Dialekterna vår finaste språkkrydda och rikssvenskan en tråkig smaklös variant att jämföra med en okryddad bechamelsås. Det njutbart att höra dialekter och alla är lika fina på sitt sätt. Skånskans alla varianter ger hög trovärdighet och hörbarhet. Går vi norrut har småländska och östgötska som klingar härlig i öronen. På västkusten och upp mot Värmland är det den norska käckheten som slår igenom. Rikssvenskan behöver vi inte nämna den är lika tråkig som en allergi!

Har vi dalmål och gästrikedialekt som ger trygghet och betoning, längre norrut låter de som poeter med sin klang. Vi ska inte glömma gotländskan som är en härlig ö dialekt med långa härliga vokaler. Jag har gjort långa hopp här och där och sist men inte minst har vi blekingska som är lite mittemellan skånska och småländska. Jag älskar alla dialekterna och de är bland det finaste man kan tänka sig.