Vart tog min energi och skaparkraft vägen, den försvann vid sjuttiofem, orken rann bara ut ur sinnet. Så är livet det har sina ljuspunkter men när orken inte finns där då är det slut på skapandet. Man sitter nu gärna i sin skrivkammare och bygger ord istället. För oss äldre är datorer och mobiltelefoner livets otium som ger oss frihet i skrivarstugan. Förr var talet och umgänget det stora nu är det filandet på texter i datorn. En åldersplåga är att ”man bor som i ett lager” inget värdefullt men egna minnen från aktiviteter under livet. Bara högarna av konferensband där deltagarkortet fästes förskräcker men det är minnen med mitt namn på en lapp och viktiga samverkanpartners. Värdelöst skräp men mina minnen. Gamla talmanuskript medaljer från alla lopp och prestationstävlingar som inte är värda någonting. Kartongvis med obrukbara pennor från alla kongresser och möten. Massor av fotografier där nästnästa generation inte ens känner igen mig från dessa livsviktiga möten jag deltagit i. Mitt liv finns bara i min hjärna och det är på finalåren men det var kul så länge det varade – så jag biter mig faaassssstttttttt-?