Den allvarliga smittan som förosakat 15 000 döda i Sverige skapar motsättningar när oansvariga personer vägrar vaccination. Givetvis ska man avstå vaccin om man är allergisk eller riskerar skadas av vaccinet. Men att på grundval av sin egen ide avstå vaccin är inte förenligt med det samhälle vi lever i. I föreningslivet möter vi personer som inte vaccinerat sig och vill delta i aktiviteter vilket inte är förenligt med min humanistiska livssyn. Jag vill inte umgås med ovaccinerade som sprider smitta, sjukdom och död omkring sig. Det är personer som jag inte vill ha i min närhet och som inte heller har det omdöme som en person bosatt i det här landet måste ha. Vi har nu dragit med den här smittan i nästan två år och det är nog nu. I mina ögon bör de ovaccinerade hålla sig isolerade i sin bostad och inte sprida smitta. Våra sjukhus behöver intensivvårdsavdelningar till allavrligt sjuka människor som lider av hjärtsjukdomar och cancer. Jag kan bara känna äckel och avsky mot de som vägrar vacinering de hör inte hemma i ett land där vi hyllar kunskap och utbildning.

Demonerna har jag inte träffat på vad jag minns i så fall är de så betydelselösa att man inte lägger märke till dem. Men våra helveten de smyger på när man minst anar det som när vanligvis seriösa människor trampar över allt förstånd och kunskap. Det senare beror nog på den dagliga sinnesstämningen som kan drabbar oss i vardagen. När vi möts kommer den ena parten från en ljuvlig stund med en älskad och den andra från en utskällning på jobbet då kan det braka samman. Det kan uppstå riktiga obehagligheter vid sådana sammanslagningar av sinnesstämningar då gäller det att ”spela död hund”. Vi kan under ett liv ha sagt eller skrivit något som en annan person känner som ett angrepp eller dumhet fastän det var avsett som ett skämt. Skall man helt undkomma från helveten och demoner får man leva ett eremitliv och det är ju inte särskilt kul. Livet är en utmaning som det gäller att fånga in och ta vara på. Under min livstid har jag sett folk komma in i arbetslivet och knappt kunna tala för sig och fem år senare står de på kongresser ellr i TV-rutan och talar tydligt och balanserat. Det gäller att cirkla sig fram mellan helveten och demoner då blir man riktigt framgångsrik till slut.

Fastän majoriteterna drar åt olika håll och man kan knappt känna igen partifärgen hos de traditionella draghästarna. Man kan skönja en helt ny politisk scen där de gamla draghästarna förlorar mark åt både höger och vänster. Dagens situation med opålitliga majoriteter kommer att växa ytterligare och nya partier växer stort. Förr fanns de stora tunga partierna som man kunde luta sig tillbaka mot och få en samhällelig stabilitet nu känns det otryggare och flaxibelt. Globalt har vi miljöhotet och inom rimligt avstånd flera krigszoner som stör vårt samhälle. Inget parti som vill överleva kan nog tillåta en ökad invandring sarare kommer de som är återhållsamma med invandring vinna röster vi måste konsolidera landet och trycka tillbaka större invandringar. Alla mår bättre av att verka i sin hembyggd och bygga vidare på fädrens skapande. Miljöhotet är ett värre problem att brottas med och där finns flyktinghotet också och det kan man inte stoppa av många skäl. Men miljöhotet är enklare att lösa eftersom en timmes solljus mot Jorden ger oss all energi vi behöver under ett år. Det finns massor av lösningar som den smarte kan finna och utveckla, olja och kärkraft är den oklokes val. Vi fyrtiotalister som snart ska dö ska nog bara bidra med våra erfarenheter.

För drygt hundra år sedan fanns det folk och även bildat sådana som hade makt som trode på trollkonst och i någon guds namn slog ihjäl dessa arma kvinnor som fick benämningen häxor. Fortfarande idag finns det folk som tror på gudar och andar av alla möjliga slag. Är det inte dags att sätta stopp för denna obildade gudstro och ta itu med utbildningen i våra skolor. Vi som blivit över sjuttio år och inte sett några gudar eller andar under vårt långa liv är de högst utbildade i denna fablernas värld. Det är miljöförstörande att bygga stora tempel och stort nederlag för humanismen att tro på svammel om gudar. Nu kommer det folk hit med dessa trolldomsläror och fördärvar vårt samhälle. Folk får givetvis tro på vad de vill men de kan inte vara tillåtet att fara med osanningar om andar och gudar som enbart är fantasier och sjuka tankar. Humanism och kärlek det är verklig religion inte gudar och andar.

