Det är riktigt ruggigt år 2021 på 1960 talet tog jag mig ett dopp i lokala sjön den 24 april det var inte varmt i vattnet men ett dopp klarade en yngling av. Men i år verkar det vara otrevligt kallt utomhus även om vintern inte varit så betungande kall. Det här kan man spekulera mycket ikring men de gamle bönderna i Gävletrakten sa lärande ”vet du vad de gör i Hedesunda om det regnar -nej- dom låter det regna”. Idag hade hela vetenskapsakademin ställt upp och förklarat alla hot som nu pockar på vår enda glob. Ja det må vara som det vill men på ålderns höst vill man ha lite varmt om kinden inte ha snö när maj randas. Åren och vädret tuffar på och jag gör som i Hedesunda det är lugnast min Islandströja värmer bara jag tittar på mönstret.

Riktigt så var det inte men vi bodde ett stekast bort från min nuvrande bostad när jag föddes på Södertälje Lasarett i april 1946. Jag tror jag kommer att göra sorti i samma trakter, det är skönt att känna sympati och återvända när det drar ihop sig men man vet aldrig hur det slutar och jag får aldrig reda på det heller. Världen, Sverige och lilla Snättringe i Huddinge förändras för varje dag. Huset där jag började mina dagar skulle rivas för där planerades en E4 nummer två att dras fram. Nu blev det inte så och tur var väl det då skulle väl 75 000 bilar per dygn susa fram här. Det blir inte som Vägverket planerade 1955 och varför skall det då bli som jag lite förvirrat planerar. På sin barndoms och ungdoms område har de stora fantastiska mänskliga undren upptäckts och prövats. Det senare behålls i varje människas inre. Ett liv är ganska långt med många omvälvande händelser och geografin där det utspelas har en stor betydelse. Här var mitt sommarviste, vintern tillbringades utmed Horsgatan och äventyren på södra Bergen och Tantolunden. Ett liv går fort och är kul och samtidigt ett helvete. Tack till alla fina människor som stått ut med mig det har varit en fin men ojämn resa som till slut blev harminisk?

Ett stort tack till de okända som direkt satte igång hjärtlungräddning och ett särskilt tack till Göran Frööjd som kämpade tills ambulansen kom med hjätstartern. Ambulansen fick köra några gånger med hjärtstartern och sen dess tickar hjärtat på. Det här var en kritisk halvtimme som mina vänner räddade mitt liv, det är ju kul att leva. Vi har en fantastisk hjärtsjukvård i våra stora städer de har donat och fixat med mitt hjärta. De har lagat hjärtklaffen med en klämma och monterat in en hjärtstarter. Hade inte några driftiga på tunnelbanestationen och min vän Göran kört hårt ”då hade det varit April med mig”. Det är ju kul att vara med och känna vinden och njuta av solen och vännerna men hade jag dött så hade det varit en barmhärtig död, jag gick med långa steg och minns inte ens att jag föll i golvet, jag var död innan jag ramlade ihop och hjärtat stod still i kanske 20 minuter men pumpandet på bröstet gjorde att hjärnan fick syre så jag inte blev en ”grönsak”. Det är den dagen jag celebrerar idag exakt tre år har passerat och jag hyllar vår hjärtsjukvård som fantastisk, hade detta skett för 10 år sedan hade jag varit stendöd direkt. Vi har en fantastisk sjukvård med specialister på världsnivå och vi som bor i storstäder är nära dessa undergörare är privilligierade. Det klagas mycket på sjukvården men min absoluta uppfattning är att vär sjukvård är fantastisk.

