När man ser statistiken över antalet skilsmässor och det antal år de förälskade håller ihop så måste nog nuvarande funktion äktenskap vara passé. I tidningen ser vi påkostade brudar och brudgum med stora leenden och det är ju fint. När vardagen kommer så går det åt helsike. När barnen kommer och passionen avtagit och ögonen glider åt andra håll och gräset på grannens gräsmatta verkar grönare ja då är det början till slutet. Slutet kommer och i storstäderna går det fortare än på småorter.
Det skulle vara intressant att väga in antalet samboende i statistiken och få en skilsmässostatistik mer i tiden. Det är ett konststycke att vara ihop ett helt liv och är det möjligt för en människa att hålla sig till en partner under hela livet. Jag tror att få klarar det. Skall ett äktenskap hålla måste man nog låta bli att se partnerns snedsteg och vara väldigt tolerant och resonerande om vardagens utmaningar. Det är ett fåtal människor som klarar alla blindskär. Jag tror att det behövs något annat än dagen plastbröllopp med billig skumpa och kulisser.
Många tycker nog att jag är väl cynisk men det verkar som om ett bröllop är det säkraste sättet att få ett förhållande att gå åt helvete.