Förr
mötte man sin kärlek på dans, hos kompisar, på jobbet, i
föreningen eller på resa. Jag har haft mina framgångar och misstag
på de här uppräknade mötesplatserna. Jag måste säga att det gav
en bra känsla att se det levande livet i ögonen, blygas och ta mod
till en fortsatt träff och lyckas eller misslyckas alla kan ju inte
älska alla. Nu sker tydligen de flesta möten ”online” vilket
har sina risker det kanske inte ens är den du träffade på nätet
som du träffar där stående i all sin prakt. Men det verkar för
det mesta funka även om det finns bedragare som vill lura den som
vill hitta sin framtid och trygghet. Hur som helst så blir det
riktiga fysiska mötet helt avgörande de första 30 sekunderna avgör
allt vilket man inte skall tänka på. Min livsfilosofi har alltid
varit att ”man ska vara som man är om man inte är alltför
tokig”. Nya tider nya mötesformer och ännu nyare kommer att se
dagens ljus. Längre tillbaka kunde ju börd, rikedom vara former som
skapade äktenskap. Nu blandas svart, vit, gul och röd vilket jag
tycker är fantastiskt det blir ju så vackra människor och säkert
bidrar det till mänsklig hållbarhet. Numera är jag bara en
betraktare som gjort sitt så gott han kunde vilket inte räckte för
alla. Så är det nog för de flesta så det är bara att ”deleta”
sina misslyckande och önska kommande generationer all lycka.