En gasmack i Mariestad pumpar upp vatten ur Vänern H2O tömmer det på Vätgas med hjälp av el från sådär 1000m2 solceller och säljer det som gas. Nu skall även fordonen kommunen äger bli gasbilar också. Jag kommer ihåg min kemilärare från 1960 talet som visade hur enkelt det var att framställa vätgas ur vatten. Ner med två elektroder + och – i vattner och upp kom vätgas. Den tände vi på och det small som bara den när vi satte till en tändsticka. Varför åker vi omkring och bränner dyr bensin när vi har massor av vatten som är gratis och dessutom bara avger vatten som restprodukt när vi har kört 50 mil. För tio år sedan köpte jag eldningsolja till huset för 35 000 kr om året nu värmer jag hus och dusch med bergvärme för 4000 kr om året. Någon har lurat oss med det bränsle vi har och den el vi förbrukar den finns ju nästan gratis i regntunnan. Det är något som är fel med energikonsumtionen varför använder vi inte vätgas det kunde min kemilärare 1961 nu bråkar de lärde om kärnkraft och ledningar när vår rena kraft finns i vattentunnan.

Under ett liv får man många iaktagelser och man har också läst en hel del utanför högskolan. Jag måste dock erkänna att jag fått många träffar i levande livet på George Orwell och hans bok Djurfarmen. Kortfattat handlar den om en bondgård där bonden börjar behandla djuren illa och det är en miserabel stämning på gården. Det resulterar i att djuren under ledning av grisarna tar över gården och sparkar ut bonden. Det blir ganska behagligt ett tag men sedan blir det lika outhärdligt som tidigare och grisarna blir de nya härskarna som plågar djuren. När jag som ung läste boken på engelska så var den en ok historia men nu efter ett liv kan jag se likheter i våra samhällen på jordklotet. Jag har sett likheter i våra kommuner där en mycket demokratisk ledning blir närmast en outhärdlig tyrann eller missköter sitt uppdrag och då blir bortröstade. Ett nytt gäng inträder på den kommunala ledningstamburetten och det blir ganska bra i några år men sedan blir det nästan outhärdligt att bo i kommunen. Animal Farm av George Orwell borde vara obligatorisk läsning för alla med uppdrag i samhället.

Jag läste följande i DN idag ”Koldioxid stannar i atmosfären i decennier och ännu längre i haven. Senaste gången planeten upplevde en likande halt av koldioxid var för 3 till 5 miljoner år sedan. Då var det 2 till 3 grader varmare och havsnivån var 10 till 20 meter högre än i dag. Men det fanns inte 7,7 miljarder invånare, säger Petteri Taalas”. Man blir ju lite rädd av det budskapet ska inte våra släktingar få några underbara år på den här fina planeten. Får man vänta tio minuter på tåget blir man irriterad och här pratar vi om miljoner år, det blir obegripligt. Jag kan inte säga att jag varit någon miljökämpe men jag har ju sett hur mina underbara vintrar försvunnit och det finns ingen snö. Frågan är går det att ändra på situationen eller blir det öken här uppe i Norden. Man kan möjligtvis påverka klimatet i sitt hus men hela jordklotet verkar omöjligt. Vi kan ju försöka och undvika kända riskfaktorer men det kräver universiellt samförstånd. Det var ju samma situation för tre miljoner år sedan och då dog Dinosaurerna ut, vem står nu på tur?

Vi ser hur människor har hanterats illa under historien. Nu handlar debatten om utvecklingsstörda som som användes som försökskaniner för att utforska karies. Den här typen av missdåd av för övrigt samhällets överklass som doktorer och lärde som i skuggan av sin utbildning begår brott mot mänskligheten. Det måste alltid finnas ett skydd för den svage i ett samhälle annars blir det tokigt. Idag har vi våra demokratier som håller koll på samhället och det gäller för våra högskolor att hålla en hög fana för mänsklighet och humanitet. Ibland är våra samhällen mycket lyhörda mot övergrepp för att i nästa stund bete sig som djungelhärskare. Vi har en ganska god balans med några överdifter. Humanism är min tro den bygger på vetenskaplig fakta och inte på relgion.

