På 1950 talet hade inte kvinnorna det så lätt hade de ingen längre utbildning så var det städning som gällde och mannen stod för familjens huvudinkomst. I min barndom var det så min mor tog Binkomsten ochdet var städning. Jag fick följa med till spännande ställen och i tioårsåldern hade hon ett städuppdrag på ”klicheanstalten” på Gamla Brogatan i Stockholm. Det var ett ställe där de skapade metall klichéer som tryckte bilder i tidningar. Det intressanta med den här klicheanstalten det var att de skapade bilder till ”Pin Up” tidningar. Inget som en sjuåring hade så stort intresse av men små grytor har också öron. Jag hörde och förstod att det här var svåra frågor som jag hörde kvinnornas värderingar av men inte förstod det innersta av. Det fanns ju inga bilder av de nakna utvikna brudarna, det var bara metallplattor med stereotypa bilder. Någon gång kunde jag hitta spännande tryckta bilder i någon sophög med här på klicheanstalten skapades metallplattor för tryck. Jag hörde de vuxna kvinnornas kommentarer och med åren begrep jag mer och mer av pornografin men inte dess yttersta innebörd. Det var ju inte dagens pornografi utan vackra nakna kvinnor som mer var fina konstverk än porr. Så gick det till på femtiotalet ganska oskyldigt men lärorikt för en levnadsglad tioåring 1956.

Man blir deppig av Rysslands agerande de ger sig på ett litet land ett litet folk som vill leva i fred i sin lilla del av världen. Vad gör det Moskva om man inte behärskar Ukraina de har ju så enorma landmassor till sitt förfogande. Men det visar hur liten människan är som styr, jag trodde mänskligheten kommit lite längre i sin utveckling än att vilja ha all mark. Som fyrtiotalist har jag levt med hotet från Ryssland, militärtjänsten var inriktad mot hysteriskt försvar från ett ryskt anfall. Då var det Kommunismen som var idiotin nu vet man inte vad det är som driver krigshetsarna i Ryssland. Vi har större problem på det här klotet än att invadera andra länder, vi har miljön och mänsklighetens överlevnad att kämpa för då börjar en oklok man krig. Jag förstår inte den intellektuella nivån i Kreml och under militärmössan. Tråkig utveckling av världen.

Dagarna tickar på och det händer inte så mycket. Det är ju så att åldern tränger på och man har inte så mycket med framtiden att göra. Visst tycker man saker men man är ju död när det genomförs och det är ju ungdomen och de medelålders som ska vara pået. Man är ju på finalen och behögver inte så mycket, kläder har man ju i alla storlekar och mat behöver man inte så mycket. Livet är ju en fantastisk resa uppförsbacke och utför och nu är det bara hälsan som betyder något. Landstinget står ju för den inopererade hjärtstartern, hörapparaten och rollatorn. Glasögonen har man fått bekosta själv och något får det väl kosta att leva. Utlandsresor är ett passerat skede nu blir det en resa in till huvudstaden möjligtvis. Man är ju i ett skede av eftertänksamhetens kranka blekhet och visst har man gjort sina misstag och träffat på misstag som tyvärr uppdagas när det är för sent. Men det har rullat på ändå en en del livsavgörande händelser kunde man vara förutan. Det har blivit kul ändå och ännu mer livgivande. Men min erfarenhet är att vi sårar varandra när vi byter livsspår. Nu ser man tillbaka på många spännande och utvecklande äventyr som man inte vill vara utan. Dagens äventyr är att vandra utmed passager där indianlek och senare kärlek kom igång, händelser som man inte vågar tala om, inte för att de var förbjudna med hedern skulle skadas djupt men minnet stimuleras fint. Ett liv är fullt av högpunkter som nu tonar ut i ett dunkel.

Längdskidor är inget vidare för svensk valla på kinesisk snö det blev mediokra insatser. På puckelpistsnö i kombination med akrobatik blixtrade det till och blev guld likaså blev det succé på kinesisk is där blev det ett guld till för en svensk. Det har börjat ganska bra för vårt lilla land men det känns främmande med Kina. Skidspåren går inte skogen bland tall och gran de går över trädlösa fjäll där spåren ligger på motorvägsliknande grund fint men tråkigt. Ingen tvekan om att det är fina arenor och välskötta tävlingar. Kina kan numera och det är välskött det är ju bara början. Sverige har ju tappat i vintersport så vi får se vad kommande dagar har att bjuda på men det har börjat bra.

Är det förtidigt att ropa faran över i smitto eländet och kan vi återvända till våra danssammankomster och motionera samt njuta av härlig musik. Är faran verkligen över för den här gången, jag är tveksam och förordar sakta framåt. Det har varit besvärligt kanske inte med sjukdom för flertalet men ångesten har tagit hårt på samvaron och den sociala utvecklingen som verkligen har ruttnat sönder i all isolering vi människor måste kunna ta på varandra och kramas och nu vankas det utveckling. Jag kan bara ge vår regering och myndigheter väl godkänt för de åtgärder de vidtagit vartefter. Det har varit sansade åtgärder och inte panikstängningar. Jag blir lite ledsen på de som vill göra panik av den rådande situationen jag tror inte det är en svensk modell. Här gäller vetenskap och beprövad verksamhet och det har man hållit fast vid. Det har varit lite gnissel men det får man räkna med men i stort har politikerna skött sig väl. Nu när restriktionerna släpps fria då gäller det att lugnt och metodiskt vandra vidare mot ett normalt Sverige och det är inte en stor fest första veckan.