Det man trodde var historia är nu förstanyheter det är som vålnader från hundra år tillbaka gör ny entré. Första galna entrén gör en kommunist fascist som med gamla stridsvagnar skjuter sönder bostäder för hundratusentals arbetare i Ukraina. Man trodde inte att en stat som hade plågat av kommunism skulle orka stå emot en fascist från Ryssland men det gör en stat ledd av en amatörpolitiker och jag tror att folket kommer att knäcka kommunistfascisten från Ryssland. Med enkla vapen bjuder de hårt motstånd och låt oss hoppas att detta är slutet på detta krigselände som trakasserat oss demokrater i många hundra år. Det andra gisslet från nittonhundratalet är miljön och vår brist på miljövänliga drivmedel till våra fordon. Här bryts många krafter och det finns ingen riktig ledstjärna än sol, vind och vatten. Universum bildades av enorma vätgasmoln och där fanns urkraften som vi borde kunna använda miljövänligt. Det går ju att köra bil på vatten eller den vätgas som finns i vatten. Kan vätgasen ha byggt upp vårt universum så kan den transportera oss människor i några miljoner år till. Det gäller att satsa rätt nu och det är Tekniska Högskolor i alla större städer då kan teknologerna bygga ett klimatsmart och miljövänligt samhälle. Vi får se hur det går.

Dagens situation när ett stort rikt land ger sig in i ett utrotningskrig av en befolkning ger oss all anledning att bygga upp ett eget kraftigt folkförsvar med ”killerinstinct”. Vi behöver en kraftfull värnplikt med återkommande utbildningar med en tuffare utbildning där all kraft riktas mot att förgöra en inkräktare och det gamla ”kommisförsvaret” skrotas med knäppta knappar och löjligt putsade skor. Den typen av försvar är en fånigt okunnig lära vi behöver soldater med förakt för en inkräktare och med mod att förgöra denne. Vi behöver inga parader och marcher vi behöver folk som kan anfalla och förgöra en inkräktare till sista man samtidigt som vi behöver folk som återgår till ett socialt liv efter en krigsupplevelse. Det är inget lätt uppdrag att göra den tullipanarosen men ett är klart att min tids ålderdomliga försvar är passe´.

En god vän visade mig på en meterstock när vi var i femtioårsåldern hur många streck det var kvar till 80 cm, dvs 80 år som är en vanlig ålder att uppnå. Det blev lite läskigt då och nu är det nästan ruggigt när man snart har passerat 76 cm. Ett fåtal av oss passerar hundra cm men det stora raset är mellan 75 och 85 år/cm. Nu när man har slutat bygga och renovera då kan man klippa av en cm varje födelsedag och meterstocken ser för ynklig ut det är inte många cm var till hundra. Man får trösta sig med att det har varit ett ganska kul liv och man har också råkat ut för några praktsmällar i bröstet och på käften något oförtjänt tycker man ju själv några håller med och andra tycker det var välförtjänt. Om man bortser från alla smällar och meterstocksångesten så har man haft mycket kul och fint också. Jag kan inte säga att jag gått till dukade bord utan det har varit en spännande kamp där jag tagit risker och prövat möjligheter som jag inte varit riktigt vuxen men ändå klarat av svåra utmaningar och ångest. Det har kostat några förhållanden som gjort ont men det var det värt det blev bara bättre efter varje förlust men det stökar till resten av privatlivet. Det har varit en spännande resa att leva sjuttiofem år på Jorden en underbar planet. Jag hoppas kommande generationer kan vårda denna fantastiska plats för många kommande generationer så de får utmana livet, vinna kärleken och se alla dessa soluppgångar och skymningar det har varit fantastiskt.