Har svårt att se att balsamering som ett stort problem. Det kostar 800 kronor att balsameras och det har åtminstone jag råd med. Det är också bra att det går en tid till begravningen då ges sörjande tid till eftertanke och reflektion innan begravningen det har i alla fall jag känt som fint. Att på ett nästan barbariskt sätt gräva ner sina anhöriga samma dygn känns inte alls bra för mig men här måste de anhöriga få sista ordet.

Det är bra att få en rejäl tid för eftertanke när en nära anhörig avlider. Sker dödsfallet oväntat i en harmonisk relation är det som en skilsmässa det gör förbannat ont och länge, kanske livsvarigt. Har man varit osams och utsatt för oförrätter så ska man vara ärlig och det är ingen stor sak att mista en fähund till anhörig vid dödsfall eller skilsmässa. Men i livskriser är det alltid bra med eftertanke och tid att landa, tyvärr ger livet sällan den möjligheten. Vid dödsfall finns den tiden åtminstone i avvaktan på begravning.

Det är hygieniskt att balsamera och det känns etiskt rätt mot den dödes efterlämnade kropp när det tar lite tid till begravningen. Det har blivit en stor debatt kring balsamering i Stockholm,  helt obegripligt för mig men mycket tveksamt för vissa. Jag tror att vi är för långt ifrån döden i vårt samhälle därför ska man nog ta det lugnt vid ett dödsfall. Det är ingen sjukdom att dö det är en del av livet!

http://www.dn.se/sthlm/svart-att-hindra-balsamering-i-stockholm/