Förr mötte man sin kärlek på dans, hos kompisar, på jobbet, i föreningen eller på resa. Jag har haft mina framgångar och misstag på de här uppräknade mötesplatserna. Jag måste säga att det gav en bra känsla att se det levande livet i ögonen, blygas och ta mod till en fortsatt träff och lyckas eller misslyckas alla kan ju inte älska alla. Nu sker tydligen de flesta möten ”online” vilket har sina risker det kanske inte ens är den du träffade på nätet som du träffar där stående i all sin prakt. Men det verkar för det mesta funka även om det finns bedragare som vill lura den som vill hitta sin framtid och trygghet. Hur som helst så blir det riktiga fysiska mötet helt avgörande de första 30 sekunderna avgör allt vilket man inte skall tänka på. Min livsfilosofi har alltid varit att ”man ska vara som man är om man inte är alltför tokig”. Nya tider nya mötesformer och ännu nyare kommer att se dagens ljus. Längre tillbaka kunde ju börd, rikedom vara former som skapade äktenskap. Nu blandas svart, vit, gul och röd vilket jag tycker är fantastiskt det blir ju så vackra människor och säkert bidrar det till mänsklig hållbarhet. Numera är jag bara en betraktare som gjort sitt så gott han kunde vilket inte räckte för alla. Så är det nog för de flesta så det är bara att ”deleta” sina misslyckande och önska kommande generationer all lycka.