Jag har summerat 72 år av mitt liv de första fem var mer som en dröm men resten av åren finns där någonstans. Jag har skrivit ihop mitt liv och det finns där på något USB minne mer eller mindre i detalj. Jag börjar vid slutet idag och inser att dö är lätt jag bara stupade mitt i steget på tunnelbaneperrongen Stadion i Stocholm när hjärtat stannade. Efter ett långt möte i en förening sprang jag iväg utan uppvärmning och då blev det ”syntax error” i hjärtat som stannade. En god vän körde igång med hjärt lungräddnining så revbenen sprack det räddade min hjärna och efter en kvart kom hjärtstartern och fick igång hjärtat i ambulansen fyra veckor senare upplevde jag att jag var vid liv. Efter det är jag inte rädd att dö det blir bara tyst, inga gudar och andar uppenbarar sig man bara finns inte, tyst och härligt inget jävla liv som kräver inkomst, bostad, kärlek det blir bara tyst.

Livet är fantastiskt med åtrå, sex och barn, karriär och man vill erövra allt man blir aldrig nöjd förrän man kan ta ett steg bakåt och det är ett steg framåt när man står vid ett stup.

Jag har träffat många fina kvinnor i mitt liv de har varit fantastiska och några har varit svikare och inte mycket att ha de har levt i fablernas värld och inte begripit sitt bästa. Jag har också varit en svikare och det känns inte bra när man svikit ett förtroende inför en fin människa. Sånt är livet och det rullar på jag ett skillsmässobarn hade bestämt mig för att inte skiljas men så blev det utan min förskyllan. Jag led helvetes kval som liten av att sakna en far och hade jag vetat att jag skulle skiljas hade jag inte gift mig, det är ett svek mot barnen, det sveket stod inte jag för i alla fall. Livet det är alla dessa dagar och inte någon TV serie.

Att ta ett steg bakåt kan vara ett steg framåt om man står vid ett stup det känns nära nu!

Gott Nytt År alla vänner!