Livet börjar vid fyrtio det är oftast då man får ta tag i de stora uppgifterna. Tiden går fort när man har kul och finns i ledande positioner. Visst sliter det och ingen kan undgå att träffa på en och annan ”zombie” eller ”otrevlige Orvar”. Dessa glömmer man snabbt och åker på en våg av positiva vibbar som tar över och deletar zombieorvar.

Många resor blev det och det är först nu när gamla kort och diabilder scannas in som jag börjar minnas vart jag varit och vilka jag umgåtts med mer perifert. Många trevliga människor runt om i Europa som man undrar hur de har det nu. De foton jag tagit har jag heller inte hunnit titta på så det är rena aha-upplevelser att se dem. Nu åker de in i IT maskineriet genom scanning och de kan glida förbi i ett bildspel.

Såhär är det väl med alla som blir äldre man vill göra någon form av bokslut och summera upp alla glädjeämnen och helst glömma oförrätter. Tur att bilderna som jag helt glömt finns där!