I Stockholm har nästan 9 % av dödsfallen ingen begravningsceremoni och den döde går direkt in i ugnen eller ner i en jordhåla. Jag tycker det är lite tragiskt även om den döde själv önskat sig en ceremonilös avslutning på jordelivet. Alla människor har gjort något gott för någon under sin livstid och det kan behövas en tid för eftertanke.

Begravning är för min del en stund för att minnas och eftertanke och för andra kanske det är en ren plåga som man vill förtränga. För några är det att överlämna någon till någon slags Gud. Det finns utrymme för alla versioner när ett liv är slut och den döde och de efterlevande har gemensam vetorätt i den här frågan.

Jag är inte säker på att alla av de 9 % som dött velat ha en ceremonilös begravning. Det rapporteras om anhöriga som inte haft tid att gå på föräldrars begravning och månader har gått. Kan USAs president med kort varsel avbryta sitt värv för att åka på en annan statschefs begravning så kan prestationsneurotikerna i Sverige avvara en dag för nära anhörigs begravning. För bouppteckningen brukar alla kunna skapa tid.