Under mina år i den offentliga statliga sektorn tror jag inte jag sett mer än någon enstaka som varit rullstolsberoende på min arbetsplats. I Tullverket var det på 1970 talet då en person jobbade med statistikinknappning på hålkort. Det måste vara någon form av diskriminering för det finns många jobb som passar rullstolsburna hos myndigheter som tull, polis och kustbevakning.

Jag syftar då inte främst på de operativa verksamheterna men i exempelvis administration, ekonomi, juridik och underrättelse är inte rullstolen ett hinder. Gissningsvis finns här en lika stor diskriminering som när det gäller mångfald i övrigt och kanske i större omfattning. Alla myndigheter har eller måste ha handikappanpassade lokaler så de fysiska hindren kan man inte skylla på. Det finns också proportionerligt lika många smarta i rullstol som det finns gående.

Det är hög tid att bevaka hur handikappade blir diskriminerade i arbetslivet. Många gånger kan man se att den rullstolsberoende och normalbegåvade är mer reflekterade och analytisk än den som ständigt jagar omkring på två halvspringande ben. I vissa polisfilmer kan man ju se att den utredande polishjälten åker rullstol, men hur är det i verkligheten?