Livet
är ju alla dessa dagar och de trummar förbi och snart har man sett
det mesta men missat väsentligheterna. I min barndom var inte bilen
varje familjs egendom på 1950 talet, den kom på 1960 talet i
arbetar och tjänstemanshemmen. Mopeden slank in i slutet på 1950
talet det började med ”Eva” hjulet en motor inne i bakhjulet
eller en motor som drev en rulle mot framdäcket. Oj vad vi sprang
och försökte starta dessa trögstartade motorer och i slutet av 50
talet kom Puch, Monark och Crescent med riktiga MC liknande fordon.
Jag hade en treväxlad fin Monark som gick i 45 km/tim, den hade ett
förbättrad drev. Polisen hade nog haft koll på mig det bodde ju
många i min närhet som kanske hade åkt bakom mig i privatbil och
en dag tog dom mig och mopeden beslagtogs och de hittade drevet med
för få taggar och ett brott var fullbordat. Brottet att köra 15
kilometer för fort anser jag som ett ”nullitetsbrott”. Jag hade
köpt mopeden begagnad och hade inte upplyst om att den var drevad
men en normalbegåvad ung man som jag hade ju insett detta. Jag
nekade givetvis till brottet och drev mitt eget försvar som 16 åring
och blev dömd till 30 dagsböter a 2 kr av Huddinge Tingsrätt.
Detta ”brott” har bara gett mig kunskap om livet och samhällets
lagar och regler samt hur rättsapparaten fungerar. Jag tyckte att
jag gjort det bra som sextonåring kunna agera i en Tingsrätt, en
lärdom som var väsentlig. Jag fick som artonåring lämplighetsintyg
och körkort i anslutning till 18 årsdagen och har inte figurerat i
domstol som åtalad eller gjort någon brottslig handling under mitt
hela återstående liv. Jag har inset att det finns en viktig
livserfarenhet att har agerat på båda sidor av skranket. Min
livserfarenhet är att vi har ett bra rättssystem i Sverige.