Som
fyrtiotalist är man mer femtiotalist då man får sina medvetna
intryck att fastna inträder först då. Jag minns Kubakrisen och det
krig som hotade världen då med hotet från kommunismen och
atombomben som fanns laddad hos stormakterna. Det utlöste stora
diskussioner på Maria skolgård bredvid röken eller ångan som
bolmade ut från Tobaksmonopoolets fabrik mitt över gatan. Där satt
vi och spekulerade om atombomber och Sovjet kontra USA. Givetvis höll
vi på USA de hade ju de tuffaste bilarna och smartaste flygplanen.
Sovjet var ju bara en grön sörja av omoderna bilar och kanoner och
dötrista filmer. Sådana stollar kunde ju ingen på Söder gilla,
möjligtvis någon mossig relik från 1920-talet. Fastän vi bara
hade Sveriges Radio som sände mellan klockan 0600 till 2300. Sen
fanns ju Expressen, Aftonbladet, DN och Stockholmstidningen och någon
till. Men konstigt nog hade vi ganska bra koll på världsläget
fastän mediebruset inte fanns. Man hörde ju talas om grannen som
var nazist, kommunist eller rik högerman alla dessa hade kommit på
näthinnan under kriget och diskuterades av föräldrarna. De flesta
seriösa kunde ses som centerpartister, socialdemokrater eller
folkpartister. Övriga var i folkmun någon slags drägg vilket har
ändrat sig i dagsläget. Ja man kan se att värderingar ändrar sig
under en livstid har jag sett med egna ögon. Det verkar som om
Sverige hade de största stollarna när de så kallade hjältekungarna
slaktade våra ungdomar på Europas slagfält.