Hade det kommit en flyktingström från Norge med omkring 100 000 norrmän är jag övertygad om att varje svensk ställt upp till hundra procent. Detta beror på närheten och ländernas samhörighet. Närhetsprincipen är oftast en viktig komponent eftersom grannar som har ett normalt umgänge gärna hjälper varandra.

När det gäller flyktingar från Mellanöstern och Afrika finns inte den närheten utan det är personer som vi inte riktigt känner igen oss i. Jag tror att det mesta i flyktingmotsåndet finns här, det kommer personer som många av oss inte känner igen oss i. De som är mest positiva till flyktingmottagningen är oftast personer med internationell vana eller de som har ett starkt inbyggt empatisystem.

Det är få som ställer frågan varför finns det ett flyktingmostånd och vad gör vi åt det. Dagens politik mot flyktingmotståndarna är att frysa ut dem, istället för att ta frågan på allvar och jobba med den. Jag tror inte svenskar i gemen är främlingsfientliga eller går med på att tystas av politiker då röstar de med fötterna. De här viktiga frågorna börjar komma upp i debatten. Det behövs fler ansvarfulla politiker som är beredda att jobba med integration och förståelse. De som försökt hitintills har oftast inte haft den kompetensen.