Jag minns min kollega som började sin tjänstgöring vid Tullverket utmed gränsen mot Norge. Han hade tjänstgjort några år när tyskarna invarderade Norge och gränsen blev stängd. Det vimlade av soldater på båda sidor av gränsen. Tullaren hade givetvis vänner på båda sidor av gränsen. Vid en nattpatrull beslöt han sig för att knalla över gränsen som han var väl känd med. Det var inte tyskarna och de svenska militärerna. Han valde ut sin ödsliga övergång och gömde tjänstevapnet under en sten och traskade några kilometer till vännerna i Norge och knackade på dörren. De norska vännerna blev mycket förvånade när de fick se honom och drog in honom i huset. Dom blev givetvis glada att se honom men samtidigt vettskrämda och sa du må icke varra här det är farligt. Han stannade någon timme och bjöd på lite mat och smög sedan tillbaka över gränsen, hämtade pistolen och fortsatte sin patrull. Det blev ingen rapport om detta i patrulldokumentationen ”bara” ett minne för livet som jag fick höra av denna mycket skickliga tullman. Jag tänker inte avslöja hans namn och hans berättelse är sann det går inte att stänga en gräns för en erfaren tullman eller gränsbo.