Vissa dagar är nyheterna bara elände från morgon till kväll och det blir som i Lars Ekborgs sketch från 1960/70-talet. Det är enskilda människor som verkligen kommit ikläm och däremellan en massa gnällmånsar som sprider sitt eländes, elände. I mina ögon är en hel del av det elände som sprids via nyheterna ren nonsens och välfärdsgnäll.

Lyckan sitter inte i häftiga kläder eller bilar den sitter i gemenskapen och mänsklig kontakt. Idag blev det ett eländes liv för att några flyktingar inte omedelbart fått vinterkläder. Hade jag flytt från mord, krig och elände hade jag inte klagat på att stanna inomhus några veckor bara jag klarat livhanken. Är det verkligen verkliga flyktingar som startar med gnäll om en vinterjacka när det gäller livhanken.

Jag tror den lyckligaste tiden i mitt liv var när jag bara hade ett par jeans och en skinnjacka som fick räcka i minst tre år tills jag växt ur den. När jag var springschas vid 13 år och körde potatissäckar på packcykeln och jobbade ihop till en begagnad moped, det var lycka. Idag kallar man det för barnfattigdom och larv om barnarbete, jag kallar det för lycka. Det fanns på den tiden inga pengar i mitt hem till resor, bilar eller extravaganser men det var inget elände i det avseendet.