När man funderar över hur gammal skulle min far bli när han fyller år i augusti och svaret blir etthundranio år då står det klart att man sjäv befinner sig på finalen i livet. Krafterna sinar men den intellektuella styrkan är spetsigare än någonsin men helt klart är att man befinner sig på reträttplats och har gjort sitt. Glöden att kämpa har tagit ut sin rätt och det är dags att dra sig tillbaka från de sista uppdragen i livet och fundera över hur det blev såhär. Mina två största sanningar i livet där avståndstagandet bara blivit större ju äldre jag blev. Den första sanningen är avståndstagandet från all religion och sagoböcker som biblar koranen och allt vad de benämns det har jag definitivt lämnat. När man har levt ett helt liv borde man sett något av detta om det funnits något och jag har inte sett något tecken fastän jag varit död med stannat hjärta och återupplivad av ambulanspersonal och vetenskapen. Av erfarenhet och med stöd av vetenskapen kan jag lägga religionen åt sidan och det är inget för bildat folk. Den andra sanningen är totalitära stater som inte har något att göra bland utbildade människor. Jag känner bara ett stort avståndstagande till dessa totalitära stater och hyllar demokratier och humanism som de begåvades högborg och mänsklighetens nirvana.

Sverige går på lågvarv några har återvänt till sina arbetsplatser och politikerna är på ledighet endast några få som har till uppgift att hålla grytan kokande finns kvar i debatten. Den stora politiska frågan idag är nedläggning av cementtillverkningen på Gotland där märkligt är att den inte vräker in på den politiska banan. Vad blir det kvar av en välfärdsstat om den inte ens har en egen betongfabrik, det kan bara bli katastrof. Vi har ju Gotland som ligger likt ett hangarfartyg mitt i Östersjön med välfärdssamhällets viktigaste produkt, betong den tänker några stollar förbjuda vilket är lika tokigt som att lägga ner all veteodling. Sverige behöver betong och vår fina högproducerande fabrik på Gotland. Det måste gå att producera cement utan att tllföra miljöförstörande produkter. Mina bästa politiker vi har ett osänkbart hangarfartyg i Gotland och obegränsad tillgång på betong rusta upp den fina välfärdsön och försvarsön där har ni vår skydds- och välfärdscentral.

Plötsligt sa det bara stopp och en dödlig smitta var över oss och hela världen. I början var man lite skeptiskt det här kan väl inte vara så farligt så tog det fart två gånger och den andra gången började man begripa att den var var på dödsjakt på oss fyrtiotalister och äldre. Rapporterna skrämde och det blev ungefär femton tusen äldre som strök med. Vi är nu alla som vill vacinerade och till stor del skyddade från det hemska viruset. Segt och sakta återvänder livet men vi har samtidigt blivit äldre och hälsan är inte i högform men vi ser ljuset i tunneln. Vi som levt i sjuttiofem år har inte sett något liknande under alla dessa år. Det är bara att hoppas på att tillträdande generationer har lärt sig något om hur man hanterar supersmittor i en global värld utan gränser. Jag tycker massvaccinationerna gick suveränt bra i befolkningstäta områden som Stockholm där mässhallar fungerade utmärkt som massvaccinationernas Mecka. Suveräna bokningssystem för oss som kan den nya tekniken lite sämre för de som inte hängt med i utvecklingen men en bra träning inför framtiden blev det 2021 års massvacinering.

Det är härligt att vandra i min bardoms sommarstugeområde sjuttio år senare och minnas alla tomter och små sommarstugor en och annan mindre villa fanns också. Alla härliga sommarminnen och äventyr i de omgivande bergen. Jag minns en grannstuga där bodde några flickor som hade mist sin pappa han hade åkte med den buss som körde av bron till Lilla Essingen. Det var inte så lätt för en arbetarfamilj att bli av med sin familjeförsörjare 1950. Jag minns att jag lekte med vördnad med dessa flickor som jag inte minns namnet på. Deras tomt har blivit allmänning efter att en motorväg parallelt med E4 planerades gå över våra tomter. Jag minns också en fin kille som på familjens semester blev överkörd av en buss i Skåne när han var ute och cyklade. Det hände fantastiskt mycket i detta kvarter tio kilometer från Slottet. En kompis blev miljardär efter att ha flyttat till Canada med sin fästmö och en svensk uppfinning. Sen var det grannen som var brevbärare i området som retade mig med att uppmana till att sjunga ”Glada vi till skolan gå”. Jag måste nog erkänna att jag gillade bättre att klänga i berg och åka skidor. Vart tog alla sötaspänstiga flickor vägen. Ja jag är åter på barndomens stigar och det känns så bra men alla våra dåvarande bostäder i Snättringe och Södermalm är rivna och borta från det synliga men marken finns kvar och ett flaggstångsfäste. Trösten i den bedrövelsen är att jag bor i nästan samma kvarter i ett hus från 1920-talet som jag med egna händer tagit till dagens årtionde och det känns så bra att bo här där det började och skall sluta.