Förr gick bussen i ur och skur, genom eld och snö. Busschauffören hade underarmar som timmerstockar och bussen saknade servostyrning och servobromsar men manövrerades skickligt genom stora snödrivor. Jag minns inte en enda gång att bussen inte kom fram fastän snöfallen var minst lika kraftiga på 1950-talet. Idag har vi högteknologiska bussar med servostyrning och låsningsfria bromsar och chaufförerna behöver inte ta i för att styra och bromsa. Lika förbannat hamnar de i diket.

Något har gått snett och sannolikt är det en hel del busschaufförer som inte borde köra buss. Börja med att ta bort de som lägger bussen i diket eller viker ledbussen så kommer vi en bit på väg. Min buss 1956 hade numret 15 och gick från Stuvsta tågstation, den gick alltid på tid. Detsamma gällde förgångaren till pendeltåg och var det riktigt katastrofväder kom ångloket fram och det kunde inte ens en tsunami stoppa vidundret.

I värsta snöfallet igår tvingades jag ut av humanitära skäl och vilka var det som stod tvärs över vägarna jo det var bussar och långtradare och min slutsats är att vi aldrig tidigare haft så många dåliga yrkeschaufförer som nu. Vi skall dock ha i minnet att det finns en kärntrupp yrkeschaufförer som är duktiga men det finns ett gäng yrkeschaufförer som borde bli städare istället. Då gör det inte så mycket om de missar en hög sopor.

För privatbilister gäller fyrhjulsdrift och dubbdäck då kan man inte köra i diket hur usel bilförare man än är.