Om webbplatsen | Kontakt

Välkommen till gunnheden.se

På min hemsida kommer jag i bloggform att framföra mina personliga åsikter om inget annat anges. Förutom aktuella funderingar har jag några specialområden som framgår av länkarna ovan och som jag särskilt kommer att kommentera.

Välkommen till min hemsida!

Livet det var alla dessa dagar

Jag kan nog inte beskriva en livstid bättre efter sjuttiofem år har man set det mesta och fått uppleva denna glädje och oförrätter som susar förbi. Det största som hänt i samhället för mig är datoriseringen. Där fanns ju allt samlat som jag behövde intellektuellt för att klara av livet, jag fick ju inte examen men kunskapen fick jag på en liten bildskärm. Det var språk, litteratur, fysik, kemi och vetenskap på högsta nivå. När jag skulle bygga till mitt hus så är det viktig att det blir räta vinklar och då behövde jag Pytagoras sats för att få det i räta vinklar och den satsen hade jag ju glömt sedan trettio år. Med datorns hjälp var det fixat på en minut plus en del tankearbete men sen var det klart. Det är ju stort att vi har all världens kunskap i vår lilla mobil. Datoriseringen är det största som har hänt mänskligheten. Här har jag min dator och min hemsida och det jag skriver kan folk läsa direkt efter utlägg i både Brasilien och Kina. Ja datorn är stor och World Wide där får jag kunskap, underhållning och nyheter. Jag läser morgontidningen på en stor skärm där jag kan förstora texten så den går att läsa när jag ser dåligt. Jag har världens TV kanaler i datorn och får alla nyheter hem i rummet. Jag kan prata med vänner på andra sidan jordklotet besöka all världens bibliotek. Förutom allt mänskligt som kärlek till anhöriga är datorn det största som har hänt mig och jag dristar mig att säga att så är det för de flesta numera, tänk efter.

Livet återvänder efter pandemin

Igår var det en trevlig återförening i Tullveteranerna vi var 56 medlemmar som samlades och fick förutom fin gemenskap information om nya Tullverket. Det skakar om lite i fyrahundraåringen men i det långa perspektivet är det en liten västanfläkt som skadar några och glädjer andra. Vi som gett livet åt tullverksamheten kan bara hoppas att förändringarna för effektiviteten framåt. Tänk om vi legat kvar på organisationen från år 1636. Det fina var att träffa alla gamla kollegor som vi delat dagen med visst hade vi olika åsikter ibland men det förde verksamheten framåt och det dåliga är passerat. Jag kunde också fundera över vilken utveckling vi alla fått och nu på ålderns höst är vi alla akademiker av klass. En fin kväll att minnas i vänners sällskap och nu börjar planeringen för år 2022. Den andra stora händelsen var att vi efter 100 år fick en kvinnlig statsminister som inte hann tillträda innan hon tvingades avgå. Tråkigt att det blev så embarmligt fastän det vimlar av kvinnor i Riksdagen. Det är en sämre kvalitet på dagens riksdagmän än någonsin som nu ställt till med kaos och gjort Riksdagen till en fars. Det är nog hög tid att flytta fyraprocentsspärren till tio procent, småpartierna klara inte att få fram kompetenta ledamöter och det är inte akademiker utan snarare svetsare verkar det som. Det skadar inte med lite skit under naglarna när makt ska skapas. Centern och Miljöpartiet har loggat ut och Riksdagens kompetens har aldrig under min livstid varit så låg som nu.

Tredje Covidsprutan

För ett år sedan var det ovisst hur det skulle bli med vaccination mot den ruggiga kinasmittan som spritt sig över hela världen. Nu är det den 25 november och jag fått min tredje spruta mot eländet. Jag kan bara tycka att världen och särskilt Sverige agerat förtjänstfullt mot medborgarna. Även vi åldringar har fått vårt vaccin på ett effektivt sätt. Det finns några ”vänner” som vägrat ta vaccin vilket jag tycker är synnerligen oförsvarligt särskilt när omkring 16 000 människor i SE avlidit innan vaccinationen kom. Ett beteende som är omänskligt egoistiskt och klandervärt. När jag ser på sjukvården kan jag bara ge dem högsta betyg. De har gett oss allt de har och jag känner stor sympati för våran sjukvård. Jag känner stor tacksamhet för den tredje sprutan jag fick idag på ett smidigt sätt, jag bara gled in på sjukhuset och fick min spruta på enklast tänkbara sätt utan krånglande byråkrati. Jag blir bestört när jag hör högutbildade vänner som vägrar vaccin, de är ju någon slags mördare när de går omkring och smittar folk, nu är det ju så att tiden har gett det utslaget att nu kan de bara smitta varandra, vi övriga är ju vaccinerade.

