Som fyrtiotalist är man mer femtiotalist då man får sina medvetna intryck att fastna inträder först då. Jag minns Kubakrisen och det krig som hotade världen då med hotet från kommunismen och atombomben som fanns laddad hos stormakterna. Det utlöste stora diskussioner på Maria skolgård bredvid röken eller ångan som bolmade ut från Tobaksmonopoolets fabrik mitt över gatan. Där satt vi och spekulerade om atombomber och Sovjet kontra USA. Givetvis höll vi på USA de hade ju de tuffaste bilarna och smartaste flygplanen. Sovjet var ju bara en grön sörja av omoderna bilar och kanoner och dötrista filmer. Sådana stollar kunde ju ingen på Söder gilla, möjligtvis någon mossig relik från 1920-talet. Fastän vi bara hade Sveriges Radio som sände mellan klockan 0600 till 2300. Sen fanns ju Expressen, Aftonbladet, DN och Stockholmstidningen och någon till. Men konstigt nog hade vi ganska bra koll på världsläget fastän mediebruset inte fanns. Man hörde ju talas om grannen som var nazist, kommunist eller rik högerman alla dessa hade kommit på näthinnan under kriget och diskuterades av föräldrarna. De flesta seriösa kunde ses som centerpartister, socialdemokrater eller folkpartister. Övriga var i folkmun någon slags drägg vilket har ändrat sig i dagsläget. Ja man kan se att värderingar ändrar sig under en livstid har jag sett med egna ögon. Det verkar som om Sverige hade de största stollarna när de så kallade hjältekungarna slaktade våra ungdomar på Europas slagfält.