Intill andras utplåning så låter etablissemanget sig ha förståelse för det mesta. Ingen vågar säga rakt på sak vad som är rätt eller fel. Brottslingar skall behandlas humant hur djävligt de än betett sig mot sina offer. När det gäller pengar brukar man säga att det är lätt att skära breda remmar ur andras läder. När det gäller undfallenheten så drabbar den de mest utsatta i samhället. De som har den lägsta utbildningen, sjuka och pensionärer, det är de som får ta hand om och betala politikernas och andra makthavares missriktade generositet.

De etablerade stortyckarna bor på Södermalm i Stockholm och tycker de är revolutionära när de varje kväll insuper rödvin på den närbelägna restaurangen. Notan betalas med kort från en skyhög lön och de känner sig som de röda på söder. De har i själva verket inte en aning om det röda söder, ölkaféerna  och det helvete som många genomlevde där i fattigdom, dåliga bostäder och alkoholism.

Jag växte upp på Hornsgatan och i min klass i Maria Folkskola, nu fin musikskola fanns många öden där föräldrarna hade ett helvete. Men föräldrarna kämpade i sina omoderna ettor och det var tur att det fanns ett bad i skolan så alla fick bada. I husen ner mot Södermälarstrand bodde det många livserfarna som fastnat i alkoholismen och det såg för djävligt ut där. Jag kommer ihåg en man som varit kock på båtar under kriget, varit torpederad och kämpat för sitt liv i Atlanten och även torterad av nazisterna. Hans sista år var i misär.

Då var den som gjorde ont en skitstövel och behandlades så nu kan kriminella sitta i TV och bre ut sig under ledning av en sk. radikal Söderbo. De kan ta en mördare i hand men inte göra det med en medioker Sverigedemokrat. Det här samhället börjar bli knepigare och knepigare.