Hösten rullar in

Nu är det dags för vinterdäcken, förr en baggis som man klarade av i ett nafs. Nu är det jobbigare det är tungt och byngligt att släpa fram fälgarna och svårare att få i bultarna i rätt gängfäste. Man är väl lite snål som sköter sånt på egen hand nästan, det kostar ju inte många kronor att leja för jobbet i något tält som nu rests. Jag minns åren då jag legat och krypit i snön med blåfrusna fingrar och pillat dit den iskalla bulten. Nu är det lite varmare på höstarna och man behöver ju inte vänta in snön av snålhet. Jag tror jag aldrig nött ut mina snödäck på någon av mina kanske tjugo bilar som passerat revy och tömt min kassa. Jag väntar i skrivande stund på vänlig och behövlig hjälp det är ju inte så bra att kämpa själv med detta då hjärtat har stannat en gång tidigare. Jag tycker det är bra med dubbdäck i dessa tider då det inte är så mycket snö men oftast mer av isgata. Vi får se hur det går för något år sedan var jag så stark så jag drog av bulten, förmodligen var det för mycket kopparpasta på gängorna som orsakakade skadan och inte min gamla gubbmuskler. Ja om fem månader ska dom av igen då uppstår samma vånda. Man har ju inte så mycket att våndas över på ålderns höst då kan ett däckbyte bli ett tungt tryck. Vi får se om jag överlever prestationen även i år.

Halloween

Det är nya underliga ceremoni dagar vi inför när det hänger skelett i trädgårdarna och ruggiga monster ställs ut. Vad är det man firar är det möjligtvis den egna rädslan för döden man försöker undkomma genom att pigga upp det hela med lysande pumpor. På något sätt är vi väldigt lika de som levde här i tidig stenålder med sina riter och våldsdåd. Samtidigt som religion blivit passé har den här typen av hyllningar och firande blivit alltmer populär. Nu i denna vecka firar vi Alla Helgons Dag genom att tända lyktor på våra döda släktingars gravar i lite mer ordnade former och ägnar våra tankar till våra döda släktingar. Det känns bra för mig men Halloween är mer som ett skämt på den seriösa skalan. Det är mycket trams med helger och helgon, religion blir alltmer icke trovärdiga historier som faller bort från det civiliserade samhällets normer. Men ljus och ljuskedjor på balkongen ger oss lite tröst i den mörka nord och snart kommer julgranen upp och ger trygghet och julklappar i många hem. Religionen behöver jag inte men ljuskedjorna ger nytt liv i gubben.

Vätgas finns i allt vatten!

[No text]

Alla dessa dagar är mitt liv

Jag kan bara säga att det är fantastiskt att ha fått uppleva denna fina plats i Universum. Ett liv är ju som en saga man får ju uppleva en massa dagar alltifrån det man inte begrep någonting och började känna mänsklig värme och med förundran tittade sig runt omkring. Jag har än idag en stor porslinstallrik som jag som ”nyfödd” kikade upp mot på väggen. Jag minns att jag inte fick ihop den med mina små ögon, jag såg en borg omgiven av vatten och något som stack ut i vattnet som jag inte begrep då men det var ju uddar som stack ut i sjön. Har man inga syskon har man kusiner som sina syskon i början av livet men sen reser sig livet och man träffar unga kvinnor som man blir förälskad i och nu ångrar man sig att man inte ”bet sig fast” utan sökte nya erövringar. Sen helt plötsligt hamnar man i en trerummare och är gift och sjunker ner i soffan med hyresbidrag i miljonprogrammet och blir urtråkigt ointressant för sin partner. Efter några veckor är man plötsligt i händelsernas centrum igen och nya förälskelser uppenbarar sig. Tryggheten i livet långsiktigt blev inte hela familjen, det blev barnen, arbete och karriär som gav tillbaka det man satsade och mycket därtill. Men alla dessa människor man träffat har ju betytt mycket de flesta har varit upplevelser och några har varit som att springa in i en spikmatta. I stort har resan på jordklotet i universum varit en fantastisk resa, till vilken nytta kan man spekulera men kul har det varit och jag har gillat resan men snart är den över och andra tar ut kursen och jag önskar dem ”en god tur”, livet är alla dessa dagar.

