Jag ser hur den seriösa politiken tonar ner sin aktivitet och nya bubblor kommer upp till ytan men jag ser inte några seriösa nykomlingar utan det är köksbordsagitatorer. De gamla partierna från nittonhundratalet blir mest försvarare av uppnådda vinster och de nya partierna vinglar mest omkring ed lösryckta argument som kan leda rätt in i betongväggen. Jag ser heller inga briljanta hjärnor med friska idéer utan det är mest slag under bältet. Min tid är förbi och det lär inte märkas men det har tagit ett helt liv att inse hur världen fungerar. Nu är den stora utmaningen energifrågan och hur får vi el till allt som tidigare drivits med olja. Det är en fråga att bita tag i vi fyrtiotalister räddades av oljan från öknarnas och havens djup men ren resurser är nu mera livshotande. Just nu finns bara alternativen vind-, vatten-, sol-, vätgas och kärnkraft men det räcker så länge vårt universum existerar. Ett liv går väldigt fort och nu är det nya generationer som tar över styråran och jag lutar mig tillbaka och ser att de gamla tokigheterna dyker upp igen.