I min uppväxt var det de starka kvinnorna som bestämde.Jag hade inga starka mansförebilder i min direkta närhet. På lite längre håll fanns det män som ingav beundran och respekt. Men kvinnorna i min närhet de fixade allt på något sätt och därför tycker jag själv att jag är mycket jämställd. Är det inte så att i de flesta familjer så är det kvinnorna som har sista ordet och männen är något av toffelhjältar. Kvinnorna i min uppväxt var minst lika bra som männen därför är inte jag feminist eftersom det är en könsexcess.

I yrkeslivet har jag sett en utveckling mot att när det blir kvinnor i ledningen då väljer de också kvinnor i sin närmaste beslutandekrets. De kan också vara otroligt grymma i sin makstställning och inte ett dugg bättre än män. Det är bara att hoppas på att det går att få en blandad könsfördelning i ledningar av olika slag. Oavsett kön så kan det oftast vara att ta ett steg framåt när man tar ett steg bakåt om man står framför ett stup. Så enkelt är ledarskap.