Ja så är det lite trist och handspriten är med på utflykten. Det är frustrerande att inte få träffas i större grupper och umgås, få och ge en kram och en liten kyss på kinden. Nej det går inte fastän det moraliska hindret är överbyggt så har det kommit dödlig smitta i våra munnar. Jag undrar var detta komma att sluta vi är inne på och tummar på vår frihet att få umgås. På senare år har vi kramats när vi mött varandra nu hälsar vi med armbågen, det är så förnedrande. Men allra störst saknar vi umgänget kunna träffas äta lite gott och dela en flaska vin och föra samtal om samhället, vänner och politik. Vi alla har ju hobbies där vi träffas och gör saker. Det är stopp på det mesta och tristessen är mördande vi ringer inte till varandra fastän vi har en mobiltelefon i fickan. Håller världen på att bli knasig blir vi eremiter som kryper in i trerummaren och stänger dörren. Vilken tråkig värld som håller på att skapas av ett Kina virus som sabbar hela den civiliserade världen. Veckans stora händelse är att åka till butiken och handla det är den stora kulturhändelsen i familjen och jag tänker med förskräckelse på de ensamstående som måste ha ett helvete.

Varför älskar vi alla Ullareds varuhus kan man verkligen fråga sig. Har man varit där en gång så längtar man tillbaka och vad är det som drar. Jo det finns allt vi behöver för dagen till ett lågt pris och där tillsammans med habegäret finns lockelsen. Ullared är också en slags gammaldags lanthandel från femtiotalet i modern tappning det finns allt vi behöver för dagens vardag. Livsmedel, frukt, tvättmedel,kläder och verktyg och lite till, vi fyrtiotalister njuter av att ögonhandla och köpa något nyt och billigt. Vi har ju liknande varuhus i alla större städer som lockar oss men Ullared har lyckats med det där lilla sista. För många är resan en lillsemester tillsammans med vänner eller en avstämning vad grannen sagt. Affärsideen är genial och lockande den ger liv åt vardeagen med en liten utflykt med vänner utan att tömma börsen. Jag tycker det är ett litet äventyr att komma ut möta folk och en butik stimulerar köptarmen enormt. Ullared är ett vinnarkoncept!

I alla hänseenden är hösten och ålderdomen lite tråkig det närmar sig slutet på olika sätt. Årstiderna och sommaren tar slut och livet saktar ner och tiden tar slut för några. I dessa smittotider blir allt annorlunda förr i friska tider var hösten den tid då föreningslivet tog fart och aktiviteterna sprudlade. Det var folk- och gillesdans, det var veteranföreningar, pensionärsföreningar, loger och fina aktiviteter men i år är det mesta inställt och tråkigt. Det bara känns som om de här höstmånaderna kunde rassla förbi. Jag sitter i mitt burspråk och har järkontroll över min väg och grannarna och jag rekommenderar alla vänner att bygga ett strategiskt placerat burspråk där du kan kika ut över nejden och ha ett öga i din bärbara dator. Måttet bör vara fyra meter brett och sticka ut en meter och fönstertäckt till hållfastheten gräns. Ett burspråk underlättar en tråkig höst och ger kunskap om omgivningarna. Mitt burspråk och min bärbara dator håller igång livet.

Nu när man börjar inse att dagarna snart är räknade börjar man fundera på livets väsentligheter. Det är inte så enkelt att sortera ut dessa byggstenar men den största bedriften är nog solens uppgång över jordytan, där finns livskraften och framtiden. Ska man ha någon gud över mänskligheten så är det solen den ger oss livet, dagen och framtiden. Vi har nuockså smågudar i form av batterier och kablar som ger kraft men den store är solen. Andra viktiga händelser är våra medmänniskor de ger oss livsenergi, kultur och hela hela mänskligheten. Märkligt nog har vi skapat idiotiska militärer vars uppgift är att döda och därtill en och annan byfåne som har ihjäl folk.

Det väsentliga för mig som människa har varit alla möten med riktiga människor som skapat gemenskap och trygghet och några byfånar som det bara gällt att negligera. Vissa möten har lett till kärlek och lång samvaro andra till en underbar stund och sedan aaadjöö. Dessa stunder har också varit fina och minnesvärda, jag kan än idag minnas dessa stunder särskilt när jag återkommer till dessa platser. Tyvärr minns vi även dessa svek och adjö som vi inte kunde ana. De har lett till en bitterhet som är oförlåtlig, jag måste erkänna att även jag gjort sådana dumheter under alla dessa dagar som är livet. Det har varit kul att leva och ta del av livet och nu är det snart slut. Ett slut brukar ju vara början på något nytt vi får se om det blir så.

Livet är ju alla dessa dagar och de trummar förbi och snart har man sett det mesta men missat väsentligheterna. I min barndom var inte bilen varje familjs egendom på 1950 talet, den kom på 1960 talet i arbetar och tjänstemanshemmen. Mopeden slank in i slutet på 1950 talet det började med ”Eva” hjulet en motor inne i bakhjulet eller en motor som drev en rulle mot framdäcket. Oj vad vi sprang och försökte starta dessa trögstartade motorer och i slutet av 50 talet kom Puch, Monark och Crescent med riktiga MC liknande fordon. Jag hade en treväxlad fin Monark som gick i 45 km/tim, den hade ett förbättrad drev. Polisen hade nog haft koll på mig det bodde ju många i min närhet som kanske hade åkt bakom mig i privatbil och en dag tog dom mig och mopeden beslagtogs och de hittade drevet med för få taggar och ett brott var fullbordat. Brottet att köra 15 kilometer för fort anser jag som ett ”nullitetsbrott”. Jag hade köpt mopeden begagnad och hade inte upplyst om att den var drevad men en normalbegåvad ung man som jag hade ju insett detta. Jag nekade givetvis till brottet och drev mitt eget försvar som 16 åring och blev dömd till 30 dagsböter a 2 kr av Huddinge Tingsrätt. Detta ”brott” har bara gett mig kunskap om livet och samhällets lagar och regler samt hur rättsapparaten fungerar. Jag tyckte att jag gjort det bra som sextonåring kunna agera i en Tingsrätt, en lärdom som var väsentlig. Jag fick som artonåring lämplighetsintyg och körkort i anslutning till 18 årsdagen och har inte figurerat i domstol som åtalad eller gjort någon brottslig handling under mitt hela återstående liv. Jag har inset att det finns en viktig livserfarenhet att har agerat på båda sidor av skranket. Min livserfarenhet är att vi har ett bra rättssystem i Sverige.