Om webbplatsen | Kontakt

Brottslingen återvänder alltid eller gärna

När man närmar sig de sista ljuva hjärtslagen återvänder man gärna till sin barndoms kvarter om de finns kvar. Jag ser hur arbetsvänner söker sig tillbaka till sina uppväxttrakter eller dess närhet. För många i glesbyggd finns husen kvar mer eller mindre orörda vilket är lugnande. För oss Stockholmare är det mesta rivet och ersatt av svindyra bostäder. Min ena uppväxttrakt är en sådan, Södermalm som var arbetarkvarter med billiga ruffiga lägenheter domineras nu av intellektuella och högavlönade akademiker. Min uppväxttrakt nummer 2 är nu inne i ett radikalt omvandlingskede och villapriserna rusar upp i höjderna. Befolkningen förändras och akademikerna och småföretagarna tar över samhället allt blir välordnat och klippt. Jag hann slinka tillbaka innan det blev för dyrt i min mors lilla hus. Jag känner det fint att bo där jag i min bardom cyklade omkring med en stor innerslang till en lastbil runt halsen för transport till badet i den lilla källsjön. Här fanns kompisarna, här lärde jag mig livets alla hemligheter i bergskrevor och garage. Vi köpte ett litet paket John Silver och smygrökte, hittade en åkerlapp från förr och spikade ihop två fotbollsmål av egenfällda aspar. Längre en så kom jag inte med fotbollen som levde kvar i mitt sinne som en barnslig lek och jag har ingen känsla för den leken sedan sextio år. Hur sextiotusen kan trängas runt en plan för att se sådan lek är mig obegripligt. Men det är livsskönt att vandra på dessa gamla vägar och tänka på de lyckliga stunderna och kika på husen där man hade sina livsöden och ljuva stunder för sextio år sedan. Detta är nog de sista ljuva åren.

Lägg till kommentar


 

biuquote
  • Kommentar
  • Live-förhandsvisning
Loading

Arkiv