Hösten och vintern blir värre för vart år åldern stiger, jag vet inte om det är en känsla med stigande ålder. Först ger mörkret lätt ångest sen kommer kylan och snön med mer helveten. När man blivit sjuttiofem dör man lätt vid ett skottarpass, den pressen har blivit mindre när snön uteblir. Men nu ser man de små blommorna krypa upp i gräset och det skapas nya tider. Hjärtat blir inte starkare men själen växer för var dag solen går upp tidigare och blänker in på sidan av rullgardinen. Ja det känns skönt att det blir bättre i naturen även när gubbkroppen åldras mer och mer. Våren är en mäktig tid då har våra gamla kroppar överlevt ännu en vinter men mars och april är månader med stor dödlighet för oss gamlingar. Nu kan vi se videkissarna burra upp sig och de vackra påskliljorna bryr sin inte om några minusgrade, jag ser bladen på tullpanerna sträva upp ur mullen men det är inte riktigt färdigt det tar någom månad till innan det blir full fart. Ja det är bara att bita sig fast så länge det går.