Vargtimmen vid tretiden på morgonen då de flesta äldre vaknar till efter en djupsömn på fyra timmar vilket jag gör numera. Då har jag min öronmussla i örat och kopplar in P1, mestadels har de någon intressant debatt eller föredrag. Det ger mig någon timme fördjupning i svåra frågor som är på gång just nu. Häromnatten var det Vattenfalls nye VD som la upp strategin för en fossilfri elproduktion. Nu fasas kol, olja och kärnkraft ut och in kommer den nya vindkraften och solkraften tillsammans med den trogna vattenkraften. Det handlar även om vätgas som finns oändligt i vatten. Vätgas är reserven som kan fungera när solen går i moln och vinden mojnar. Det är som på 1960-talet då kärnkraftsdebatten var hög men det kraftslaget är utslaget förutom att minikraftverk kan byggas. Vi är i en brytningstid och jag delar miljökämparnas krav på miljövänlig kraft allt annat är självmord på vår fina planet Jorden. Nu har vi tekniken för denna livsavgörande energiomställning och det är fint att höra företagsledare som ser runt husknuten. Jag lyssnade på VD Vattenfall och sedan fick jag några timmars morgonsömn i lugn inför framtiden.

Man blir glad när man ser en kamrat på promenaden och det blir ett snack. Det lyfter den dagliga tristessen och ger energi. Alla ”julbord” är inställda och har meddelats vänligt och är kloka beslut i dessa tider. Men produktionen i samhället verkar rulla på det säljs bilar och matvaror med lite avmattning. Vi pensionärer är lite mer avslagna än normalt då vi tidigare ständigt var på kulturevenemang med lunch och ett glas vin. Nu blir det radio eller TV och ett vin till kvällen. Men jag saknar alla dessa möten där ögon möttes och glittrade mot varandra, nu ser jag bara min svaga skugga i blänket från mitt stora köksfönster. Det är som att sitta lite i fängelse light och inte ens telefonen ringer det är dödstyst i den linan. Än så länge fungerar värmen om inte den samboende öppnar fönstren onödigtvis. Men mitt liv har gjort en tvärnit från att i tio år veckovis fladdra mellan Stockholm, Karlshamn och Malmö till en lokalrunda till Huddinge C under smittans hinder. Men datorn, mobilen, radion och TV ger intryck som hjälper i tråkigheten.

Nu är alla blomlådor och krukor, ett tjugotal tömda och undanställda. Härutöver är Trump den Amerikanske presidenten bortröstad och vi kan gå in i en ny tid som blomstrar om sex månader. Jag har också klippt ner stänglarna efter mina Spireor vilka för min del är sommarens kungligheter, deras vita blomställningar vajar runt om i Sverige i de flesta trädgårdar. Nu har alla bladen lämnat de långa stänglarna och stänglarna är lätta att klippa av och kompostera. Stänglarna är lite tröga att kompostera de påminner om vass men jag kämpar varje år. Det blir jobbigare för varje sjukdom att hålla efter trädgården. För några år sedan sprang jag som en jakthund med trädgårdsrenset nu är det tunga steg och man funderar håller hjärtat den här dagen också. Nu ska alla julbelysningar upp också men det blir nog några färre i år. Min utomhusjulgran ska upp, den består av en stolpe som jag sticker in rundstav av olika längd som bildar granen och på kvällen blir den som en riktig gran. Men den här julen blir inget vidare det blir inget julbord hos mina gamla trogna organisationer utan det mesta är inställt. Ja vi lever just nu i ett vacum inramad med tristess. Man roar sig med datorn och trehundra TV kanaler och läsre morgontidningen nogsamt och lusläser alla nekrologer det visar på var man befinner sig på livsstegen.