asfalterade numera och det sprider sig över hela landet till glädje för alla trafikanter. Det går lättare och är snabbare och säkrare. Min generation har fått uppleva många förändringar sedan 1946 b.l.a. att Sverige asfalterades på ett mycket miljöovänligt sätt. Nu vänder det också, 2000-talet är ett spännande sekel.

Vi fyrtiotalister har en varierande bakgrund, våra första år är ganska lika men när skolan tar fart börjar förutsättningarna skilja avsevärt. Vissa åkte på semester till rivieran och andra åkte på ”kollo” vid någon insjö eller trampade kullersten i staden. Den senare gruppen har nog haft den hårdaste resan men kanske inte den fattigaste. Men grundstenarna för ett framgångsrikt lades då det var dessa upplevelser som i symbios med lärarinnan i småskolan som grundlade vår framgång eller misslyckande. Många av oss gled med i en ganska spartansk värld där rikedom och framgång inte syntes möjlig att nå. För min del blev skolan ett nödvändigt ont som inte berikade mina kunskaper efter årsklass tre. Den senare delen gav inte stimulans till den viktiga delen utan den stora utvecklingen kom när arbetet inträdde. Då kom utbildning och social utveckling farande som ett spjut genom luften. Militärtjänst, körkort, arbete gav ett värdefullt liv att börja med. Tonårstiden var en fantastisk upplevelse där pricken över livet sattes, den sociala samvaron stärkte livet med kärlek och motsättningar, lite kvällsstudier och kamratskap gav livet den krydda som man saknat under uppväxten. Sen har man träffat på många utvecklande människor men också en del stolpskott. Men revolutionen kom på 1990-talet då internet invarderade våra hem. Jag hade glädjen att ha en god vän som introducerade mig i tekniken med stort tålamod. När jag nu ser tillbaka så har datoriseringen helt revolutionerat mitt och allas liv. Det är fantastiskt att få uppleva detta att kunna sitta vid köksbordet och ta del av världens alla geniers och idioters skapelser. En revolution för mänskligheten och skolverksamheten när vi har världens universitet på köksbordet. Min tolkning av kunskap är kunskap om hur vi snabbt hittar kunskap. Den gamla kunskapen kan omvärderas idag och det är inte fakta förvarat mellan öronen som gäller utan metodiken och snabbheten hur vi hittar fakta. Jag är tacksam för hur jag fått uppleva den här resan i universum som snart är till ända.

Fortfarande är villrådigheten stor men bensinens storhetstid har snart kommit till vägs ände- Man läser om de stora bilnationerna, Tyskland där alternativt bränsle erövrar marknaden. Mycket talar för elmotorer och då är el och vätgas vinnarna. De riktigt tunga fordonen även husbilar och husvagnsdrag kommer att luta sig mot vätgasalternativ. Det känns som om den här Kinasmittan tog död på de sista bensinälskarna. Min övertygelse om bensinens död kom när jag läste att ”en timmes solljus mot Jorden” ger oss all den energi vi behöver under ett års tid. Vi går mot spännande tider då mycket kommer att förändras. När jag växte upp stormade bilismen in i våra städer och snart är den tiden bara stendöd. Visst är det problem men inte oöverstigliga och när jag ser min vindflöjel som ständigt vevar på så förstår även jag hur mycket energi det finns. Jag ser att taken i mitt närområde täcks med solceller som blir effektivare och effektivare. Det väntar en spännande tid och vi behöver alla genier vi kan tänkas utveckla. Skolan kommer att få helt nya mål och metoder när djup kunskap finns i elektroner i en dator och inte i huvudet på något halvknasigt geni. Det är härligt spännande att leva just nu.

Vid övermogen ålder inser jag att de viktigaste åren för min utbildning är de första skolåren. Den basen i kunskaper och social gemenskap är de viktigaste skolåren i hela livet resten är bara ”grädde på moset”. Till detta kommer den sociala gemenskapen som formar oss till individer. Inte ens Pythagoras sats övertrumfar alfabetets snirklar och betydelse för vår utveckling till humanistisk människa. Efter ett liv i skolan, på arbetet och familjen så är småskolan det viktigaste som hänt mig. Min skola hette Nya Maria och låg mitt emot Zinkensdams Idrottsplats i mina ögon var den en relik redan 1953. Det fanns en Gamla Maria också som var riktigt mossig då. Jag minns lukten i salarna och i korridorerna ordningen för att gå in i skolan när det ringde in. Jag minns skellettet som var äkta som fanns under ett svart skynke där vi kunde lära oss alla ben vi har i kroppen. Men mest betydelsefull var vår fröken som lärde oss att läsa och räkna det var kunskaper som gav oss kraften i livet. Det var kulturen när vi spelade upp teaterstycken och lärde oss att framträda inför publik som tillsammans med ABC och 123 som var det viktiga. Det var där jag lärde mig formulera de här orden då med blyerts eller bläckpenna, nu med opersonliga tangenter och datorskärm. Jag kan bara tacka min lärare Fröken Berg för denna bedårande kunskap att sätta text, formuleringen skapar jag själv genom att ”apa efter”. Tack Nya Maria på Södermalm för mitt liv.