Livet och tiden går inte i repris och tur är väl det. När jag numera med lugn och eftertanke promenerar i Stockholm och ser dessa löjliga kungar avbildade i brons på stora stenfunfament. De framstår i mina ögon som skämt och deras livsverk kan jag med dagens ögon placera i dårens garderob.

Det är möjligt att de betraktades som hjältar på den tiden av överheten men knappast inte av de mödrar som fött fram miljontals pojkar som blev kulfångare och huggkubbar slutande sina liv på ett skitigt slagfält. Kungarna, adelsmännen och prästerna satt på sina slott och åt sig feta. Är dessa värda statyer på hedersplats i huvudstaden?

Det vore bättre att med statyer hylla de som skapat kultur och arkitektur från den tiden. Kungar är någon slags fjantiga sagofigurer. Dagens kunaghus kan man ju stå ut med men de borde privatiseras och organiseras inom PR avdening Sverige. Helt kommersiellt finasierat.

Det finns så många konstnärer som skulle kunna göra vackra konstverk som kunde ersätta dessa föråldrade kungastatyer. Det fina konstverket med den knutna pistolpipan skulle göra sig utomordentligt bra nedanför slottet och ersätta den stolligaste av alla kungarna Gustav den 111.

En sådan staty skulle också kunna utgöra ett svenskt fredsmonumen som vi verkligen borde prioritera. Där kunde nationella samlingar för fred kunna genomföras vid ofärdstider.