Jag har gjort min jordevandring och lever på övertid och i dagarna fyller jag tre kvarts sekel. Det finns inte mycket att klaga på våra myndigheter har löst dödligheten av Corona smittan med flera vaccin och det är bra att tacka och ta emot. Vi har alla haft våra helveten och vi får se hur de sista ljuva åren mynnar ut. Det har varit ett fint liv om man ser till helheten och jag har mött så många fina människor och kvinnorna måste man särskilt nämna. Jag minns min första kärlek hon var några år äldre, jag var tre år och hon fem år, hette Mona Nilsson och bodde på Brännkyrkagatan 77 högst upp och vi hade en fin gemenskap på vår gård jag tror hon gifte sig med en tysk man och han fick jobb i Persien. Den andra kärleken var Ulla från första klass i Maria skola vi hade kul och åkte skridskor på Zinkensdam. Givetvis älskade man sin mor som ställde upp i vått och torrt och var den yttersta tryggheten. Jag vågar inte gå längre på den här berättelsen om kvinnor det kan kanske ställa till det men efter sjuttio år kan det väl inte skada. Men jag slutar berättelsen här och vill bara sammanfattningsvis nämna kvinnornas enorma betydelse för mänskligheten. De är en krydda på livet som åren bara kryddar på och gör livet värt att leva. Visst har man gått på riktiga snytningar på nervsystemet som gjort mer ont än en smäll på käften av en grabb på skolgården. Men var rädd om kvinnorna de är en delikates både mentalt och fysiskt.

Jag vaknar till när jag hör en akademiker med barnslig röst med eftertryck förtäljer att Sverige bör skicka en del av vårt vaccin till utlandet med förklaring att där sker mutationer av Coronasmittan. Samtidigt skriker mitt inre av röster från mina ålderskamrater som inte fått något vaccin och de har drabbats av djup ångest för detta. Man blir hu förbannad när man hör dessa skitgubbar med någon akademisk utbildning motsvarande en Hermodskurs på 1950 talet som vill skicka iväg vårt vaccin och de jobbar på samhälleliga strategiska poster. Nä släng ut sånt drägg från våra instutitioner vi behöver folk ”med skit under naglarna” där. Det glädjer mig att företrädare för regeringen tagit avstånd från de okunnigas förslag att skänka bort vårt vaccin. Vad är det för folk som fått utbildning som de inte kan hantera. Är man i samhällets tjänst då kan man inte torgföra slumsnack från någon forskarkorridor full av omogna människor. Vi behöver allt vaccin vi kan få och vi ska se till att våra äldre inte hamnar i lidande på en IVA klinik, underlätta för att beställa tid och gå ner i åldrarna och vaccinera flera och lås in dessa omogna samhällsabotörer som vill skänka bort det vaccin vi fått till Sverige.

Annandag Påsk vad betyder det för den vanliga människan, möjligtvis en ledig dag extra. Ur religiös synpunkt finns den nog bara långt bak i huvudet på oss fyrtiotalister. Religionen har sannolikt spelat ut sin roll för de svenska bosättarna. Det finns tre kopplingar som binder, dop, bröllop och begravning beroende på att kyrkan har så fina cermonier i övrigt är det få som är troende. Nu stövlar det in andra religioner och min skepsis blir bara större och större. Men det känns lite konstigt när religioner släpps in i de fina rummen och politiska sällskapen men det gör inte vissa partier. Jag kan förstå att det känns trösterikt för en ledsen människa att ha en religion att falla tillbaka på i en svår stund och det kan väl få vara så men att släppa in religioner i våra politiska salar där vår framtid avgörs det är inte rumsrent. Det var bra att kyrkan lämnade staten och låt oss fortsätta på den vägen vi kan inte ha folk i ledande befattningar som tror på andar låt oss ledas av humanism, vetenskap och miljö det räcker och blir över i en fin demokrati. Tiden med präster med fina mössor och släp är precis som Påsken en föråldrad relik som inte hör hemma i vår tid.

Sedan 1965 har dessa hjulbyten ägt rum, varje år samma procedur och visst är det tråkigt men det konstiga är att det blivit tyngre för varje år. Visst är det skönt att få på sommardäcken och känna att bilen går så mycket tystare. Men det är en omgång med dessa byngliga hjul, förr skulle man ju krångla ner dem i en källare nu är det lite bekvämare med ett garage utan trappor. Är man riktigt bekväm finns det däckhotell som tar hand om jobben. Men samtidigt är det lite kul med däckbytardagen det kommer en ny tid mer ny än nyåret som är lite avslagen med blötsnö. Nu på däckbytardagen spirar tussilago och påskliljor i gräset och det är mer förväntan än en nyårsfylla, sommare väntar med värme och semester och allt detta ska vi uppleva tillsammans med våra sommarhjul. Hjulbultar och låsmuttrar är under säkert förvar tills minusgraderna kommer krypande i november och innan dess ska vi känna av hägg och syren.