Min mormor född på 1870-talet och uppväxt i Hedesunda vid Dalälven berättade spännande historier om ett fartyg som bönderna kring Dalälven ägde gemensamt. Det ägdes gemensamt och seglade på de sju haven och skapade irritation ibland, då benämndes det med namnet Beckoxen eftersom bönderna fick köpa så mycket beck eller i dag benämnt tjära för att hålla det tätt och fritt från att ruttna på de stora haven. Beck eller tjära fick man ut från skogsträd som förpackades i stora trätunnor och skickades till det behövande fartyget. Tittar man på gatunamn i städer så förekommer ordet ”beck” i många sammanhang som namn på garor stadsdelar och hus exempelvis Beckbrännarbacken på Södermalm i Stockholm. Tjära var en viktig produkt för skogslandet Sverige och var en dyrgrip att likna vid dagens olja. Dalälven mynnar ju ut i Östersjön söder om Gävle och bönderna i Hedesunda var därmed anknutna till de sju haven och den intenationella sjöfarten. Det var ju ganska lätt att bränna tjära i skogarna runt Hedesunda och tjäna pengar på den och exportera beck ut i världen. Bönderna blev ”rika” på beck men säkert lurade också och fartyget Beckoxen var nog ett exempel på detta. Det var olika svårighetsgrader att navigera på Dalälven eller Nordsjön i storm.