Livet är ju alla dessa dagar och de trummar förbi och snart har man sett det mesta men missat väsentligheterna. I min barndom var inte bilen varje familjs egendom på 1950 talet, den kom på 1960 talet i arbetar och tjänstemanshemmen. Mopeden slank in i slutet på 1950 talet det började med ”Eva” hjulet en motor inne i bakhjulet eller en motor som drev en rulle mot framdäcket. Oj vad vi sprang och försökte starta dessa trögstartade motorer och i slutet av 50 talet kom Puch, Monark och Crescent med riktiga MC liknande fordon. Jag hade en treväxlad fin Monark som gick i 45 km/tim, den hade ett förbättrad drev. Polisen hade nog haft koll på mig det bodde ju många i min närhet som kanske hade åkt bakom mig i privatbil och en dag tog dom mig och mopeden beslagtogs och de hittade drevet med för få taggar och ett brott var fullbordat. Brottet att köra 15 kilometer för fort anser jag som ett ”nullitetsbrott”. Jag hade köpt mopeden begagnad och hade inte upplyst om att den var drevad men en normalbegåvad ung man som jag hade ju insett detta. Jag nekade givetvis till brottet och drev mitt eget försvar som 16 åring och blev dömd till 30 dagsböter a 2 kr av Huddinge Tingsrätt. Detta ”brott” har bara gett mig kunskap om livet och samhällets lagar och regler samt hur rättsapparaten fungerar. Jag tyckte att jag gjort det bra som sextonåring kunna agera i en Tingsrätt, en lärdom som var väsentlig. Jag fick som artonåring lämplighetsintyg och körkort i anslutning till 18 årsdagen och har inte figurerat i domstol som åtalad eller gjort någon brottslig handling under mitt hela återstående liv. Jag har inset att det finns en viktig livserfarenhet att har agerat på båda sidor av skranket. Min livserfarenhet är att vi har ett bra rättssystem i Sverige.