Hur kan en man dömas för åtta mord och sedan bli frikänd från dessa. Psykvården har förstås varit inblandad och då verkar det mesta kunna hända. Tyvärr är nog inte psykiatrin någon vetenskap utan snarare ett forum för tro och gissningar. Ingen kan se in bakom skallbenet på en person och skulle man kunna göra det så var det som ett kalejdoskop du skulle se olika mönster varje gång.

Det är så mycket som påverkar en människa och historien visar att den mest godhjärtade kan bli ett monster och vice versa. Att beskriva dessa förändringar som något slags vetenskapligt mönster tror jag inte på. Möjligtvis hör psykiatrin hemma när det gäller analys i polisarbetet och inte i utredningar och domar. Brottets svårighetsgrad skall vara avgörande inte psykologiska gissningar.

Rättsväsendets misslyckande i Thomas Quick får inte upprepas och problematiken ligger mer i att nu är de brott han aldrig begick preskriberade och en annan gärningsman går fri. Sannolikt är det flera stycken och det är ännu allvarligare. Personligen tycker jag att en person som felaktigt erkänner flera mord utan att ha gjort dem hör hemma bakom lås och bom även efter ett frikännande.

Bra att Leif GW gör rent hus bland de jurister som beter sig i det här ärendet.