Dagen och världen blir alltmer inskränkt alla bara snackar Corona eller Kinasjukan det börjar bli påfrestande. Jag har levt mitt liv som jag gjort sedan 1988 och handlat mitt dagliga bröd som vanligt i mina affärer. Mina stimulerande möten i arbetslivet och numera i pensionärsorganisationerna har tonats ner och nästan försvunnit. Det är datormöten på ZOOM och telefonkonferenser, inga sammankomster med alla medlemmar med kulturaktiviteter och en bit mat och vin. Det babblas om politiker och kändisars besök i affärscentrum och utlandsresor så det står mig upp i öronen. Alla gör nog så gott det kan men alltid ska ”bror duktig” kliva fram på arenan fastän hon är helt obehövlig. Jag väntar på vaccinet så vi kan starta om vårt liv och börja leva igen. Visst lever vi men det är lite inskränkt, vi i den utbilda världen kan inte umgås med folk som som äter fladdermöss och drabbas av förskräckliga pandemier. De kan leva sitt liv och vi vårt så blir alla nöjda.