[No text]

Jag kan bara säga att det är fantastiskt att ha fått uppleva denna fina plats i Universum. Ett liv är ju som en saga man får ju uppleva en massa dagar alltifrån det man inte begrep någonting och började känna mänsklig värme och med förundran tittade sig runt omkring. Jag har än idag en stor porslinstallrik som jag som ”nyfödd” kikade upp mot på väggen. Jag minns att jag inte fick ihop den med mina små ögon, jag såg en borg omgiven av vatten och något som stack ut i vattnet som jag inte begrep då men det var ju uddar som stack ut i sjön. Har man inga syskon har man kusiner som sina syskon i början av livet men sen reser sig livet och man träffar unga kvinnor som man blir förälskad i och nu ångrar man sig att man inte ”bet sig fast” utan sökte nya erövringar. Sen helt plötsligt hamnar man i en trerummare och är gift och sjunker ner i soffan med hyresbidrag i miljonprogrammet och blir urtråkigt ointressant för sin partner. Efter några veckor är man plötsligt i händelsernas centrum igen och nya förälskelser uppenbarar sig. Tryggheten i livet långsiktigt blev inte hela familjen, det blev barnen, arbete och karriär som gav tillbaka det man satsade och mycket därtill. Men alla dessa människor man träffat har ju betytt mycket de flesta har varit upplevelser och några har varit som att springa in i en spikmatta. I stort har resan på jordklotet i universum varit en fantastisk resa, till vilken nytta kan man spekulera men kul har det varit och jag har gillat resan men snart är den över och andra tar ut kursen och jag önskar dem ”en god tur”, livet är alla dessa dagar.

Jag vandrar på ålderns höst på min barndoms vägar i Snättringe men min fina lokalväg har omvandlts till genomfartsled med stora ledbussar och ganska tät trafik särskilt på helgerna då alla ska ut och åka. Det är massor med människor som bor här nu i fina villor men alla mina vänner har flyttat eller dött. Jag minns Helge lumparkompis med min far i Värmland de hade nog många fina minnen med alla kvinnorna i byarna under beredskapen. Helge hade ett enbilsåkeri med lastbil så han fick hjälpa alla i Snättringe att köra hem möbler sand och gods på helgerna. Jag går förbi Helges hus vid Göta Landsväg där någon helt främmande familj bor nu i ett hus som blivit minst tio gånger dyrare. Jag vandrar vidare och kommer förbi Postiljonen Nils-Magnus hus som låg vid Tallvägen, numera Snättringeleden och alltid var öppet för besökare och lek med hans många barn. Även det huset är stängt för där bor någon som vi inte känner numera. Jag svänger ner till höger och där ligger fortfarande Östanvägen och några hus in ligger Bertils hus där min kompis Lasse var son. Där skedde det stora de köpte en TV som samlade hela kvarteret till fest med Sigge Cirkus och tiotusenkronorsfrågan. Deras hus blev fullt med folk och ungar och trevlig gemenskap uppstod i gillesstugan. Husen och alla minnen står kvar men människorna och lyckliga gatan är försvunnen.

Det har passerat många livscykler på jordklotet man ser dessa på museer och i TV program. Fantastiska varelser har trampat på denna jord och de flesta är vi glada att ha undvikit. Det har som vi dominerat vår jord och de svagare de har gått under och tillslut har den starkare varelsen också fått lämna sin plats. Nu är det vi människor som behärskar planeten och hur länge varar den makten. Hur det än blir så kommer vår tid att lämna kvar plåtskrot i form av söndriga bilar och transportmedel och några kranier hittas i någon öken som tidigare var ett träsk. Årtusenden bildar miljontals år och så kommer en ny ”civilisation” innan universum exploderar. Vår tid här på jorden är inte lång i jämförelse med universums horisont men vår tid är nu och måste göras så angenäm som möjligt. Det är omöjligt för oss att uppleva universums horisont och när man ser på detta ur ett vetenskapligt perspektiv då blir religion i mänsklighetens filosofi fullständigt idiotiskt och obildat. Vi lever i alla fall på en fantastisk planet som får oss att njuta av dagen och omgivningen.

Jag tycker mina dagar går åt att belasta vården det är svagheter både här och där, men så är det väl på ålderns höst. Men det är ett vänligt utbildat gäng man möter som har sina apparater av det mest finurliga slag. Förr var det ju alltid läkaren som skulle görat nu är det sjuksystrar som sköter den avanserade apparaturen på ett föredömligt sätt. Vårdcentralen är inte i offentlig regi den är i privat regi och där jag varit har den skötts exemplariskt. Alltmer kan man göra hemma via datorn eller blodtrycksmätare och många fler maskiner. Min tid här på jorden har förändrats mycket när det gäller vård och tidigare akademiska högkunskaper, det sköter jag, obildad själv genom några knapptryck på min dator eller mobil. Jag minns min bardoms läkare, Hulting tror jag han hette eller barnsjukhuset på Ringvägen, Samariten hette det. Där fick jag dåtidens rekommenderade vaccin. Nu har man gjort sin plikt som svensk och genomfört ett yrkesliv, avverkat ett halvt äktenskap och satt några nya ansvarstagare till världen. Efter sjuttiofem år nöter jag på vården och den nya tekniken som är suverän.

Nu när man gått i sin lilla värld i två år känns det som att ha huvudet under armen när man ska dra igång alla verksamheter. Vi som har fått en del andra smällar blir lite extra sega och återhållsamma och skjuter det mesta till morgondagen. Våra föreningsaktiviteter har dragit igång och alla beter sig lite försiktigt mossigt. Det verkar vara skillnad för de som går på krogen de håller igång halva nätterna och verkar var i behov av en antabuskur mot alkohol. Vi som är i dödens cirkel kring de 75 åren är mest glada för att vi fick våra sprutor och får några dagar till uppe på jordklotet. Men åldern tar ut sin rätt och det mesta är ganska så tröttsamt och det är tur att man gipsat och renoverat huset för det är inga älsklingsprojekt längre. Men de som lever vidare kan förvänta sig en helt annan värld än den vi fyrtiotalister byggde. Energin för transportmedel och miljön är spännande framtidsutmaningar som kommer att se helt annorlunda ut och det vore spännande att kunna kika in i år 2121 så kommande generationer har en del ”att bita i”.