Jag
minns min kollega som började sin tjänstgöring vid Tullverket
utmed gränsen mot Norge. Han hade tjänstgjort några år när
tyskarna invarderade Norge och gränsen blev stängd. Det vimlade av
soldater på båda sidor av gränsen. Tullaren hade givetvis vänner
på båda sidor av gränsen. Vid en nattpatrull beslöt han sig för
att knalla över gränsen som han var väl känd med. Det var inte
tyskarna och de svenska militärerna. Han valde ut sin ödsliga
övergång och gömde tjänstevapnet under en sten och traskade några
kilometer till vännerna i Norge och knackade på dörren. De norska
vännerna blev mycket förvånade när de fick se honom och drog in
honom i huset. Dom blev givetvis glada att se honom men samtidigt
vettskrämda och sa du må icke varra här det är farligt. Han
stannade någon timme och bjöd på lite mat och smög sedan tillbaka
över gränsen, hämtade pistolen och fortsatte sin patrull. Det blev
ingen rapport om detta i patrulldokumentationen ”bara” ett minne
för livet som jag fick höra av denna mycket skickliga tullman. Jag
tänker inte avslöja hans namn och hans berättelse är sann det går
inte att stänga en gräns för en erfaren tullman eller gränsbo.