Min väg finns inte längre!

Jag vandrar på ålderns höst på min barndoms vägar i Snättringe men min fina lokalväg har omvandlts till genomfartsled med stora ledbussar och ganska tät trafik särskilt på helgerna då alla ska ut och åka. Det är massor med människor som bor här nu i fina villor men alla mina vänner har flyttat eller dött. Jag minns Helge lumparkompis med min far i Värmland de hade nog många fina minnen med alla kvinnorna i byarna under beredskapen. Helge hade ett enbilsåkeri med lastbil så han fick hjälpa alla i Snättringe att köra hem möbler sand och gods på helgerna. Jag går förbi Helges hus vid Göta Landsväg där någon helt främmande familj bor nu i ett hus som blivit minst tio gånger dyrare. Jag vandrar vidare och kommer förbi Postiljonen Nils-Magnus hus som låg vid Tallvägen, numera Snättringeleden och alltid var öppet för besökare och lek med hans många barn. Även det huset är stängt för där bor någon som vi inte känner numera. Jag svänger ner till höger och där ligger fortfarande Östanvägen och några hus in ligger Bertils hus där min kompis Lasse var son. Där skedde det stora de köpte en TV som samlade hela kvarteret till fest med Sigge Cirkus och tiotusenkronorsfrågan. Deras hus blev fullt med folk och ungar och trevlig gemenskap uppstod i gillesstugan. Husen och alla minnen står kvar men människorna och lyckliga gatan är försvunnen.

Det har passerat årmiljoner på jordklotet!

Det har passerat många livscykler på jordklotet man ser dessa på museer och i TV program. Fantastiska varelser har trampat på denna jord och de flesta är vi glada att ha undvikit. Det har som vi dominerat vår jord och de svagare de har gått under och tillslut har den starkare varelsen också fått lämna sin plats. Nu är det vi människor som behärskar planeten och hur länge varar den makten. Hur det än blir så kommer vår tid att lämna kvar plåtskrot i form av söndriga bilar och transportmedel och några kranier hittas i någon öken som tidigare var ett träsk. Årtusenden bildar miljontals år och så kommer en ny ”civilisation” innan universum exploderar. Vår tid här på jorden är inte lång i jämförelse med universums horisont men vår tid är nu och måste göras så angenäm som möjligt. Det är omöjligt för oss att uppleva universums horisont och när man ser på detta ur ett vetenskapligt perspektiv då blir religion i mänsklighetens filosofi fullständigt idiotiskt och obildat. Vi lever i alla fall på en fantastisk planet som får oss att njuta av dagen och omgivningen.

Vår tid är mest i vården!

Jag tycker mina dagar går åt att belasta vården det är svagheter både här och där, men så är det väl på ålderns höst. Men det är ett vänligt utbildat gäng man möter som har sina apparater av det mest finurliga slag. Förr var det ju alltid läkaren som skulle görat nu är det sjuksystrar som sköter den avanserade apparaturen på ett föredömligt sätt. Vårdcentralen är inte i offentlig regi den är i privat regi och där jag varit har den skötts exemplariskt. Alltmer kan man göra hemma via datorn eller blodtrycksmätare och många fler maskiner. Min tid här på jorden har förändrats mycket när det gäller vård och tidigare akademiska högkunskaper, det sköter jag, obildad själv genom några knapptryck på min dator eller mobil. Jag minns min bardoms läkare, Hulting tror jag han hette eller barnsjukhuset på Ringvägen, Samariten hette det. Där fick jag dåtidens rekommenderade vaccin. Nu har man gjort sin plikt som svensk och genomfört ett yrkesliv, avverkat ett halvt äktenskap och satt några nya ansvarstagare till världen. Efter sjuttiofem år nöter jag på vården och den nya tekniken som är suverän.

Arkiv