Krigen i Mellanöstern finns på våra gator i de stora nordiska städerna om än marginellt. Det märkliga är att terrordåden oftast utförs av enskilda oftast multikriminella personer med svag anknytning till religiös extremism. Det känns mer som ett rop på hjälp från människor som känner sig utanför samhället. De känner ingen framtid och då vänder de sig mot destruktiva rörelser.

Ser man på skjutningarna runt våra städer så är det i miljonprogrammet eller av människor som bor i miljonprogrammet. De som inte lyckats går in på den kriminella banan och snart viner kulorna för att lösa små konflikter. Idag är det en karta i DN vart skjutningarna sker och det är tveklöst i de utsatta förorterna det sker. Jag har själv bott i miljonprogrammet och sett hur bristen på integration var obefintlig och svenskarna flydde området.